Befinner mig på ett strandbad när nyheten om att atombomben ska sprängas når ut. Jag ser en kajak/kanot gjord i gummi så jag springer och tar den, i ligger 2 stycken kajakpaddlar. Jag lyfter i allt i vattnet och paddlar utav bara helvete hemåt, genom något som skulle kunna vara amazonas, tät skog och smal vattenstrimma. Vad som händer sen minns jag inte, men klommer ihåg att jag plötsligt står uppe på en gräsplätt med kanoten och undrar om jag ska dumpa den eller om jag ska springa till sjön där bort då det borde gå fortare.
Minns inte vad jag gör utan är plötsligt hemma, min mamma är Jennifer Gardner om jag minns rätt och vi kramas jättelänge i en tältsäng. I källaren. Sen springer jag ut, jag vet itne varför, men jag springer och springer och snor en bil. Kör så långt bort från epicentrum utav var bombem är sagd ska landa. Hamnar i en stuga där jag finner 1: Patrik. En kille som hotat att spöa mig ifall jag inte ger tillbaka hans 100kr. 2. Julia, en jävligt snygg tjej. 3. Siri, Julias kompis. 4. Christoffer, tror jag, en kompis till mig jag känt sen 6an typ.
Jag tittar upp mot natthimlen och ser en röd prick, där ska bomben smälla får jag höra. När det blir gasigt omkring den pricken betyder det att det är på G. Jag sitter och tittar ett tag, klockan 9ska den smälla men det gör den inte. Jag går in i vardagsrummet där jag ser att Patrik sitter, jag låtsas som att jag inte ser honom, tittar mot de resterande typp, 7 personerna jag inte har någon aning om vilka dom är. Går ut i köket igen, Patrik kommer. Han är jättesnäll och vi kramar varandra. Han berättar att han suttit inne eller något för pistolinnehav och att han blivit knivhuggen i axeln, vad obehagligt svarar jag. Vi går ut i vardagsrummet och sätter oss och då frågar jag om pengarna, det är lugnt säger han. Och jag säger att han ska få tillbaka dom. Jag tänker att jag ska säga att han ska få dom nu på direkten, men säger det inte.
går ut i köket igen och där sitter Siri och Julia. Jag sätter mig brevid dom, Julia sitter i änden av bordet, Siri på kanten, och jag på den andra kanten. Vi tittar ut genom fönstret och tittar på den röda pricken, den har nu en röd cirkel runt sig. Vi pratar om att det ska bli gasigt först. JAg frågar lite om hur säkert det är att sitta här, och Siri säger att en Oskar har berättat att det är i änden av någontin. Det är ett jättediffust svar och jag förstår inte alls om vi faktiskt är säkra eller inte. Jag lutar huvudet mot Julia och fortsätter titta på pricken som nu har gas omkring sig. Sen försvinner den. Det blir supertyst, helt super supertyst. Sen ser vi en gigantisk atom-missil flyga upp, den ligger lite på sned i luften vilket jag lägger märke till. Sen smäller det. Jag hinner bara se lite lite grann innan det blir för ljust och jag stänger ögonen, och smällen är så JÄVLA HÖG. Trots att vi sitter typ 20kilometer bort så låter smällen som att man skulle samla 9000remote-granades i Perfect Dark och smälla av alla samtidigt i ett maxat högtalarsystem som man har fastknutet kring sitt huvud. det är verkligen helt sjukt högt. Jag fingrar lite med händerna och känner att Julias hand är i närheten, jag tvekar först men när hon trevar lite tillbaka så tar jag henne i handen. Vi håller inte hårt, men vi håller mycket gemytligt.
Jag vaknar och känner hennes hand fortfarande, vet inte om det är täcket eller något som gör att det känns som hennes hand, men det känns verkligen som att jag fortfarande hålle rhennes hand.
http://www.youtube.com/watch?v=f2MNZE-ZFhQ&feature=related