Min bror är knepig, hjälp?

Ska försöka förklara så kort som möjligt, orkar inte göra någon lång utläggning för det tjänar väl inte något till.
Jag har en bror som är äldre än mig och vi har liksom alltid kommit överens, vi har aldrig varit bästa vänner eller liknande med vi har ändå aldrig (iaf vad jag upplevt) hatat varandra.
På senaste tid så har jag insett att min bror är väldigt fientligt inställd mot mig. Jag tror inte att han hatar mig men ibland får jag känslan av att han avskyr mig.
När vi sitter och diskuterar något, oavsett om det bara är han och jag eller med andra, så måste han alltid pika mig. Dvs. han flikar in en kommentar som är till för att skämma ut mig, förnedra mig eller helt enkelt för att visa på vilken dålig människa han tycker att jag är.
Jag är en väldigt snäll person och jag vill inte börja bråka i onödan, så jag brukar oftast inte säga något, brukar bara skaka av mig det och försöka tänka på något annat. Men nu känns det lite som att jag inte kan ignorera det längre. Inte nog med att han har ett ständigt behov av att trycka ner mig så vill han aldrig hjälpa mig med något eller göra något för mig. Vi bor en bra bit ifrån varandra och när jag är och hälsar på och vill åka till affären för att handla något så brukar svaret bli "du får ta dig dit bäst du vill, men jag kör dig inte". Till detta kan tilläggas att jag inte har något körkort och han bor på ett ställe där bussar inte går. Närmaste affär ligger ~1 mil bort. Ibland verkar det även som att han inte vill prata med mig och liksom ignorerar mig och blir arg på mig utan anledning. AHA! Humörsvängningar kan man tycka, njae inte riktigt, för han pratar med alla andra. Det känns som att det är just mig han har något emot och jag förstår inte vad jag har gjort honom. Jag försöker vara den bästa systern på alla sätt och vis; jag städar hos honom när jag hälsar på, jag lagar mat, diskar, handlar och hela tiden försöker vara en sådan syster jag själv skulle vilja ha.
Det är svårt att förklara hela situationen, men detta är något som pågår konstant och jag har inte riktigt fått upp ögonen för det förrän på senare tid.

Jag kan ju helt enkelt låta bli att träffa honom så ofta men det verkliga problemet ligger just nu i: Jag ska fira nyår hos honom och jag bävar inför det då jag har på känn att jag kommer få höra både det ena och det andra och att han kommer skämma ut mig inför människor jag inte känner och säkerligen inte kommer kunna lära känna pga honom. Jag har egentligen ingen lust att åka dit alls för jag vill inte utsätta mig för att må skit bara för att han har något konstigt behov av att förnedra mig. Jag bävar inte bara inför nyår utan för hela vistelsen, det är svårt att sätta ord på det direkt men det är det här konstanta pikandet och sättet han pratar med mig på osv. Och åker jag vill jag bara stanna hemma på nyår för att han inte ska få möjligheten att såra mig. Det är inte heller så att vi direkt gör något tillsammans, för han verkar inte vilja.
Låter det dumt? Jag vet inte vad jag ska göra och nu blev det långt ändå.
Seriösa svar uppskattas för jag håller på att bli lite tokig av att vända alla tankar ut och in.

Det verkar som om din bror har tappat respekten för dig. Jag lovar, du får inte tillbaka respekten genom att vara den "mönstersyster" du försöker vara. Gör ingenting för honom om inte han gör något för dig, ifrågasätt honom när han börjar klanka ner på dig och visa rent allmänt att hans betéende inte är okej.
Som det är nu verkar han tro att han kan använda dig för att få ut sitt dåliga humör, och du måste sätta ner foten och visa att du inte tänker ta det.

Åk dit till nyår, men vägra finna dig i att bli behandlad så! Det kan uppstå en del gräl i början, men jag gissar på att det lugnar ner sig så fort han vet var han har dig. Lycka till!

Har du pratat med honom om varför han gör så? Om inte så försök att göra det. Ganska svårt och bara gissa sig till om vad det kan va då det kan va alltifrån att du har spridit ett rykte eller ja vadsomhelst.

Får jag fråga vilken ålder det är på er?

Jag känner själv igen mig lite grann. Jag är storebror och behandlade ganska ofta min lillasyster respektlöst som att hon var ett virus som jag ville bli av med. Det var på tiden vi bodde hemma hos våra föräldrar. Klagade på allt hon gjorde, kastade ut henne från mitt rum när hon och hennes kompisar ville låna min dator, slog henne så hon började gråta och mycket annat.
Nu är vi båda utflyttade och en bit över 20 och idag inser jag vilken omogen skit till storebror jag var. Ångrar att jag inte var snällare mot min syster när vi var yngre. Jag har aldrig sagt hur jag känner till min syster och kommer aldrig göra det heller. Jag har genrellt svårt att prata om känslor...

Men jag hoppas att din bror en vacker dag får upp ögonen och inser hur han behandlar dig.
Ett tips kan ju vara att minska kontakten med honom, visa att du klarar dig bra utan att behöva prata eller umgås med han. Skaffa en pojkvän om du inte redan har det så att han förstår att han inte är den enda "killen" i ditt liv om du förstår mig rätt...

Jag har flera gånger ifrågasatt hans beteende gentemot mig men det har i princip slutat med "Då kan du packa dina väskor och dra hem, hur du tar dig dit är ditt bekymmer!" eller så har han dragit iväg och lämnat mig hemma. Att ge sig in i några större diskussioner leder inte någon vart för han är så fruktansvärt svår att prata med och pratar helst inte om sådant, det som sker då är helt enkelt att han blir arg, slänger ur sig något hot om någonting och sedan ignorerar mig.
Har frågat honom flera gånger när han har betett sig som han gör mot mig "Vad har jag gjort dig egentligen?" svaret jag nästan alltid får är "Mycket, att du bara finns bla.." Skönt? Njae.
Jag själv vet med mig att jag faktiskt inte HAR gjort något mot honom och jag GÖR inte heller något speciellt mot honom. Jag är en människa som försöker vara social med min bror bara.

G.D.I: Vi är båda en bra bit över 20, har bott väldigt långt ifrån varandra i snart 8 år och har inte speciellt mkt kontakt med varandra. Jag ringer någon gång ibland och kollar läget och ytterst få gånger ringer han och kollar läget. Vi ses 1 gång om året förutom vid ett tillfälle då vi faktiskt träffades 2 gånger. Så jag har inte speciellt mkt kontakt med honom på det sättet. Jag lever mitt liv en bra bit ifrån honom och han likadant.

Det är väl vanligt att syskon bråkar men det här låter bara sjukt. Han verkar bara vara en elak människa. Jag tycker du ska skita i honom, ring inte och kolla läget, hjälp honom inte. Gör ingenting.
Du får ju inte ut någonting av honom och hade ni varit vänner så hade du ju inte haft någon kontakt med honom. Bara för att ni råkar ha samma föräldrar kan man inte bete sig som skit.

Jag har oxå vart taskig mot mina yngre syskon, men de gick över när jag blev äldre, med syrran vart det många urladdningar men sen vart vi sams igen.

Jag tycker inte du ska försöka så jävla mycket och vara en bra syrra.. du har försökt och det funkar inte. Tycker helt frankt du skriver ett mail och klargör att du inte har lust komma ... *känslor* och att när han växt till sig kan han höra av sig.

Plåga inte dig själv.. du mår säkerligen bättre utan hans skit.. så småningom så kanske han mognar och ni kan umgås på lika villkor.

Din bror är en skitstövel och kommer troligen alltid vara en sådan. Ditt liv kommer vara betydligt bättre utan honom. Gör dig den tjänsten, sluta umgås med honom...

Jag tror att det är du som överreagerar på det där med pikar osv. Jag ger pikar till min syster flera gånger per dag. Fast det är kärleksfulla pikar, med glimten i ögat så att säga. Du är säker på att det inte är sådana pikar din bror ger dig? Isånafall är det lite allvarliga. Fast du får inte vara så känslig. Ge lite pikar tillbaka

Åk inte dit, klipp kontakten och be han dra åt helvete !

Sådär beter man sej inte mot någon som man vill umgås med, jag tror att han hatar dej. Du behöver inte finna dej i att behandlas så respektlöst. Man måste inte umgås med sin bror om han är ett arsel, tänk på det.

Eller så är det så att han är trött på att curla för dej och tycker att du måste växa upp och klara dej själv.