Oändligheten.

Vi människor lever en sekund om man räknar hur länge universium funnits, finns. Tänkt så och inget kommer någonsin bekymra dig. Snart är ditt elände slut.

Ohyggligt spännande de där du.

SU-►Filosofi
/Mod

Inte ens en sekund, vi blinkar inte ens till....inte ens Hitlers existens kommer blinka till i universums oändlighet, Våran sol blinkar bara till en kort millisekund i universums oändlighet. Så tänker jag...men det är inte uppiggande på något sett egentligen..men det tar bort någon egentlig högre mening med livet och det som kan kännas viktigt kan i skenet av den filosofin te sig oviktigt och man kan utan betänkligheter ägna sig åt livets små nöjen. Varje tusendels sekund blinkar ett fenomen likt människorasen eller gråstenen till och försvinner i universums mörker....så jag tror inte det spelar så stor roll om man skänker till röda korset eller inte....tillber sin gud och lever utan ägodelar...who cares.

Teoretiskt sett så existerar oändligheten, men den går inte riktigt att applicera på verkligheten. Föreställ dig att du dör efter ett liv (Logiskt, eftersom man inte kan dö utan att leva). Då har du redan levt i säg, 80 år. Inte för att detaljerna spelar någon roll. Så du dör.

Sen kommer problemet: Hur applicerar man en evighet efter en startpunkt? Hur lång tid det än går så blir det aldrig en evighet, eftersom startpunkten fortfarande är när du dog.

Det leder ju till vissa andra möjligheter; eftersom universum konstant rör på sig och tid är oändlig. Så kan man säga att under oändlig tid sker oändligt med händelser. Alltså finns det en 100% chans att vi kommer -> förmultna till jord -> hamna i jordens ekosystem -> jorden förstörs -> fara runt i rymdens ekosystem -> och ultimatligen kommer samma atomer som bygger upp oss nu, hamna i en annan varelse flera kvadriljoner år senare, precis som när vi föddes i denna gestalten.

Det bästa är ju att eftersom vi är döda kommer allt det gå på ett ögonblick.

Bra teori? Kritik?

Å andra sidan, tid kanske inte ens finns i den mening vi tänker oss det..klockan är ju något vi använder och mäta tid med, fast tid kanske inte fungerar på det sättet överhuvudtaget.

Nu blev min tanke för djup för att ens kunna förklara den riktigt, men en sak händer och förbrukar tid..eller rörelse kan ske eftersom tid finns. Används samma tid till allt eller blir händelser tilldelade tid, såväl som kraft och utrymme?

Är tid en beståndsdel likt materia, energi och utrymme...eller är tid och utrymme saker som vi människor är "programmerade" att tänka oss för att inte bli galna...och vem bryr sig ifall vi blir galna.

Kom och tänka på en gammal tanke jag haft. Tänk att om ca 100 år är alla människor på denna jord borta... Hela jordens befolkning utbytta mot helt andra, nu för oss helt okända människor.

Tänk om man ändå kunde få uppleva framtiden för mänskligheten och denna jord..

Tänk så oerhört mycket (om än ändligt) som händer på en 'vanlig' sekund. Miljarder och åter miljarder förändringar sker bara i rummet du befinner dig i.

Vi människor uppfattar världen omkring oss i storleksordningar som vi är vana vid. Saker som är för stora, för små, går för fort eller för sakta är svåra att tolka.
En fotboll som rullar nerför en kulle känns väldigt tydligt. En gevärskula är allt för liten och snabb, en neutrino som plöjer igenom landskapet på mindre än en millisekund är i stort sett omöjlig att "visualisera".