Svårt att hitta glädje - provat allt!

Ja.. det är lite som rubriken lyder.

Jag har som många andra i den här forumsdelen mått dåligt i flera år. Minns att jag redan som 10-12 åring funderade på om det kanske inte vore en bättre utväg att dö, men samtidigt är det spännande att se vad som sker med världen och man kämpar vidare utan att egentligen njuta.

Då och då(2-3års mellanrum) kommer perioder av djupa svackor med dagliga självmordstankar som brukar sluta med att jag börjar missbruka igen.

Jag upplever det som att jag verkligen försökt allt. Jag har provat att träna, teckna, medicinera, utbildningar, olika jobb, resa utomlands, ha relationer men inget gör mig lycklig.

När jag säger att jag provat träna så är det inte så att jag va och sprang lite på löpbandet i 20minuter och tyckte det sög. Jag gick in för att verkligen försöka hitta någon slags glädje i att träna och tränade 3-4 gånger i veckan i 6 månader. Tyvärr så hatade jag det.

Jag antar att det kan vara något problem med inställning och att jag kanske ställ in mig på att allt ska vara värdelöst, men jag vet verkligen inte hur jag ska bryta det i så fall. Jag försöker gå in med ett öppet sinne inför varje ny utmaning och tänka att det ska bli jävligt skoj, men så blir jag alltid lika besviken.

Förra julen gjorde jag under en månads tid en kalender där jag bockade för varje dag om jag borde ta livet av mig eller inte och kom fram till att det kändes vettigast ungefär 60% av dagarna. Det ledde till att jag satt och surfade runt lite på flashback i psykiska problemdelen och såg någon tips om droger. Vilket gav mig den geniala idén att testa heroin, något jag faktiskt inte gjort innan.

Det räddade också mitt liv. Heroin gav mig helt plötsligt njutning igen, jag står ut med att leva!

Numera går jag opiater dagligen och har gjort i ungefär ett år och livet lunkar på som vanligt, allt är en slags grå sörja, men jag har en njutning varje dag av drogerna som gör att jag kan se fram emot dagen efter då jag kommer bli hög igen. Det är det enda jag fortsätter leva för.

Mitt liv i övrigt är som vem som helst, jag har en bra familj, har haft en bra uppväxt, läser min drömutbildning och sköter skolan bra.

Problemet är bara att jag bara är sjukt trött på att livet suger och jag misstänker att opiaterna inte kommer hjälpa mig för all framtid.

ps. gått hos olika psykologer och provat massor av olika läkemedel, något som inte hjälper mig.

Vad ska jag göra?


ps2. försökte posta i "psykiska problem" men det gav mig bara ett felmeddelande, så någon mod kan säkert flytta tråden rätt, om det inte är här den ska va.

Läs "The Power of Now" av Eckhard Tolle och meditera. Genuin och långsiktig glädje kommer inifrån och aldrig utifrån.

Det finns ingen psykiatriker i världen som en valp som slickar dig i ansiktet - Ben Williams.

Skaffa hund

Hmm, det är sant faktiskt. Meditation har jag aldrig provat, ska ge det ett seriöst försök. Jag är dock inte troende eller liknande, men jag antar att all meditation inte är förknippad med religion osv?

Beställde precis boken i vilket fall.


Har en katt.

Jag har dessutom flera vänner som jag gillar och om jag känner för träffa tjejer så är det inga problem heller, så situation är inte baserad på ensamhet.

Äsch jag borde få provision för att jag lyckades sälja boken till dig :P

Nej meditation är snarare raka motsatsen till "religion" eftersom du i en meditation reser inom dig själv för att hitta det du söker efter, i ditt fall glädje. Det är du som är kungen, gud, skaparen och förstöraren av ditt eget liv och ingen eller inget annan har en så stor makt över ditt eget liv som du själv, det är lite det som meditation handlar om i grova drag. Googla och du hittar massor med bra sidor som beskriver hur du kan göra. Tänk dock på att det även inom meditation krävs träning. Du kommer inte att kunna uppnå total tillfredsställelse och orgasmisk lycka efter bara första gångerna utan det krävs lite träning. Men förtvivla inte för det är det garanterat värt.

Hehe, snack om att man är kung över sina sinnen låter snabbt som religion i mina öron, men jag förstår hur du menar.

Tro mig, jag kommer ge det en ärlig chans. Jag har inte direkt något att förlora på det och man har ju hört om många som hävdar att meditation hjälpt dom.

Jag är för övrigt inte typen som provar träna 5 minuter och sedan hävdar att det inte va skoj. Man måste ge saker en ordentlig chans för att kunna utvärdera om det är något man gillar eller inte.

Teckna är ett bra exempel på det. Teckna är frustrerande och suger när man är dålig på det, men när man över mycket och blir bättre så kan det vara ganska avkopplande.

Jag är dock lite osäker på om meditation är lösningen eller inte och tar gärna emot fler tips eller tankar på hur man kan tänka sig att finna "glädje".

Andra sätt förutom meditation är nog i så fall att hjälpa andra. Det finns ingenting som ger en mer glädje än att glädja andra människor.