Kan inte bo hemma!

Hej, de är så här att jag inte kan bo hemma pga min mammas kille, vi bråkar jämt.....

Har bott hos min mormor och morfar i 3mån nu och de funkar inte nå vidar, har börjat gått och pratat med en psykläkare pga att jag har mått dåligt sedan dess, Han har pratat med soc och ska nog dit på möte med min mamma och jag skulle behöva läkarintyg sa läkaren och de skulle han ordan, Orkar inte skriva upp allt som har hänt men har nästan ingen kontakt med övriga släkten än mamma och hennes föräldrar.

Mina frågor är om soc beviljar lägenhet och betala hela hyran och elräkningar för en etta?
Hur mycket kommer jag få i månaden till mat och kläder osv?
(jag går i gymnasiet)

Ber om ursäkt för fel stavningar och om jag skrivit tråden i fel forum osv..

Mvh Grf

För det första borde du ta ett snack med din mamma om hennes "kille". Är det han eller du som bör ändra på dig eller kan ni bli kompisar och kompromissa på något sätt? Konflikter är till för att lösas heter det ju... På något vis är det ju killen som bör anpassa sig till situationen.... så du får ta ett snack med honom om varför han beter sig på ett visst sätt, annars kan han ju dra... eller?

Om du går i gymnasiet så kan du ha lägenhet och soc betalar.. En tjejkompis hade det så. Om du säger att din hemsituation är såpass allvarlig att du måste bo hemifrån så kan de betala pengar för din lägenhet, hyra osv.. men då måste du prata med socialen och säga att det är en allvarlig situation hemma.. annars går det inte igenom så att säga.. Det bästa är att du först försöker lösa det hela med din mammas kille först..! Går inte detta så är andra steget att du kontaktar socialen.. men inte innan du försökt! Går inte det så vet du ju det och då kan du bara "kötta på" hos socialen så att säga.. då är det fullt blås så att säga!

Jag har dock hört att för att soc skall betala så måste du gå något gymnasium som inte finns på hemorten för att få pengar.. men det kanske funkar ändå.

Jag har en tjejkompis som fick hyran betald och allt... tror hon fick 7000 men är osäker..

Skriv gärna mer och berätta hur det går så skall vi nog lösa det åt dig.. men först skall du höra med din mamma hur ni skall göra och är det så att det är killens fel så kan han väl dra i så fall... Vad håller han på med för saker som är jobbigt då? Eller är det du som skapar problem och konflikter eller?

okejokej, de är så att jag har börjat prata med han nu igen men är vi upp i varandra så blir de tjaffs direkt antingen åker jag eller åker han, han har ett barn med min mamma på 1 år och sedan 4 till som han inte har nå kontakt med alls, lika så med mej jag har ingen kontakt med min far, och om han skulle flytta i från min mamma så vet jag och Mamma och hans älsta dotter att han kommer skita i min bror och de vill inte jag, vet hur de är själv.... Så jag har gjort de bästa av de.... jag flyttade till min mormor men de funkar inte så bra hon är på mej 24/7 och känns som jag tränger mej på dom....

Har blivit ganska deprimerd på slutet (har väl mått dåligt pga min far många år) Sedan hamna jag hos psykläkaren för ca 4 veckor sedan, Och har börjat prata med han, han kontakta soc och kolla om de fanns möjligheter till eget boende och de va inte omöjligt sa dom, Hoppas de kommer lösa sig iaf men kommer nog aldrig mer bo hemma hos min mor Men de funkar att åka dit och hälsa på osv..

Det finns ett fint gammalt ordspråk som heter: Genom svårigheter, mot stjärnorna...

Det skall nog gå bra.. ta det lugnt bara. Visst, du kan själv gå till socialen och prata med dem. Jag vet själv att du kan få en lägenhet och bo själv.. men då är det viktigt att du sköter skolan riktigt och går gymnasiet. Utan gymnasium i dagens samhälle så kommer du bli olycklig... jag har varit i en liknande situation som dig fast värre dock.. inget jag skall prata om här, men jag klarade mig fint. Mitt råd är att satsa på skolan.. gå ett gymnasium eller linje som du trivs med, så att du kan läsa vidare sedan om du vill.. det är din biljett mot stjärnorna! Det kan jag lova dig! Om du inte trivs där du går nu eller din linje så gå om ett år... spelar ju ingen roll.

Viktigt att du går gymnasiet och sen kanske du vill läsa vidare eller utbilda dig inom något.. du kanske vill jobba inom vården, kommunen, polisen, psykologin eller vad som helst... dina erfarenheter du får nu kommer vara dig tillgodo framöver. Allting är som en ryggsäck som fylls på....

Jag vet att du kan få pengar av socialen om du går gymnasiet...min tjejkompis fick det och flera andra jag känner. Kanske vill du söka ett annat gymnasium som inte är din hemstad eller nåt.. om du vill komma ifrån och starta på nytt.. eller så går du kvar i samma stad. Jag tror att din mormor eller liknande älskar dig även om hon tjatar på dig.. men dom vill nog bara ge dig råd osv.. det är ju den gamla generationen vi pratar om som tror att dom vet allt.. bara ta det för vad det är

Räkna inte med nån vidare hjälp från soc..
Betala alla omkostnader gör de aldrig.
Är du över eller under 18? Är du under 18 så är dina föräldrar fortfarande försörjningspliktiga och då kommer soc envisas med att "lösa familjesituationen hemma"
Annars kommer du antagligen i vilket fall som inte få mkt mer än studiebidrag + bostadsbidrag.
Samt att det kan vara bra att veta att "soclägenheterna" som fanns förut är avskaffade, de kan inte ordna någon åt dig utan du måste hitta en själv.. tyvärr.

Jag är över 18år och har redan gått om ett år tack för ditt svar!

tack för svaren!

Snabb fråga.

Om jag inte kan bo hemma längre och jag måste flytta snabbast (och inte till kompisar) hur går jag tillväga? Fosterfamlilj?

Är 20.

Vid skolgång är föräldrar underhållsskyldiga upp tills deras barn år 21.


Du googlar efter lämpliga hyresvärdar.

Nej.

Det står klart i tydligt i lagen om underhållsstöd:

"7§ Ett barn som fyllt 18 år har rätt till förlängt underhållsstöd under den tid som barnet bedriver studier som ger rätt till förlängt barnbidrag enligt lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag eller studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395), dock längst till och med juni månad det år då barnet fyller 20 år."

I bästa fall kan man alltså få ersättning tills man är 20,5 år, i sämsta fall 19,5 år.

Nej.

Det står klart och tydligt i lagen om underhållsskyldighet:

"Föräldrabalken
Kap 7. 1 § Föräldrarna skall svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. När föräldrarnas underhållsskyldighet bestäms skall hänsyn tas till barnets egna inkomster och tillgångar samt till barnets sociala förmåner under beaktande av vad som följer av föreskrifterna om dessa.
Underhållsskyldigheten upphör när barnet fyller arton år. Går barnet i skolan efter denna tidpunkt, är föräldrarna underhållsskyldiga under den tid som skolgången pågår, dock längst intill dess barnet fyller tjugoett år. Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan och annan jämförlig grundutbildning."

Underhållsstöd är ett bidrag till ensamstående förälder.