Jag är för tillfället singel men det är några saker jag alltid stört mig på hos varenda tjej jag varit med, oavsett hur de varit annars (har även sett tendenser till dessa beteenden hos flertalet tjejkompisar):
Stökighet - Så fort man kommer nära nog till en tjej att man inte bara är en bekant/partykompis så visar det sig att hon har det otroligt stökigt hemma, de tjejer jag har bott ihop med har alla rutinmässigt gjort följande saker:
- Lämnat skåpluckor öppna
- Tagit fram saker och aldrig plockat in dem igen
- Slängt kläder överallt (och bedömt deras "renhet" utifrån lukten och dessutom "rengjort" med deo/parfym)
- Lämnat matrester framme
- Lämnat öppna förpackningar i kylen (alltså t.ex. glasburkar eller PET-flaskor utan kork)
- Bara städat när besök väntas
- Slängt skräp i "slasken" (alltså plast, trä, glas o.s.v.)
Sen är stökighet lite mer "förlåtligt" om det rör sig om en tjej som inte försöker dölja det, värre är det med de tjejer som låtsas vara jätteordentliga men sen visar sig vara helt oförmögna att inte orsaka en katastrofzon varje gång de kommer in i ett rum.
Överdrivet socialiserande - Jag har inget emot att umgås med vänner, att smsa lite fram och tillbaka och så, det är när varenda ledigt ögonblick kräver att man kollar Facebook igen och man "måste" ha fria SMS för att kunna smsa med fem vänner samtidigt hela tiden som jag tycker det är löjligt, hur svårt är det att bara slappna av och fokusera på en hobby? eller utsikten från balkongen? eller läsa en bok? eller kanske bara befinna sig här och nu?
Vägrar erkänna ilska - En enormt irriterande klassiker. Hon är uppenbarligen arg, jag undrar vad som är fel, hon påstår ilsket att hon inte är arg (den här kan då urarta till att hon vrålar att hon inte är arg och att jag är ett jävla svin om jag vägrar godta svaret). Två timmar senare får jag en ursäkt med förklaringen "PMS/p-pillren/nånting, visste inte varför jag var arg och ville inte säga det så jag sa att jag inte var arg". Är det verkligen fel att då bara säga som det är, att du är arg men vet inte riktigt varför?
Kompromisser finns inte - Och så förstås det här med kompromisser, i min värld så betyder en kompromiss att man försöker tillgodose alla berörda parters behov och önskemål, i "tjejvärlden" verkar ordet betyda att om hon inte får precis som hon vill så ska hon antingen tvärvägra eller sura.
Jag säger "Men skulle inte vi stanna hemma ikväll? Vi kom ju överens om det..."
Hon säger "Nej, jag ska ut, du kan stanna hemma om du vill det!"
Jag säger "Uh, vi kom faktiskt överens om att vi skulle festa i morgon."
Hon säger "Det skiter jag i, du får kolla på film själv, jag ska hem till --- och festa I KVÄLL!"
Eller då att hon surar, om hon stannar kvar hemma så ska hon minsann visa att hon inte alls uppskattar att spendera tid med mig (eller om det är omvänt så uppskattar hon minsann inte alls att vara på fest och är sur hela tiden). Jag är återigen minst sagt förbryllad av detta beteende, det är faktiskt inte så lurigt att försöka komma fram till en kompromiss och sen inte i protest tjura och sätta sig på tvären och gräla om det.
Vägran att inse berusning, eller att festen är över - Inte något unikt för kvinnor men jag tycker mig se det hos betydligt fler tjejer än killar. Dessutom har varenda kvinna/tjej jag haft ett förhållande med haft denna dåliga egenskap.
Även om hon är så full att hon knappt kan stå upp, klockan är fyra, det bara är tre av hennes kompisar kvar på grillfesten förutom oss, det har börjat duggregna och det dessutom bara är runt tio grader utomhus så
ska hon stanna kvar och festa. Hon är absolut inte packad, festen är inte alls över, nu ska vi festa flera timmar till! Som sagt, inte unikt för kvinnor men jag tycker mig se det i högre grad hos dem än hos män.