Jag vill förtidspensionera mig och leva på bidrag.

Innan vi börjar:


Jag vill försöka bli förtidspensionerad så jag kan leva på bidrag. Men, jag vet inte riktigt hur man går till väga. Berätta för mig, hur ska jag göra? Vad måste jag skriva in mig på för att lyckas?

Gör en liten steg-för-steg lista som jag kan följa.

Jag inser att jag behöver ha vissa problem, exempelvis psykiska problem som gör attt jag inte klarar av ett skit.
Detta tror jag att jag kan ordna men jag antar att jag behöver få en drös diagnoser då som jag kan visa upp för någon. Jag kan fejka asperger, extrem depression, schizofreni och kanske någon slags power-ADHD. Sen är det bara att fejka vidare och säga att medicinerna inte hjälper.

Utöver detta så kan jag skylla på extrem trötthet (som sedan går över i extrem pigghet) som förstör min dygnsrytm. Detta är faktiskt något jag lider av på riktigt och det skulle absolut vara ett problem om man arbetade och ingen kunde dra en ur sängen på morgonen. Är det läkare man måste konsultera för detta eller en psykolog?

Förresten, kostar dessa besök något eller kan man få det betalat av kommunen eller nåt? Bara så jag vet vad jag ger mig in på. Har hört att psykologbesök kan vara kostsamt.

Kan ha ändrats men normalt och förr betalade man max 900 kr för läkarbesök / år.

Vare sig det är typ vårdcentralen, psykolog eller akutbesök.

Enstaka besök prissätts ju annorlunda men den totala kostnaden för besöken är densamma.

Hur det fungerar privat vet jag inte.

Läkemedel brukade väl vara 1800? Vet inte hur det är nu, men blir billigare före dess. Antar att du inte tänker äta läkemedlena du inte anser dig behöva? Tänker du ens hämta ut dem? Känns ju lite onödigt att göra, tvivlar på att de ser huruvida du faktiskt använder recepten eller inte?
Jävla slöseri om samhället skall stå för en större del av läkemedelskostnaden och kasst för miljön om du slänger dem, men även för dig själv om inte annat.

Det du bör börja med är nog att fundera ut hur du tror att du ska kunna lura läkare och psykologer att du har dessa problem, du måste nog också välja en eller två, att komma och försöka sig på att ha 5olika sjukdomar där vissa motsäger varandra är nog dömt att misslyckas. Kan också lova att du är inte den första lycksökaren som kommer till läkaren.

Jag tror personligen att det är mycket mycket svårt framförallt i dagens Sverige att lura både läkare, psykologer att man har besvär man faktiskt inte har. Man måste veta extremt mycket om hur beteendet förändras vid dessa sjukdomar.

Hoppas att du är minst 35-40 år gammal annars kommer ditt liv bli oerhört tråkigt om några år kan jag lova dig, tycker man inte det är det troligen pga att man är narkoman och kommer då dö i förtid vilket som.

Too bad för dig att (S) inte sitter vid rodret nu. Nuförtiden så är det lite tuffare regler.

Jag är själv sjukpensionerad , men tyvärr inte frisk på långa vägar.
Det du behöver är många diagnoser som tillsammans gör dig arbetsoförmögen-

Har du ingen polare (Moderat kanske) som kan slå av nyckelbenen på dig? Kanske en bra början? Sedan när det läkt sig så får han väl ge sig på knäskålarna kanske

Det är nog inte helt omöjligt att bli sjukpensionerad, men svårt om du är någolunda frisk.

Kanske bara gäller försäkringsbolag eller så men visst har det hänt att folk har lurats, de själva (bolagen) har kommit på det, och så har människor blivit återbetalningsskyldiga?

Typ "omg förlamad kan inte röra på underkroppen" och sedan springa runt vid ett annat tillfälle ..

Kanske är något att tänka på.

Ja, det va ju en rullstolsbunden man som filmades när han va uppe å dansade med Lisebergskaninen

Aah precis, stor risk att jag blir påkommen, i synnerhet då jag ofta är ute och springer som värsta elitidrottaren på vägarna. Jag vill ha ett problem som de ej kan se eller ta på, så det får väl bli psykiskt.

Men iaf, jag läste om en som var förtidspensionerad pga psykiska besvär, har för mig han hade asperger, depression och panikångest. Jag kan redan en del om detta men kan såklart läsa på ordentligt så man kan fejka det bättre.

Tror ni det blir för uppenbart om man börjar gnälla om trötthetssyndromet också? Det är ju faktiskt sant men det kanske väcker misstankar om man drar på för hårt med alla möjliga problem? Fast iofs, vad ska de göra med sina misstankar? De kan inte bevisa det, höh!

Har du jobbat förr?

Isf talar inte nedsatt arbetsförmåga pga psykiskt handikapp lite emot sig självt?

Eller har du alldeles nyss fått asperger, depression och panikångest?

Något i ölen du drack i lördags?

Är det en så lyckad idé då? Förtidspensioner är låga, och räknas ner hela tiden. Till slut kanske du tvingas ta hjälp av soc, och får inte äga någonting.

Ett ganska mörkt och trist liv, skulle jag säga.

Du vet om att om du väl lyckas dupera läkare/FK får du ändå leva oerhört snålt för att få det att gå runt. Om du sen skulle känna att det trots allt är bäst att jobba ändå, då det är skittrist att gå hemma i längden med kass ekonomi, kan det bli svårrt att få jobb eftersom du har varit förtidspensionerad. Vilken arbetsgivare tror du skulle anställa dig?

Tänk gärna lite längre än bara en kort tid framåt. Blir du förtidspensionerad är det med i din bakgrund för evigt. Är det verkligen värt det?

En mycket bra reflektion, det är som nämns här väldigt länge man är förtidspensionerad tror även jag nämnde det i min första post det är inte kul att leva på väldigt lite pengar och det är ju inte så att man får årlig höjning direkt som vid lön. Du kommer genom åren att bara få mindre och mindre pengar vilket troligen inte är så kul när du träffar din älskade och vill ha barn, semester, villa och bil. Att vara 50+ och inte ha en spänn på banken är inget jag skulle må så bra av direkt. Själv ser jag fram emot att ha någon mille sparad och kunna ge mina barn och barnbarn trevliga presenter och själv kunna åka på härliga semestrar och äga en trevlig bil och äta och leva gott i allmänhet.

Fattar inte hur man kan känna sig stolt över att uppge det när någon frågar " vad jobbar du med?"

jodå jag är 27 och förtidspensionerad snacka om turn off hos tjejer och då menar jag bra tjejer inte de knarkarna som kommer sitta på gatstenen om några år.

Dock är vi ju alla olika.