Om något är en konspiration, kanske delvis oavsiktlig, så är det de påstådda ubåtsjakterna under 1980-90-talet.
Jag förnekar inte att Marinen och en stor del av statsledningen verkligen trodde att de jagade ubåtar, men har alltså eftertankens kranka blekhet så småningom infunnit sig.
Är det sålunda sannolikt att det dåvarande Sovjet,som tekniskt släpade efter västerlandet på flertalet området, skulle kunna framställa så märkliga ting som mini-ubåtar och av sådan kvalité att de trots ibland massiva sjunkbomsanfall inte kunde uppbringas utan kunde fortsätta att undervattensnavigera i de svenska skärgårdarna.
Ingen stormakt, vare sig USA eller Storbritannien har lyckats framställa sådana märkliga farkoster.
Sänder man desssutom dessa till den svenska skärgården med stor risk för uppbringning och avslöjande av topp-hemligheterna?
Marinen har t.o.m. efter Sovjetunionens officiellt (vilket återgivits i rysk radio och TV) erbjudit intresserade ryssar att mot god betalning avslöja de ryska miniubåtarna och deras hemligheter, men ingen har tydligen ( i varje fall på ett trovärdigt sätt) hört av sig!
En hel del masshysteri plus naturliga förklaringar som fiskstim, minkar (??) o.s.v. måste vara förklaringen!
Jämför gärna med masshysterin på 1950-60-talet, där en mängd människor såg "UFO" och härledde detta till rymdvarelser o.s.v.
Klipper en bit av ett inlägg av "Ubåts-Kalle" ur
http://www.etc.se/arkivet/textarkiv/...tsskandal.html , alltså av förre kommendörkaptenen Karl Andersson i Karlskrona, som ju bordade ryssarnas grundstötta U 137 i Karlskrona skärgård 1981:
"Marinen deklarerade att den lyckats stänga in en ubåt genom att spärra av Hårsfjärden. Det var därmed bara en tidsfråga innan den skulle tvingas upp till ytan.
För säkerhets skull byggde militären på strandkanten upp en särskild läktare, varifrån journalisterna erbjöds att från första parkett bevittna den utlovade showen.
Samtidigt introducerades ett par ytterst massmediala upptäckter.
Dels kunde militären inför andäktiga pressuppbåd visa upp både filmer och fotografier av bottenspår som de gäckande ubåtarna lämnat efter sig.
Dels kunde man avslöja att det inte var vanliga ubåtar, likt den som dundrat upp på land i Gåsefjärden, utan så kallade ”miniubåtar”. Vissa av dessa miniubåtar påstods röra sig med hjälp av olika typer av larvfötter, direkt på botten. Ingen hade då hört talas om att någon nation använde miniubåtar i militärt syfte. Marinens upptäckt var därför en sensation.
Efter fyra veckors jakt i den avspärrade Hårsfjärden gav marinen upp. Det syntes aldrig någon miniubåt, och de ditresta journalisterna fick fälla ihop sina tältsängar och åka hem. Efter det nederlaget lyckades marinen aldrig mer locka några större skaror journalister till Sveriges ubåtsjakter.
Den officiella förklaringen var att det funnits en eller flera miniubåtar innanför avspärrningen, men att de på något sätt lyckats ta sig ut.
– I början blev jag också övertygad om att det fanns miniubåtar, berättar Karl Andersson. Det blev ju alla när bilderna på bottenspåren visades upp. Men sedan visade det sig att de där bilderna inte säger någonting. Bottenspåren är ju inte ens parallella på bilderna, och jag kom snart underfund med att bottenspår kan orsakas av mycket mer än en ubåt.
Karl Anderssons starkaste argument mot tron på ubåtarnas existens är dock att ingen någonsin har sett dem trots att över femton år nu gått sedan de påstås ha uppträtt för första gången.
– Gamla Sovjetunionen hade något halvt dussin typer av miniubåtar och undervattensfarkoster. Men flera av dem var kabelmanövrerade och fordrade att ett fartyg matade dem med energi från ytan. Och de andra hade nio timmars aktionstid. De kunde ju omöjligt ta sig över Östersjön och sedan ligga i veckor och köra i den svenska skärgården.
Karl Andersson menar också att det är fullständigt obegripligt att inte en enda ryss trätt fram och berättat om miniubåtarna, trots att Sovjetunionen upphört att existera. Därför är han idag övertygad om att hela idén med miniubåtar skapades för att förklara det pinsamma fiaskot i Hårsfjärden.
– En normal ubåt hade inte haft den ringaste chans att klara sig undan den där inhägnaden, säger han. Men det kunde däremot en miniubåt, allra helst om den kunde kravla över land, gå över näs och genom kulvertledningar. Jag menar, man behövde en förklaring, och då föddes idén med miniubåten."