Varför går ni med i militären?

Varför går ni med i militären när ni (mer eller mindre) vet att förhållanden/framtidsutsikterna/försvaret osv är under "standard"? Missförstå mig rätt, jag var väldigt intresserad av att gå med i försvaret, fasst efter mycket diskusioner (både här på FB pch IRL) så fick de mig att ändra åsikt. Jag lyfter hatten till er som går med i militären! Det är fortfarande mer eller mindre en dröm för mig, fasst just Svenska militären vett jag fan om jag ska vara ärlig. Känns inte som att man får det man förväntar sig, på alla aspekter...Någon kanske kan motbevisa mig? Iaf, för er som är eller har varit i militären de senaste åren, vad är bra/dåligt med det? Och är det värt det ifall det nästan alltid varit en dröm att gå med i militären?

jag förväntar mig inte att det ska bli som någon hollywood krigs film med 50 miljoner i budget, snarare tvärtom. Men det jag vill veta är om ni soldater/fördetta soldater har känt att ni har fått nytta av er träning? (Förutom disceplin, vilket jag antar att ALLA militärer får lärar sig).

Tack på förhand!

Man får bra självförtroende att vara militär

Min värnplikt fanns det inte mycket att klaga på. Har genom den fått ut både militära och civila utbildningar i allt från sjösäkerhet och navigation till brandbekämpning, sjukvård.

Givetvis även vapnen och skyddsvakt. Blev utbildad i både ak5C/D och ksp58.

Framförallt har man fått vänner som jag fortfarande har bra kontakt med och som jag antagligen aldrig skulle fått chansen att lära känna om jag inte gjort lumpen.

Jovisst, men vänner kan man få lite överallt. Jag menar vad träningen/beredskapen i sig ger en för nytta?

Dock så ska inte bördrarskapet, om mna vill kalla det för det, inte underskattas!

Jag jobbar själv inom försvaret och det är det bästa jobb du kan tänka dig. Att allt inte fungerar perfekt få man leva med. Det är det omväxlande arbetet så är bland det bästa med jobbet, ingen dag är den andra lik.
Sen så är gemenskapen helt underbar inom försvaret. Det finns inget arbete där man får känna samma gemenskap med dina kollegor.

Man får bra självförtroende att vara militär

På min tid slapp man inte undan. Det var lag att göra lumpen. Jag ville inte göra lumpen därför jag tror på kärleken. Jag tror fortfarande på kärleken. På senare tid har jag blivit nationalist och det går också helt emot med att kriga och leva rövare. Kärlek och nationalism går ihop.

Självförtroendet man fick samt utbildningen som gav nytta efter lumpen också.. Och jag har alltid driftat mot det eftersom intresset och motivationen var stor..

En dag kanske jag kan rädda ett liv eller mitt egna tack vare utbildningen.

Gemenskap, äventyr, utbildningar, omväxlande.

Visst kan de vara hårt ibland, men det som inte dödar härdar, sen får man så otroligt bättre självförtroende, man mår så mycket bättre psykiskt som fysiskt, ända sen jag fick smak av de militära vart man som en helt ny människa.

Sen är de jävligt roligt å panga lite också

ska vara ärlig är man stridspitt så är man och vill jobba på ett ställe där det är någon jävla ordning

För att man inte vill smittas av luftburen bög.

"gå med i militären" vad är det för sorts snack ? Man "går med i" hemvärnet eller kanske i den lokala tennisklubben. Den som vill bli militär idag tar anställning. Varför gör man det då ? Tja, jobba ska man ju och man kanske är beredd att ta de vedermödor en militär tjänst (nej, det var inget särskrivningsfel) för med sig mot att man får ett omväxlande, roligt och utmanande arbete.