Förr nationalism och religion, nu materialism.

Jag försöker reda ut vad den moderna västerlänningen lever för idag. Särskilt här i Sverige är vi väldigt "avnationaliserade" och sekulariserade, vilket jag tror skapar oro i många då båda dessa aspekter ger var människa en viss form av spirituell eller nån lite djupare livstillfredsställelse. Det är väl egentligen inte meningen att det ska fungera som en ersättare, men jag tror materialismen tagit en oerhört mycket större plats idag då folk helt enkelt vänder sig till den då de söker trygghet.

Nu är ju det en väldigt svår fråga i sig om människor känner sig mer vilsna idag än förut, men jag tror så är fallet.

Det är säkert ett ämne som pratats om många gånger så ni andra kanske har lite egna åsikter kring ämnet, det här är bara min egna teori, men skulle gärna vilja få lite feedback. Har jag rätt? Vänder sig folk till materialismen då man inte kan vända sig till nån religion eller känna tillfredsställelse i sin nationella identitet? Finns det andra aspekter på livet man vänder sig till som redan funnits förut, eller är det ännu nåt mer som vuxit fram på senare tid? Andra aspekter som kärlek och droger, hur stor betydelse har dessa?

Ganska halvtaffligt försök till trådstart, men det säger nog en stor del av det jag är ute efter.

Visst är det så. Den tredje variabeln som du glömt är familjen. Dessa har ersatts av egoism, självförverkligande och materialism. Och vad händer när man tar bort tre hörnstenar och ersätter dessa med kvistar?

När de flesta inte gör saker för att deras tro säger dem det eller för att deras fosterland behöver det - och när många har väldigt svaga familjeband som skulle kunnat vara en livlina med en trygghet och ansvarskänsla i ryggen - så blir det ofta inte gjort.

Jag går i skolan för att förverkliga mig själv och för att jag ska ha roligt. Jag tycker inte skolan är rolig eller självförverkligande, då skiter jag i det.
Jag kan bara få trista jobb, då skiter jag i det och går på bidrag, blir kriminell eller jobbar svart.
Jag kan stanna kvar hos mina barn och min maka/make som behöver mig, men arbetskollegan verkar spännande så jag flytar in hos denne istället för att jag känner för det.
Jag orkar inte hälsa på hos min mormor som sitter ensam i sin lägenhet hela dagarna för att jag tycker det är tråkigt.
Jag orkar inte gå till grovsoprummet en gång i månaden för att det är jobbigt.

Förhoppningsvis så kommer det en motreaktion från de kommande generationerna som börjar värdesätta familjebanden igen, men det tror jag inte är möjligt i dagens samhällsklimat. Det måste nog börja från något annat håll. Diskursen måste ändras, och ska jag vara ärlig så har jag ingen aning hur det ska gå till.

edit: Sen är "sköt dig själv och skit i andra"-tänket en naturlig reaktion när gemenskapen i ett samhälle slås ur spel, vilket är exakt vad vi ser idag i vårt land. Som en förklaring till det har vi de tre "hörnstenarna" som nedmonterats samt att vi idag har flera olika kulturella grupper med olika värdegrunder och prioriteringar som förväntas samarbeta mot ett och samma mål som vi inte ens kan definiera vad det skulle vara för något...

Spela något av livets spel då, spelare är inte så roliga att umgås med men du har kanske inte så mycket att förlora.

Känns som en intressant tråd, sköt dig själv och skit i andra är faktiskt en jävligt konstig ide många tycks försöka leva efter. Kan det vara för att eftersom vi har dessa sociala system i samhället så anser vi att vi inte behöver hjälpa andra männiksor längre och vårat ansvar i samhället stannar efter att skatten är inbetald? Jag kan ibland bli irriterad på insändare i tidningen, typ det är skräpigt mm..varför inte bara gå ut och städa lite istället för att skriva en insändare som är enbart negativ.

Jag tycker att fler borde reflektera på ordet samhälle och fundera på vad som menas med det och lägga in lite positiva värderingar...

Det är lättare att sätta sig över andra och kommentera andras sämre sidor än att se över sina egna och till en början blir världen en trevligare plats om man tar hand om sig själv. Tänker man med plånboken och skänker pengar är det ofta de med få skrupler kvar som fickorna får fulla och de ofta timida som inte skulle skada av extra tillskott i kassan blir utan.

Det ser ju ut att lösa sig på bred front inom många samhällsetiska områden, hoppas bara att trenden blir positiv och att fler våga bemöta oetiska spel i fall där människor drabbas med någon form utav avsmak även om överdrifter inom dessa områden lätt leder till konflikter.

I bland är praktiska handlingar, ett leende här och där och en hjälpande hand det som krävs för att få individer att välja en mer positiv attityd och se livets vägar med hoppets ögon.

Dom allra flesta blir inte lyckliga i en materialistisk värld då dom aldrig kommer kunna köpa sig allt dom tycks behöva (jag själv inkluderad), så istället för att ändra världen kanske man kan ändra sin bild av hur man tycker världen borde vara så dom stämmer bättre överens.

Alltså man ändrar målen till uppnåbara ideal som skänker en lycka, det sitter bara i ens egna tankar vilka borde kunna manipuleras med lite träning, försöker själv med denna ide jag klurat ut..men har väl inte kommit sådär jättelångt då jag är en typisk måste ha allt jag ser idiot. Mitt mål är att vilja ha sådant jag kan skaffa och behöver, alternativt tycker är roligt. Och välja bort sådant jag inte har råd med.

Precis nu försöker jag tänka på hur roligt det vore att diska... : )

I bland känns det nödvändigt att stressa vissa frågor.

Jag korrekt uppfattad.

Jag skulle kunna tänka mig att Kinas och Indiens ökande inflytande på ekonomin kommer göra oss mer exponerade för deras sätt att leva. Tror ni det kommer inspirera många att tänka om, eller kommer även deras sätt att leva helt vända sig till materialism så som vi gjort?