Understimulerad?

Hej Flashback!

Jag bor i en någorlunda stor stad, är 21 år gammal och min huvudsysselsättning är studier.
Jag började studera direkt efter gymnasiet, så jag har allltså aldrig haft något jobb förutom sommarjobb och lite smågrejer. Jag valde att börja studera direkt med tanke på finanskrisen, att hitta något jobb hösten 2008 var ju inte direkt lätt. I början av min studietid så tyckte jag inte om det så mycket, mest för att jag egentligen ville göra någonting annat än att studera. Nu trivs jag dock med studierna och fortsätter hellre med det än att börja jobba.


Hursom, till "problemet", dem senaste månaderna har jag börjat tycka att det mesta känns väldigt tråkigt och uttjatat, det känns om att vad jag än gör så har man gjort samma sak/liknande en jävla massa gånger tidigare och ingenting känns längre nytt och spännande.
Senaste tiden har många av mina gamla vänner börjat flytta härifrån, både till andra städer och till andra länder, så det känns som att snart är jag ensam kvar från mitt gamla kompisgäng så att säga.
Jag tycker också det känns som att jag lever världens tråkigaste liv, dem flesta jag känner har gjort en del spännande saker, vart ute och rest eller bott utomlands till exempel. Men på grund av att jag inte har någonting sånt att komma med så känner jag mig som en väldigt ointressant person.
Jag har inga direkta intressen, när jag var yngre så var det musik som gällde, jag hade alltid ett flertal olika band och la ner en mycket stor del av min fritid på att spela musik.
Nu förtiden tycker jag det är tråkigt och det ger mig ingen vidare glädje längre.

Vad bör jag göra åt min situation? Om jag fortsätter leva mitt liv som jag gör så känns det inte som att jag kommer bli direkt lyckligare, men sammtidigt så har jag det ju faktiskt bra nu.


Ursäkta min ganska dåliga svenska, det här med att uttrycka mig i text är inte min kopp te.
Fråga om nånting är oklart.

Sluta jämföra dig med andra. Alla vill inte flytta till andra städer eller utomlands. Det låter mer som att du tror att du inte duger. Själv älskar jag att flytta och resa men jag förstår ju att alla inte gillar det. Vissa gillar trygghet mer så fortsätt att umgås med vänner som har samma intressen. Känner du dig totalt omotiverad och knappt kan gå ur sängen på morgonen kan det vara en depression. Men det låter mer som att du jämför dig för mycket vilket är normalt i din ålder. Lyssna mer till vad du själv vill!

Jo att jämföra sig med andra har jag hört tidigare att jag gör för mycket, men frågan är ju då vad/vem man ska jämföra sig med?

Visst gillar jag trygghet, men någon form av spänning vill jag ju ändå ha i mitt liv, dock vet jag ingenting som jag har någon direkt lust att göra, och det är kanske där problemet ligger lite.
Jo att umgås med vänner som har samma intressen är ju klart man ska göra, men som jag nämnde i trådstarten så har jag inte mycket till intressen och många av mina vänner har flyttat härifrån. Så det blir sällan att man hittar på nånting utöver det vanliga.

Det låter som att du har haft det riktigt besvärligt! Finns få saker som är mer mentalt frustrerande än att behöva vara understimulerad och fast i en miljö som inte får en att må bra. Hoppas att det är bättre nu!