Oj, vad jag känner igen mig. Under hela barndomen bestod mina mardrömmar endast av Mårran. Alla teckningar jag ritade i småskolan var just avbildningar av Mårran. Jag kunde titta på en öppen garderobsdörr när jag låg i sängen och skulle sova och inbilla mig att "där inne sitter Mårran".
Det fanns någon tjusning bakom det ändå och man ville ju fortsätta titta!
För jävligt att alla barnprogram idag ska va så jävla pedagogiska så inte ett skit får vara läskigt längre. Det ska va "supersnällasilversara" osv. Man förstör ungarna mer med sådant än med läskiga varelser som Mårran.
Idag är det ingen fara men det är fortfarande jävligt kul att leka med tanken när man går ute i mörkret och yrsnön så som det är nu att
hon är där inne i skogen, någonstans.