Mänsklighetens största tabu

Att ljuga..

Det ses som ett otroligt svek i alla kulturer, och det är extremt vanligt förekommande, i väldigt många fall värre än det man ljugit om.

Att som man låta sig bli våldtagen av en annan man.

Dave Chappelle - Man Rape
http://www.youtube.com/watch?v=LLWlBgj0uOc

Såhär på söndagsmorgonen så googlade jag på ”största tabu site: Flashback” för att jag ville se om andra skrivit om det jag legat i sängen och tänkt på under natten när jag inte kunde somna (med en full och snarkande make i sängen bredvid):
”Är inte rasist bland det mest tabu som går att vara i Sverige? Med det begreppet räcker det att man anser att det finns människoraser och att dessa har olika egenskaper, snitt-IQ osv (man behöver alltså inte hata andra etniciteter för att det ska vara tabu). Hur mycket pengar skulle gemene man kräva för att våga torgföra sådana åsikter högt vid ett tal på exempelvis en släktträff? Vad tror Flashback om detta?”
Hittade inget direkt om det men hittade ditt inlägg, och känner igen mig så mycket!
Jag har också sådana tankar, både elaka och ”snälla men läskiga” (ger exempel längre ner) och skäms som fan efter jag tänkt dem men kan ändå inte låta bli. Sådana där impulser. Typ ”hur skulle min närstående reagera om jag sa den här förolämpande saken nu?”
”Vad skulle hända om jag slog min väns favoritpryl i tusen bitar?”

Det som inte är elakt men ändå pinsamt är saker som:
Det är en tjej på mitt gym. Hon är så jävla söt. Hon är en såndär one in a million av personer med kvinnligt kön jag finner attraktiv.
Hon har så fin kropp och hår. Jag vill bara gå fram och smeka henne över håret.
Om hon, eller någon annan där för den delen, fick reda på att jag tänker detta skulle jag aldrig våga besöka det gymmet igen. Kanske aldrig mer gå ut.

Moderna tabun i väst kan vara självmord, nationalsocialism och kritik mot religion, något som utmanar samhällets moraliska och kulturella gränser. De väcker starka känslor, och ofta råder det en tystnad eller försiktighet kring att diskutera dem öppet.

Ett tydligt exempel på detta är kritik mot religion, särskilt islam, som blivit ett av vår tids mest laddade tabun. Kontroverser som Muhammedkarikatyrerna och koranbränningarna visar hur yttrandefriheten kolliderar med religiösa och kulturella känslor.

Muhammedkarikatyrerna, t.ex. Jyllands-Posten 2005, väckte global vrede och väpnade attacker, men försvarades i väst som uttryck för satir och yttrandefrihet. Koranbränningarna i Sverige och Danmark har skapat diplomatiska kriser och intensifierat debatten om vad som är lagligt vs. vad som är moraliskt försvarbart.

Försvarare menar att kritik mot religion är en nödvändig del av ett fritt samhälle, medan kritiker ser vissa former av religionskritik som hets, rasism eller kulturell arrogans. Detta gör ämnet till ett modernt tabu, där gränsen mellan frihet och respekt ständigt förhandlas.

Mänskliga tabun, som är universella skulle kunna vara, förutom självmord, incest och pedofili. Men, det ser ut som att med islams utbredningen så blir kritik av religion vårt största mänskliga största tabu, vi är tillbaka på medeltiden.

Varje gång (mer eller mindre) nån nämner att nåt är tabu är det underförstått att man tycker att det inte borde vara tabu, och att man därför borde få diskutera ämnet friare och att folk gör fel i att vara så överkänsliga när det förs på tal. Därför är det, om ämnet verkligen är tabu, tabu att överhuvudtaget påpeka att det är tabu. Så om man går igenom en lista över potentiella kandidater och känner att man kan nämna att X och Y är tabu utan att det genererar särskilt upprörda känslor är X och Y inte några verkliga tabun. Om man däremot känner att i samma stund man nämner att Z är tabu har man gått över en gräns innebär det att Z är tabu på riktigt.