2010-12-26, 22:16
#25
Citat:
Ursprungligen postat av Pols99
Det är bra att du försöker att få ett jobb så att du kan försörja dig själv. Det som jag är emot är att det finns folk som är friska men som är så jävla omoraliska och utnyttja systemet.
Jag har aldrig träffat nån som är psykisk sjuk eller kan nåt om psykiska sjukdomar. Så du få ursäkta om jag ställer fel frågor.
Är du psykisk sjuk pga du är arbetslös? jag har hört att det finns såna där "lyckopiller" som hjärnskrynklare skriver ut. Har du fått såna piller än? Är det inte bättre att du fortsätter att jobba som städare eller ta vilket ströjobb som helst under tiden som du söker det jobb som du vill har?
Det är väl bättre att har nåt att göra under dagen än att sitta hemma och mår dåligt?
Jag har aldrig träffat nån som är psykisk sjuk eller kan nåt om psykiska sjukdomar. Så du få ursäkta om jag ställer fel frågor.
Är du psykisk sjuk pga du är arbetslös? jag har hört att det finns såna där "lyckopiller" som hjärnskrynklare skriver ut. Har du fått såna piller än? Är det inte bättre att du fortsätter att jobba som städare eller ta vilket ströjobb som helst under tiden som du söker det jobb som du vill har?
Det är väl bättre att har nåt att göra under dagen än att sitta hemma och mår dåligt?
Sjuk och sjuk är kanske fel att säga, men jag mår dåligt psykiskt. Jag har gjort det sen jag var 13 av olika orsaker. Nedstämdhet(depression)
Men 2009 brakade jag totalt sönder och samman och mådde så jävla dålig att jag sjukskrevs. Jag var nästan apatisk.
Detta var på sommaren 2009, dock visste jag att jag inte klarade av att jobba inom vården som jag hade gjort av och till i flera år. Så hade innan allt hände sökt till en utbildning, varit på intervju men inte fått besked om jag kommit in.(det var en ky)
Jag fick dock beskedet att jag kommit in på den och jag accepterade, jag tänkte att detta får bära eller brista. Men det funkade ganska bra, dock så blev min psykiska ohälsa värre i början av året, av olika orsaker, men jag lyckades slutföra utbildningen.(den var bara 40 veckor)
Hade ett sommarjobb som städare(det skulle bara vara två timmar om dagen) men inte det klarade jag ens av, blev åter sjukskriven, och psykiatrin ville inte hjälpa mig så jag hamnade i soc-träsket.
Men där vid hösten tänkte jag att jag kan inte hålla på att slösa bort mina chanser till att få hjälp, och min UNDERBARA arbetsförmedlare hjälpte mig att få komma till deras arbetspsykolog för att reda ut om det fanns några andra problem, och jag har fått slåss helt själv med näbbar och klor för att få nån hjälp alls från psykiatrin, men när denna psykologen rörde om i grytan så blev det fart på dom.
Jag har fått lyckopiller, men dom slutade verka efter 6 månaders användning. Sen fick jag i sommar testa några andra men dom började jag spy av så fick sluta. Nu har jag sedan en eller två veckor tillbaka fått testa ett par nya, men jag vet inte om dom funkar ännu.
Jag skall även få eventuellt börja gå Kognitiv Beteende Terapi. Så det kanske löser sig.
Men sen kan jag säga att min familje och hem situation inte är den bästa, och jag tror att det är också en av anledningarna till att jag mår dåligt.
Sen har jag dessutom grova sömnproblem för tillfället(finns en tråd om det), så förutsättningarna är just nu inte dom bästa för att jobba, men jag skall få hjälp via ams, dom har nått som heter SIUS, dom hjälper folk som jag som har extra behov ibland.
Men jag förväntar mig att kunna återgå till arbete, och jag har goda förhoppningar om att 2011 blir ett bra år och att jag får ett bra liv då.
Jag hoppas att detta inte blev för svårt att fatta.
