Citat:
Ursprungligen postat av Urgrund
Har precis gett mig in på Rawls och Rosseau samt funderar över vad det här egentligen är för någonting?
Låter betydligt mer intressant än pratisk filosofi och teoretisk.
Såhär står det på wikipedia:
"Estetik som självständig filosofisk vetenskap introducerades 1735 av Baumgarten i en avhandling om poesi. Han gick sedan djupare i sin analys 1750 i sitt huvudverk Aesthetica där han definierade estetik såsom "det sköna som en sinnenas framställning av det fullkomliga." I och med detta blev estetiken en egen disciplin. Redan under den grekiska antiken var dock estetiska frågor livligt diskuterade, då särskilt poesin, till exempel Aristoteles Poetiken, och Platon dessförinnan återkommande i flera verk."
Men vad handlar det egentligen om och vart tillämpar man det och inom vilka områden finns det betydande filosofer som (med sin expertis) inriktar sig på estetisk filosofi?
Har vi någon svensk professor inom fältet?
Fyll gärna på, är ivrig att veta vad det handlar om i djupare drag.
Sveriges mest kände forskare inom filosofisk estetik är förmodligen Sven-Olov Wallenstein.
Estetiken undersöker väl konsten och skönhetensupplevens "fenomenologi", i vidare mening kan man kalla den filosofiska undersökningen av känslan och sinnligheten för estetik. De klassiska kanoniska filosofer man framförallt associerar med estetiken torde vara Kant, Hegel och Nietzsche.
Grovt talat kan man säga att vissa filosofer (typ Hegel) betraktar estetiken som ett filosofiskt specialområde av ungefär samma vikt som religionsfilosofin eller något sådant, om man ska redogöra för hela spektrat av mänsklig erfarenhet måste man redogöra också för konstens och skönhetsupplevelsens fenomen men något särskilt viktigt är det inte. Andra filosofer (typ Nietzsche) betraktar estetiken som en av filosofins mest väsentliga delar, kanske allra mest väsentliga del ( i Nietzsches fall eftersom "konsten är människans egentliga metafysiska aktivitet" eller eftersom " det är i konsten viljan till makt framträder som klarast"). Kant slutligen, liksom för den delen Baumgarten, tycks oscillera lite grann och aldrig riktigt kunna besluta sig för estetikens plats i hans eget tänkande, han delar också upp estetiken i två delar, en om varseblivningens och en känslan.
I modern filosofi har denna uppdelning i viss mån översatts i klyftan mellan kontinental och anlytisk filosofi, de analytiska filosoferna ägnar endast lite uppmärksamhet åt konsten och estetiken medan det för många kontinentala filosofer (typ Adorno, Derrida och Lyotard) utgör filosofins grunderfarenhet eller åtminstone en väldigt viktig källa för filosofisk reflektion (typ Heidegger och Merleau-Ponty), om än knappast för alla (Husserl har en högst oromantisk syn på konsten och estetiken).
Roligt att du tycker det verkar roligt, jag har själv ägnat mig mycket åt estetik, skrev min master om Kants estetik faktiskt.