vad är det för operativ skillnad mellan Cell och Sektor i LTE, UMTS, GSM

Hej,

Jag undrar om någon kan förklara för mig varför man säger att det INTE är någon operativ skillnad mellan cell och sektor för WCDMA (UMTS). Är det för att om sektoriserar celler med riktantenner för att dela ett geografiska område så blir varje division sin egen nodeB och cell? Men hur funkar det för GSM och LTE?

En till fråga... Hur kan en cell konfiguration se ut för en LTE site (eNodeB)?

Tacksam för svar!

Jämför med det engelska ordet för mobiltelefon "cell phone" vilket antyder att det handlar om en cell... och en "cell site" är just en mobiltelefonmast... denna mast har ett antal riktanter jämt fördelade 360 grader runt om och således kallas dessa för sektorer.

Eller ska vi ta och läsa Wikipedia?

http://en.wikipedia.org/wiki/Cell_site

Nja var ju inte riktigt det jag frågade...

I GSM säger man till skillnad från UMTS att det är en operativ skillnad därför att två frekvensband GSM900 och GSM1800 kan kopplas mot samma antenn, sektor. Medans man i UMTS använder ett frekvensband och därför ser man och kallar man det för att det inte är en operativ skillnad. Ditt påstående är fel då du säger att en cell site har riktantenner jämt fördelade 360 grader. Sektor är antennriktningen och dess utrustning. Cell är den logiska datan för täckningsområdet som man knyter till sektor. Sektoriserar man inte så har man en rundstrålande antenn som sänder inåt mot varje cell.

Vad menar du med operativ skillnad? Jag begriper inte vad du menar, har ganska bra koll på nätplanering.

Jag skulle säga att den stora skillnaden är att GSM frekvensplaneras, varje sektor använder olika kanaler, medan UMTS kodplaneras, använder samma frekvens i alla sektorer på en site.

Det har inget att göra med om man kör GSM på olika band eller ej. Man kan köra UMTS på fler frekvensband på samma site om man vill.

/capmac

UMTS kodplaneras väl bara inom samma cell och man frekvensdelar cellerna på en site?

Va...Nej.

Hela poängen med CDMA och WCDMA är att man har Frequency Reuse Factor = 1 . Det innebär att man bygger ett nät i lager, där alla sektorer på alla siter använder samma frekvens (carrier). Istället måste de tilldelas en egen spreading code, varav det finns 512 att välja på och dessa återanvänds sedan längre bort i nätet. Man kan alltså bygga ett SFN, Single Frequency Network.

Så långt låter det ju bra, och planeringen är mycket enklare än t ex GSM. Problemen börjar när man behöver öka kapacitet eller utöka lokal täckning inom nätet, något som är enkelt med GSM men mycket lurigt med CDMA. En site under en annans paraplytäckning är en ren störkälla!

Därför är den vanligaste frekvensplaneringen
- en carrier till macroceller (stora yttäckande siter)
- en carrier till microceller (små punktinsatser)
- ev en carrier till enbart pico/inomhustäckning (om operatören har frekvenstilldelning för en tredje carrier)

Mycket förenklat, men principen framgår.

/capmac