Citat:
Ursprungligen postat av kaizer
Det finns ju iofs sonarinspelningar (aktiv sonar, är ju iofs också "ljud") från Hävringe 1994, utskrifter från dessa har publicerats i bl.a "försvarets forum" för några år sedan. Med viss reservation säger jag att denna incident var en av de som renderade i torpedinsats. Har för mig att detta går att läsa om i i öpnna källor. Dock så ger ju inte sonarbilden något besked om nationalitet, men likväl om "förekomsten av ett rörligt eko fritt från botten med metallisk ekobild, med mått överensstämmande med en tänkbar typ av ubåt och fart över grund". I detta fall kunde både fiskstim och annat uteslutas.
En annan händelse är den förstörda mineringen vid Alnön, Sundsvall. En fast minering uppvisade uppenbara tecken på åverkan, en minkabel hade kapats med eggvasst föremål...Har för mig att jag även hört talas om en försvunnen mina, dock osäker på om detta var vid samma tillfälle.
En annan typ av indikation som ganska ofta förbises är magnetisk indikation i magnetslinga tillhörande minspärrar. Vid ett par tillfällen under tidigt 1990-tal eller sent 1980-tal fick man indikationer i både magnetslinga och hydrofon samtidigt (komprimerad kavitation, s.k. k-kav), vid dessa tillfällen bör man kunna utesluta såväl mink som fiskstim, för även om djuren innehåller tungmetaller i Östersjön så är de inte magnetiska (ännu...)
Håller dock med om att antalet verkliga incidenter antagligen kan ha varit en till två per år under de år då antalet rapporter och larm var som högst. Det vore inte så märkligt egentligen, ett sådant företag som en kränkning (antagligen i underrättelseinhämtningssyfte) utgör ett stort mått planering. Dessutom tror jag att användning av ubåt var ett av lede FIs sistahands alternativ. Mkt lättare med en svenskflaggad segelbåt i juni månad....
Att svenska territorialgränser kränkts är naturligtvis självklart, både före, efter och under ubåtshysterin. Det är fullkomligt naturligt och särskilt med det utsatta läget Sverige faktiskt hade som neutralt land mellan två kapprustande vapenpakter under det sk kalla kriget.
Jag tror dock att antal egentliga incidenter sträcker sig till max 10 under 80 och 90-talet. Varav endast EN är bekräftad, dvs U137. Detta är fakta, resten är spekulationer och i de flesta fall, rent trams.
Metallmagnetiska indikationer i slingor har rapporterats vid flera tillfällen. Och i min mening så beror dessa på åskväder, tung industri i närheten, passerade fartyg som ej rapporterat sin färdväg och tom pendeltåg som bevisligen gett indikation på dessa sensorer.
Jag kan faktiskt inte dra mig till minnes om den förstörda mineringen vid Alnön i Sundsvall och således inte heller kommentera den. Men det skulle förvåna mig mycket om utländskt underrättelsetjänst skulle intressera sig så mycket för Sundsvall att de skulle riskera att utsätta sitt folk och utrustning för detonerande minor.
Angående Hävringe så var det, om jag minns rätt, en av de största insatserna från svenskt ubåtsjaktsförsvar genom tiderna. Här fanns allt, en tydlig kontakt, ett eko som visade på en mindre farkost nästan ända nere på botten. Och dessutom en signal som man inte riktigt i början kunde förstå men som tydde att här var det minsann inte tal om några minkar.
Man mobiliserade större delen av marinen som kunde, och var befogad att, syssla med ubåtsjakt. Man släppte sjunkbomber, ubåtsjakttorpeder och var glad, för nu skulle ryssen upp. Man lyssnade och kunde nu identifiera signalen som en nödsignal eller lokaliseringssignal och fortsatte med sin eldgivning men ingenting mer hände.
Iaf inte förrän det kröp fram att en inkompetent FC på K11 tappat sin släphydrofon under en rutinspaning och detta glömts att rapporteras uppåt i ledet.
Det var alltså en Fisk som låg och sände signaler och gav utslag på hydrofonerna, ingen elak ryss som ville utforska Oxelösund närmare.
Många undrar säkert varför jag så ivrigt tar ställning mot Svenska Marinen i dessa frågor och det har sina orsaker. Mycket av skattetekniska skäl men mest pga av den pinsamt ledarmässiga utveckling som marinen genomgick med befäl som gjorde karriär i spåren av Top Gun och Carl Hamilton filmer. Detta är särskilt tråkigt med tanke på den urgenuina kvalitet som präglat den svenska marinen (läs Flottan) genom tiderna.
Apropå järn så har nog P fått för många för att komma med fler analyser för dagen. Önskar er en trevlig afton…
/P