Citat:
Ursprungligen postat av Strix m/94
Sverige har skapats kring monarkin, och är en inte oviktig beståndsdel i att landet håller samman. Monarkin, inte nödvändigtvis kungahuset, är en omistlig del i kulturarvet sedan forntiden.
Det svenska kungahuset har inte särskilt mycket pengar jämfört med rika svenskar, eller utländska kungahus. Det sammahänger bl a med att äldre kungar först ställde Uppsala öd till statens förfogande i en nödsituation, sedan Guadalopuefonden i en annan nödsituation. Den kungliga privatförmögenheten är egentligen tämligen blygsam. Att det sedan är en kostnadseffektiv lösning med monarki, jämfört republik är ett ofta förbisett faktum. Så Du får nog skilja på monarkin som institution, och kungahuset som består av människor. I nödfall kan man förstås byta det senare, men inte det förra.
Jag tror att det handlar mer om uppfostran och lärande, och mindre om omhändertagande och tillmötesgående. Min hustru är inte jättemjäkig av sig, men jag ser tydligt att vi skiljer oss åt på flera punkter. Hustrun hjälper hellre till med en sak, medan jag hellre lär ut hur man gör. Om det har att göra med att jag investerar i framtida bekvämlighet, eller att hustrun som mor alltid kommer att ha kvar litet av spädbarnsinställningen vet jag inte riktigt.
Kul, enär konservatismen inte är så ekonomisk av sig. Men jag håller med Dig. Globaliseringen är ingen välsignelse, utan ett hot med vissa möjligheter.
Okej, i tur och ordning:
Jag tycker att kungahuset mer förkroppsligar materialism än gamla fina traditioner. Gamla fina traditioner finns i folkvisor, textilkonst, dikter... och dessas upphiovsmän (och -kvinnor) hittar vi absolut inte blott inom adlen och bland kungligheterna. Sen att kungahusen under århundradens lopp agerat mecenater åt diverse begåvningar är en sak, de hade ju medel att göra det.
Uppfostran: Jag fick lära mig saker av både mamma och pappa. Och det var inte så att pappa stod för vissa "ämnen" utan både min mamma och pappa var konst-, musik- och litteraturintresserade och jag kan inte skönja något slags uppdelning manligt-kvinnligt. Mamma älskade opera och pappa älskade Rubens. Kan inte direkt se att det ena eller det andra skulle vara mer kvinnligt eller manligt. Jag fick mycket "omhändertagande" av både mamma och pappa. De var inte några politiska hippies utan... vanliga akademiker som stod lite utanför proggrörelsen. Jag var ute i naturen både med mamma och pappa och båda lärde mig namn på svampar och att klappa snälla kossor.
Ang "konservatismen inte så ekonomisk", jo men tvärtom, jag tycker att det är en av fördelarna att konservatismen uppehåller sig mindre vid materialism, till och med kritiserar starkt vårt samhälles fåfänga strävan att "ha mest prylar när man dör". Det tilltalar mig väldigt mycket, och jag gitter inte joina ngt flummigt vegansällskap som 'skiter totalt i saker' och bor i squattade lägenheter, de har sina statusprylar, fast de är för självgoda för att fatta det.
Sen för att återgå till uppfostran, det är väl ad hoc-lösningar ofta, såväl som hos män osm hos kvinnor? Om din unge vill ha hjälp med att ta ner en bunke från översta hyllan - då ger du den till ditt barn. Om hon/han vill att du skall knyta skorna, så är det lämpligare att visa hur man gör. Tror det här med det pedagogiska och framåtsyftande förhållningssättet inte är en könsfråga främst, det är en klassfråga. Anledningen till att jag fick en sådan lärorik barndom var ju att mina föräldrar, pga sin klasstillhörighet, värderade bildning. Och det är tragiskt att det är sån skillnad, jag vet barn idag som inte får vara ute i naturen, aldrig fått en ask kritor utan bara dataspel eller någon kackig plast-k pist från marknaden. Det där skapar mindervärde, säkert långt djupare rotat än att inte ha pengar...
Och, ursäkta att jag på ett sådant "kvinnligt" nyckfullt sätt saxar mellan ämnena

: Globaliseringen är helt vanvettig. Det löjliga är att det utmålas som världens, och folkens, stora fredsprojekt. Det handlar bara om att göra svenskar arbetslösa och låta 14-åriga kinesiskor sy jeans för trettio kronor om dagen. vedervärdigt. Men kapitalismen är helt hänsynslös och det borde stå klart för de flesta, men så är nu än en gång inte världsordningen: kommunister är onda och kapitalister är fria och goda.