Drömtråden aka Vad drömde du i natt? [sammanslagen]

Och inatt blev det följande:

Jag är på lacken och kollar på min bil. De har inte sprutat på täckfärg ännu utan bara grundlackat den. Vad som förvånar mig är att trots att jag skruvade bort alla lysen och allt krom innan jag åkte dit med den så har de monterat tillbaka det så det blåst färgdamm dit. Men jag tänkee att de fixar de säkert. Jag känner på ytan på bilen och den är alldeles vågig. Det känns inte bra men jag tänker att de vet mer än mig, att det säkert ska vara så med den här grundfärgen eller nåt...

Jag drömde att jag satt på en buss vid Odenplan när jag ser att en gammal kollega sitter på samma buss längre fram. Till saken hör att den här kollegan var jävligt snygg när jag arbetade med henne och jag går fram för att hälsa och lägga in en stöt när jag märker att hon har en liten unge bredvid sig. Tomas tror jag till och med att hon kallade honom för, en riktig liten lintott.

Vet inte vart den drömmen kommer ifrån med tanke på att jag inte har sett tjejen i fråga på flera år.

Ja jag har också upplevt förmågor i drömmen som jag inte har i vanliga fall. Kanske på grund av att man har för många hämningar som hindrar en från att leva ut i verkliga livet?

Jag hör ofta riktigt bra låtar i drömmar, som inte existerar "på riktigt". Egentligen skumt då man inte har nån vidare förmåga att hitta på sånt själv i vaket tillstånd, men låtar i drömmar måste ju även de vara producerade av ens hjärna... Så man kanske har förmågor man inte låter komma ut... Lite OT kanske men...

Jag drömde att en vilt främmande kille med unibrows ville låna ett par jazzbyxor av mig. Vi pratade på telefon med varandra, jag satt inomhus och kikade ut genom fönstret på honom - han spatserade nämligen runt i min trädgård iklädd en röd, suspekt mundering. Såg ut som en basket spelare, med svettband runt skallen å allt.

Han var väldigt påstridig och fick mig att må dåligt. Han tjattrade som en apa omvartannat. Inte fan hade jag några jazzbyxor att låna ut, men plötsligt så står jag ansikte mot ansikte med snubben i fråga. Jag ger honom ett ljusgrått par och menar lite skitnödigt att "take it or leave it". Han vägrar. Han hävdar att hans rövsvett syns extra tydligt om färgen på byxorna just är grå...

Jag drömde något helt underbart i natt...

Låt mig få sjunga fram det!
*I natt jag drömde något jag aldrig drömt förut. Jag drömde Gnaget vann SM-guld och Djurgården åkte ur*

Jo precis.. Det beror nog på själva upplevelsen av sången i drömmen VS verkligheten, inte sången i sig. När du drömmer och hör sången är den väldigt abstrakt och alla sinnen flyter in i varandra. Och när du vaknar och tänker tillbaka på sången så begränsas den tankeförmåga du precis hade i drömmen.

Men om du lyckas ta bort hämningar i verklighets-tillstånd, så blir ju saker och ting overkligt (som i en dröm) och då blir du "galen". Man måste väl tyvärr ha en massa hämningar och begränsningar aktiverade jämt och ständigt för att kunna hantera verkligheten. Förjävligt att vara tvungen att leva i en sån lögn. Men man får väl göra lögnen bekväm.

Fy vilken mardröm! Lider med dig!

Drömde att jag var hemma hos min kompis och att hon hade målat helt sjukt fina tavlor. (Hon målar för övrigt inte) Jag tog kort på dessa och gick sedan ut på den inglasade altanen som tydligen fanns i hennes hus, jag har aldrig varit hemma hos henne så jag vet inte. När vi stått där och kollat på utsikten och pratat lite ska vi gå in igen, då ser jag min flickvän ligga och sova på golvet i bara trosor. Jag säger åt min kompis att "Jag fixar det här, gå du."

Sedan vakna jag.

Detta är en av de sjukaste drömmarna jag har haft.

Jag drömde att jag inne i min gamla gymnasieskola. Det var kväll och inte så mycket folk där inne.

Hade tydligen bråttom ut och en tjej (vet ej vem) frågade varför jag inte ville stanna och prata. Jag muttrade något i all min hast och smällde upp dörren och gick ut.

Utomhus var det blött på asfalten, men det gjorde inget. Jag gick bort till min motorcykel (som nu hade förvandlats till en goped) och körde till bensinstationen.

Väl där upptäckte jag att jag hade en massa konstiga stavar intryckta i kroppen. De såg ut som glasstavar med något grått inuti och var ungefär lika tjocka som ett McDonalds sugrör, dessutom hade de en led i mitten.
Det gjorde ont att ha stavarna där och jag fick anstränga mig för att inte stöta till dem eftersom de satt i en stor härva vid bröstkorgen och upp i halsen.

Gick fram till kassan och stötte på min vän där. En kille i 30-års åldern som såg ut exakt som Jim Carrey. Jag visste att han hade med stavarna att göra, han var en galen forskare. Så jag frågade ut honom och han var värsta paranoid och förklarade vad det var för något och att han trodde att allmänheten hade fått tag på dem.

Jag fattade inte riktigt hur det funkade först men stavarna var något som interagerade med kroppen och DNA't, de förstärkte musklerna och skelettet och var jättehemliga, typ superteknologi från utomjordingar som militären hade kommit över för att kunna skapa biologiska superrobotar som är lätta att hjärntvätta.

Efter ett tag så var vi utanför bensinstationen, vid pumparna ungefär, och då kom det en bil med två stycken FBI agenter i en bil. De var som agenterna i Matrix ungefär, abnormt starka och de ville ha tag på stavarna. Jim skrek och blev skjuten flera gånger i skallen.

Jag stod och tittade på när han blev skjuten och fascinerades av att jag nu hade röntgensyn och kunde se hur kulorna gick in i skallen på honom. Dessutom visste jag att eftersom Jim hade ett gäng stavar i skallen som nu blev sönderskjutna så skulle han resa sig igen med abnorma krafter, vilket han också gjorde.

Jim som hade sina egna stavar blev snällare, han blev t.ex inte helt "robotifierad" utan var fortfarande sig själv.

De två FBI-agenterna hade nu gett sig av och jag och Jim var inne på macken igen.
Jim gick runt i cirklar och grät över att stavarna (de farliga stavarna) hade nått ut till allmänheten genom de två FBI-agenterna och var därför skitnojjig och helt förstörd.
Han visste att det skulle bli slutet för mänskligheten.

Jag stod där ett tag och undrade varför han var så skräckslagen, men då hörde jag genom en tunn dörr hur allmänheten transformerades av stavarna och blev alldeles tokiga. Nu blev jag skraj och bestämde mig för att skjuta mig. Jag hade nämligen kvar lite av stavarna i kroppen och för att aktivera dem måste man skjuta sönder dem, och direkt jag skjöt så kände jag hur det forsade ut energi i hela kroppen. Jag kände mig som Agent Smith fast 50 gånger starkare. Nu jävlar var det dags att gå ut och ställa allt till rätta igen!

Tyvärr började drömmen bli mer och mer suddig här men jag minns hur det var ett stort krig och kaos och vi slogs mot de som hade tagit fel stavar. Minns att jag mosade någons huvud med handkraft och stampade ner en annan i asfalten så han trycktes ner i marken och blev helt kartoffelmos. Jag fick kämpa hårt mot de onda eftersom deras stavar var mer effektiva än Jims, de var enormt starka. Transfrmers var med också förresten, det var utomjordingar som också kämpade och de biologiska robotarna hade lyckats döda en mäktig transformer, så han var alltså död och fraktades på ett godståg för reparation tror jag.

Efter att allt var slut så var jag hemma, det fanns något sätt att bli normal igen men jag minns inte hur. Men hur som helst så efter att jag blivit renad från stavarna (eller medlet som fanns inuti) så tittade jag mig i en spegel, och då såg jag förjävlig ut. Jag såg trött och fullkomligt livlös ut trots idoga försök att se normal ut. Det var rent av skrämmande att se sin spegelbild, det kändes som om medlet i stavarna hade förstört mig.

Kan inte editera mitt inlägg nu men jag tänkte nämna en kul sak.

Jag drömde att Serj Tankian och Bill Nighy var samma person. Vaknade sen och var helt och fullkomligt övertygad om att så var fallet. Fast jag fattade efter ett tag att det inte var så.

Bill Nighy och Tankian har förövrigt INGENTING gemensamt. Eller jo, två saker. De har båda penisar (förhoppningsvis) och är kända. Men inget annat. De ser helt olika ut och åldersskillnaden är väldigt stor.

Serj - musiker: http://cm1.theinsider.com/media/0/40/71/serj-tankian1.0.0.0x0.333x500.jpeg

Bill - skådis: http://www.nicoladovephotography.com/SECTIONS/PORTRAITS/Images/01Bill-Nighy.jpg

Jag fascineras faktiskt ganska mycket över hur man kan tro något så korkat så lättvindligt i drömmar.

Jag är tillbaka på gymnasiet. Men drömmen utspelar sig i nutid. Jag träffar en ryss som jag gick i gymnasiet med och han kollar på min bil. Är lite spydig över att jag har en merca och att jag på så vis ska försöka verka som finare än andra. Jag spelar med men tänker att "Jaja, den är trots allt 24 år gammal!".

Sen så är jag på jobbet. Mitt nya jobb, som jag har i drömmen... Jag kommer försent, men då jag är förkyld och inte orkar jobba så tycker jag inte det gör nånting. Det är som en stor verkstadslokal. En kompis jag inte träffar så ofta längre är där. Pratar med honom en stund. Han har tre svarta 245or där inne. Den ena har han byggt om fronten på på nåt konstigt sätt. Friliggande lyktor som på en 30-talsbil. Tycker det är fult men säger inget.

Jag går genom en dörr till ett annat rum. Där håller de på och lackerar min bil. Eller ska börja snarare. De står med blåsmunstycke och blåser bort slipdammet från den. Det yr i hela lokalen. Jag har mina funderingar på hur klokt det är att damma ner så förbannat där inne men tänker att "det är de som ska lackera och inte jag"...

Det är en massa folk där, en kille och en tjej i cirka 18-20-års ålder verkar inte direkt göra nåt på bilen, de bara sitter i den och pillar på stereon och jag gillar inte riktigt det, tycker inte de har nåt i min bil att göra när de lika inte jobbar på den. Killen hittar min dammiga gamla arbetsoverall i baksätet och säger "HAHA VILKEN JÄVLA FUL OVERALL!". "Ja, jag använder den ju liksom", sa jag. Lackeraren säger att "Det löser jag med att ha flera stycken. Jag tar en när jag åker på jobbet och tvättar den när jag kommer hem, så är den torr två arbetsdagar senare." Mmm, det kan man ju göra när man har rutin på grejerna som dig, tänker jag. Tjejen sitter och beundrar träpanelerna på instrumentbrädan som om de vore nånting alldeles speciellt...