Hur ska man klara att gå i pension år 2050?

Statlig pension kommer med tanke på dagens politiska och ekonomiska utveckling sannolikt att bli lägre och lägre. Allt större ansvar för pensionen kommer på sikt att läggas på individens egen förmåga till långsiktigt sparande och amorterande. Vi som är unga idag behöver alltså på alla sätt försöka säkra vår egen ekonomiska framtid, eftersom vi inte längre kan lita på statens förmåga att försörja oss.

Se t.ex. denna artikel på SVD innan valet 2010: http://www.svd.se/naringsliv/nyheter...ga_5294891.svd

Hur räknar du som är 70-, 80- eller 90-talist med att kunna leva som pensionär runt år 2050?

Vad gör du för att säkra din egen ekonomiska framtid?

Börja spara i ung ålder, om man inte är i ung ålder; börja spara i lite högre siffror. Se till så att tjänstepension och allting fungerar bra?

Jag förstår inte riktigt vad problemet är?

EDIT:
Vad jag gör för att säkra min ekonomiska framtid? Jag sparar och ser långsiktigt, istället för att bränna alla pengar som en idiot..

Lägger undan 2000,- i månaden för långtidssparande Är 20-23 skall väll tilläggas..

Jag började pensionsspara som 25åring tror jag det var. Pluggar nu så det blir bara 250:- i månaden men det ökar jag successivt ju närmare pensionen jag kommer.
Annars så är det väl genom att planera mina utgifter och se till de håller sig på en låg nivå, för att vid pensionen vara om inte helt men i stort ett skuldfri.
Vårat boende är redan lågt belånat och kommer vara möjligt att sälja för förhoppningsvis en skapligt slant vid pensionen om inte Sverige gått under före dess vill säga.

Att köpa på sig aktier är säkert en bättre investering men då jag inte är så intresserad så ser jag att låga lån och mycket sparande får bli min väg till en god levnadsstandard som pensionär.

Problemet är att få unga människor i det här landet verkar ha insett vilket ansvar som vilar på deras axlar. Svenskarna skuldsätter sig som aldrig förr. Samtidigt lever vi i en ekonomiskt sett ostabil tid p.g.a. globaliseringen och finanskrisen. Om ett lands ekonomi kollapsar framöver så dras andra länder med, även indirekt Sverige. Om konjunkturen sjunker så ökar arbetslösheten och därmed förmågan till att spara och amortera, om än tillfälligt (får vi hoppas).

Bostadspriserna kontra räntenivåerna är också så vitt jag vet en risk för framtiden. Om styrräntan på sikt stiger över 5% finns det p.g.a. den höga belåningsgraden en risk för kollaps av bostadspriserna. Folk har inte råd att betala sina lån samtidigt som efterfrågan på bostäder sjunker p.g.a. ränteläget. Det blir svårare att sälja och man har lån som är högre än marknadsvärdet på bostaden. Då har vi en kris som kan motsvara den på 90-talet.

Med höga skulder, flera risker i vårt finansiella system samt en brist på ekonomisk kunskap hos svenskar i allmänhet så tror jag att det blir svårt för framtidens pensionärer. Att spara/investera långsiktigt och amortera flitigt på sina lån kanske är vardag för den som kan hantera pengar, men för allmänheten verkar fallet inte vara så. Snarare tvärt om, eftersom vi konsumerar mycket och sparar lite.

Risken är alltså att majoriteten av de som är unga idag inte kommer klara att gå i pension ö.h.t. vid 65 års ålder. Kanske tvingas många jobba vidare till 70+ för att ens kunna få en låg grundpension. Eller så blir det helt enkelt som i USA, att vi får spara helt och hållet på egen hand. Folk får spara ordentligt eller jobba tills de dör.

Konsekvensen för varje enskild svensk är egentligen av ren darwinistisk natur. Det kommer handla om ekonomisk överlevnad. De människor som har gjort långsiktiga val i sin privatekonomi är de som kommer klara sig som pensionärer, dvs. de som har liten eller ingen belåning och stora tillgångar. I nuläget verkar ytterst få människor vara inställda på det, varför dessa med stor sannolikhet kommer få det jävligt jobbigt runt år 2050.

Ja, vad kan jag säga...?
"Svenskar skuldsätter sig som aldrig förr"? Jaha? Något jag aldrig låter mig falla in under är statistik, jag är en enskild individ och vill inte bli bedömd på grund av att andra i min ålder/målgrupp är idioter. Att folk inte kan ta hand om sin ekonomi beror i många fall på bristande omdöme/idioti/otillräckliga undersökningar. Ja, hur ska de klara sig? De har sig själva att skylla. Om man inte ser till att gå "+" i kassan så borde man kanske fixa det istället för att ta lån vilket många inte verkar fatta. Förstår t.ex. inte hur en tjänster som smslån kan finnas till, att folk använder dem..

Nåväl, sedan kan, som du nämner, många vissa andra faktorer spöka..räntor osv. Jag undrar t.ex. hur bostadsmarknaden kommer sen ut om 5-10 år om det fortfarande gäller med 15% egeninsats vid husköp. Mycket svårt att få ihop dessa pengar, även om man är väldigt sparsam.

Självklart är det inte ditt problem. Det har du helt rätt i.

Jag tycker bara det är lite sjukt att människor inte förstår detta. Är det ingen som ser trenden? Alla verkar gå runt och vissla och tro att "allt löser sig" och att det "ändå är 40 år kvar till pension". Med den inställningen väntar ingen rolig pensionsålder direkt.

Och ja, vill du köpa ett hus för 5.000.000 (vanligt pris för en normalstor villa i Sveriges storstäder idag) så är egeninsatsen f.n. 750.000 kr. Med höjda räntor framöver och det här insatskravet så vetefan om efterfrågan på bostäder kommer att vara lika hög om några år.

Jag tycker också det är sjukt, men jag tror det handlar mer om lite självdiciplen när det gäller sin ekonomi än att "systemet" inte skulle fungera alls..

Tror att priset på fastigheter kommer sjunka rätt rejält och fnurra till saker om folk ska ha råd att köpa dem..

Jag lånar bara till boende och har för närvarande 60% belåning. Att äga sitt egna boende tror jag lönar sig i längden. När jag blir äldre, så har vi ingen användning för villan och sätter oss troligtvis i en lägenhet och får loss pengar.

Sparar också 1000:-/mån långsiktigt som aktiv placerare istället för att amortera så mkt.

Intressant trådstart.

Jag personligen är mycket orolig för min framtida pension. Av denna anledning har jag sparat i pensionsförsäkring sedan 18 års ålder. Till en början med enbart 200kr i månaden men nu ligger jag på 1000kr i månaden. Jag kommer dock inte att gå över denna belopp så länge inte gränsen för vad man får dra av höjs från dagens 12000kr/år. Jag undviker gärna att staten skall sno åt sig orimligt stora delar av mina pengar när jag har så pass dålig flexibilitet i sparformen. Då känns det vettigare att lägga undan ytterligare några tusen i månaden antingen till mitt sparkonto eller aktiedepå. Även detta sparande är något jag hoppas kunna fortsätta med regelbundet under många år framöver. Allt som allt sparar jag väl i snitt räknat över ett år ca 6000kr/mån och tanken är väl att mesta delen av detta skall kunna trygga min framtid. Jag har nu förmånen att ha en helt OK lön så att jag kan göra detta utan att behöva snåla alltför mycket.

[cyniker]Lösningen är att tillhöra medelklassen. Killen född exempelvis 1985 kommer kunna gå i pension säg runt 2050 i och med att dennes föräldrar (födda 1955 eller något) förmodligen kommer att dö runt 2040-2045. En stor andel av alla 40-, 50- och 60-talister sitter på hus köpta mellan 1970 och 1990, ofta belånade till mellan noll och två hundra tusen, men med ett värde i dagens penningvärde på i runda slängar ofta två-fyra miljoner. Har killen född 1985 i genomsnitt ett syskon så blir det alltså ett ganska ordentligt arv att räkna med, som kan användas då han i 50-årsåldern insett att det dags börja att fundera lite på pensionen.[/cyniker]

Sparar du alltså 6000 kronor per månad totalt? Dvs. 1000 kronor pensionssparande och 5000 kronor annat? Det låter väldigt högt om du bara sparar inför pensionen. Hur gammal är du?

Kan nämna att min egen strategi är att försöka amortera ner våra bolån till åtminstone 75% av marknadsvärdet inom loppet av ett par år (ligger just nu kring 85%). Till detta hör att vi var korkade nog att köpa bil på bolånet, vilket jag aldrig någonsin kommer göra igen. Men när vi nått 75% är det sparande/investerande + lite långsammare amorteringar som gäller. Funderar även på att betala av lite extra på CSN-lånet.

Är 28 år gammal och räknar med att jobba till 65, dvs. 37 år till.

Med min plan kommer vi ha amorterat av bolånet på ca 15-20 år och CSN-lånet på ca 10 år (istället för 22 år som CSN vill). Beroende på hur vi fördelar amorteringarna. Därefter blir det hard-core sparande tills pension