Trevlig tråd!
Nordisk Familjeboks Uggleupplaga, tryckt 1909, har en bra artikel om husförhör. Som synes hade deras betydelse minskat under 1800-talets senare del, i och med att det var folkskolan som hade fått ansvaret för undervisningen, och från och med 1888 var det inte längre straffbart att inte komma till husförhören. (Hoppas inte språket är för komplicerat.)
http://runeberg.org/nfbk/0707.html
Citat:
Husförhör kallas de förhör i kristna lärans hufvudstycken, hvilka Sveriges prästerskap, enligt 1686 års kyrkolag, årligen rotevis skall hålla med församlingens medlemmar. Efter reformationen vinnlade sig församlingslärarna om att bland menigheten sprida nödig kunskap om den lutherska kyrkans grundläror. Ett af deras förnämsta medel härtill var att låta församlingsmedlemmarna från ungdomen inöfva Luthers lilla katekes. Öfver denna höllos predikningar fredagar och söndagar. Med dessa predikningar förenades katekesförhör, till hvilka för hvarje kyrkodag vissa hushåll eller "byalag" kallades. Sedermera ändrades detta därhän, att prästen skulle besöka de olika distrikten eller byarna inom församlingen för att där hålla förhör. Sålunda uppkommo husförhören. Redan 1596 beslöt Uppsala domkapitel, att kyrkoherdarna på grund af församlingarnas okunnighet skulle "visitera kring om hela landet, hvar i sin socken". Sedan denna ordning främjats af flera biskopar, däribland den bekante Laurentius Paulinus Gothus, fick den stöd af kyrkolagen 1686. Konventikelplakatet af 1726 inskärpte ytterligare föreskriften om husförhören. De forna "husförhörsböckerna", som prästerskapet var skyldigt att föra och i hvilka äfven anteckningar infördes om bevistande af husförhören, äro sedan 1894 ersatta af s. k. församlingsböcker. Den sedan 1765 gällande förordningen om plikt och straff för dem, som försummade husförhören, är sedan 1888 upphäfd. Sedan folkundervisningen hunnit sin nuvarande utveckling, ha husförhören ej längre sin forna betydelse som kontroll af folkets läskunnighet o. s. v., men kunna, då de bereda tillfälle till själavårdande samtal mellan prästen och församlingsmedlemmarna, ännu fylla en viktig uppgift i den kristliga folkuppfostrans tjänst. I sammanhang med husförhören brukade man, i synnerhet på landet, där de fleste deltagarna voro långväga, tillställa gästabud. Men emedan dessa, mer än nyttigt var, drogo tankarna från husförhörets egentliga ändamål, utfärdades (k. förordn. 18 jan. 1743 § 2) formligt förbud mot dylika gästabuds hållande vid husförhören.
En nyare sammfattning finns i
Nationalencyklopedin.
http://www.ne.se/lang/husf%C3%B6rh%C3%B6r
http://www.ne.se/husf%C3%B6rh%C3%B6rsl%C3%A4ngd
Citat:
Ursprungligen postat av Nihenna
"Nej, jag tror inte på en gud utan jag tror enbart på det vetenskapen säger mig."
Citat:
Ursprungligen postat av barsk
För att svara på frågan så var de absolut flesta i dåtiden Sverige (omkring år 1900) kristna lutheraner. Det går naturligtvis aldrig att svara på hur många som verkligen var troende i bemärkelsen att de trodde på Gud och att Jesus var Guds son och frälsaren..
Jag tror knappast att allmogen på landsbygden hade så värst stora möjligheter att bilda sej en "vetenskaplig" syn på världen. Också sedan folkskolan fått hand om undervisningen utgjorde katekes och biblisk historia grunden för den åskådning som ungarna skulle få.
Jag har ofta undrat i vilket skede Darwins teorier började få genomslag i läroverkens undervisning. (Jag har ännu inte skaffat Göran Häggs nyutkomna
Gud i Sverige, men jag såg vid genombläddringen i bokhandeln att där stod en hel del om de problem darwinismen vållade för kyrkan!)
Citat:
Ursprungligen postat av Dräng-Erik
Att dock helt och medvetet ta avstånd från kristendomen borde ändå ha inneburit en slags isolering och skulle med all sannolikhet innebära social utfrysning.
Citat:
Ursprungligen postat av Von-Uppland
I Strindbergs Fadren så blir huvudpersonen kallad "ateist" ett flertalet gånger av andra karaktärer. Han är visserligen Officier i armén och folk i de högre kretsarna i samhället har oftast i historien kunnat ägna sig åt saker som inte varit vanligt folk förunnat.
Men jag antar att så länge man officiellt inte gjorde så mycket väsen av sig så kunde man nog komma undan i de högre klasserna.
Arbetarrörelsens agitatorer och tidningsmän - August Palm, Axel Danielsson med flera - råkade flera gånger illa ut när de gycklade med Gud, kyrkan och sakramenten. Vilhelm Moberg, som ju själv blev ateist i tonåren, skildrar i flera av sina böcker hur det kunde gå till när man tappade sin barnatro i en miljö som var genompyrd av kristendomen, och de problem och slitningar det kunde leda till.
Citat:
Ursprungligen postat av barsk
Saken med Emil i Lönneberga är att Astrid Lindgren tycks ha blandat lite hejvilt. Handlingen ligger någonstans mellan 1890-talet och 1910.
Ja, vilka tidsmarkörer finns det egentligen i Emil-böckerna? Knappast har Astrid bemödat sej om att förlägga dem till vissa specifika årtal - till skillnad från exempelvis Madicken, där första världskriget pågår i bakgrunden. Men Lina pratar ju om jordbävningen i Amerika, som hon gärna skulle byta ut Emil mot - är det San Francisco 1906 som hon åsyftar? (I en av Björn Bergs illustrationer till avsnittet med Emil och soppskålen syns ett porträtt på Oscar II. Har ni märkt det?)
Men finns det några riktiga historiska fel eller inkonsekvenser i Emil-sviten?
Citat:
Ursprungligen postat av Mechtild
Jag har i min släktforskning stött på en person som inte hade varit till kyrkan på många år.
Fantastisk historia! Samtidigt som Stora nordiska kriget rasade och Sveriges stormaktsställning långsamt krackelerade, skedde det rysliga grejer också på hemmafronten ...