2010-12-01, 12:08
  #13
Moderator
Strix m/94s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Eoppoyz
Jag är en konservativ akademiker. Det betyder att jag inte är rik, snarare tvärtom.

Samma här. Jag är konservativ av värderingsmässiga, dvs ideologiska, skäl - inte för att det skulle gynna min plånbok. Förmodligen hade jag gjort bäst lönekarriär på att bli sosse...

Att kalla sig konservativ i Sverige är att bli betraktad som udda. Därför gör inte så många det. Men påfallande många är rätt konservativa i sina värderingar när man börjar skärskåda vad de egentligen tycker. Svensk konservatism är nog ett medelklassfenomen, ty det är medelklassen som har mest att förlora på vansinniga samhällsförändringar. Betänk bara hur mycket akademikerna förlorat i köpkraft sedan 60-talet, jämfört t ex LO-grupperna.
Citera
2010-12-01, 15:00
  #14
Medlem
Överliggarens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Ron.Paul
Detta håller jag inte riktigt med om. Jag har ett antal släktingar som är med i Rotary och Siriusorden, och efter att ha följt med min morfar på ett Rotary-möte så kan man ganska snabbt konstatera att många är konservativa. Visst, de flesta förespråkar vad man kan kalla nyliberal ekonomisk politik...

Quod erat demonstrandum. Har motsvarande försänkningar inom Frimurarorden, ej släktingar dock, och det enda jag kan säga om dem är att de överlag framstår som mjäkigt pissliberala och/eller marknadsliberaler. Ängsligt multikulturella känner de sig hedrade när Selimovic kommer och håller föredrag, likaså gamla stofiler till redare med vilka de gemensamt kan hylla containersjöfarten, hamnnedläggelsen och globaliseringen.
Visst är invandring berikande och tänk vad långt före muslimerna var oss på medeltiden! Nej, nu går vi och lyssnar lite på Mendelssohn och känner oss kulturella och fina i kanten samtidigt som vi därigenom framförallt understryker att vi inte är några antisemiter. Allt är okej förresten, fast med undantag för sånnadäringa dödsnazistiska mörkermän som Sverigedemokraterna då förstås.

Konservativt? Höger? My ass.

Citat:
...men när det kommer till frågor som försvaret, monarkin och homosexualitet så är dem ganska konservativa. Överklassen är fortfarande konservativ.

Tja... men betänk samtidigt att det där ändå är ganska ytliga fenomen som kanske främst syftar till att bärarna skall känna sig en smula utvalda och förnäma. Lite allmänt stöd för försvaret, som gör en "god insats för demokratin" i "fredsbevarande internationella operationer" samt klädsam stureplansrojalism kan väl egentligen vem som helst kosta på sig.

Citat:
Haha, vem tillhör den kategorin?

Undertecknad i alla fall, med flera medlemmar på Flashback etc.
__________________
Senast redigerad av Överliggaren 2010-12-01 kl. 15:45.
Citera
2010-12-01, 15:44
  #15
Medlem
Överliggarens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av anachronismos
Jag tror att du har ganska rätt i det att de flesta som kallar sig själva för konservativa är, som du uttrycker det, "bildade manschettproletärer". Emellertid är det min erfarenhet att den riktiga överklassen - de som ärvt slott och herresäten - förvisso inte kallar sig själv konservativa, men väl agerar konservativt på många plan. Det viktiga är inte vad man kallar sig själv, utan hur man lever sitt liv och det finns fortfarande konservativa levnadssätt inom överklassen, även om det är kraftigt decimerat precis som du skriver.

Ja, den dimensionen finns väl i och för sig också.
Citera
2010-12-06, 13:53
  #16
Medlem
flygandeflaxs avatar
ett tag tyckte jag att konservatismen verkade vara en grej för mig. jag var 25 år, höll på att krevera av kulturmedelklassens förljugenhet och dess oförblommerade hat mot white trash (det gick bra att hata en ensamstående blond kvinna i rosa mysdress som kedjeröker, "trashigt!", men inte en somalisk man som rökte khat och stod på balkongen hela dagarna - är de inte produkter av samma uteslutande samhälle?)... hatade DN, folkpartister, nyliberala coacher som förpestade mitt liv genom äckliga resonemang i form av stora föreläsningar som alla på mitt jobb tvingades gå på, att man kunde tänka sig frisk och om man bara tänkte på drömbilen skulle den en dag bli ens egen... den pengalystna skitvärlden... alla präktiga dreads-veganer som verkade skita stort i socialism bara de fick rädda en jävla mus-unge och känna sig fina... ja det var ett becksvart hål av mänsklig träck jag befann mig i. så upptäckte jag värdekonservatism och tänkte att det var väl jävligt skönt att slippa all relativism, all förljugenhet... men sedan kom vändpunkten för jag insåg att vara kvinna och konservativ (och dessutom vilja avskaffa kungahuset) blandade sig som vatten och olja, dvs inte alls.
Tyvärr fanns det inget rum för intelligenta kvinnor i denna rörelse och jag är inte masochist så till den milda grad att jag bugar mig och släpper fram Männen för teorikonstruktionerna, och stannar bland fruntimmerna i salongen för broderi och skvaller.

Jag är fortfarande in till märgen urless på den materialism-perverterade medelklassen, som anser sig själva vara så fina och ekologiskt sinnade, fast jag retar mej nog mest på den övre medelklassen i Sthlm som röstar på miljöpartiet och har "Vi gillar olika"-loggor på sin facebook. Och överklassen och adeln är ju bara som ett riktigt unket skämt.
Jag vet inte var jag står. Något slags gammel-socialdemokrati kanske. Med kristen värdegrund.
Citera
2010-12-06, 14:25
  #17
Moderator
Strix m/94s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av flygandeflax
ett tag tyckte jag att konservatismen verkade vara en grej för mig. jag var 25 år, höll på att krevera av kulturmedelklassens förljugenhet och dess oförblommerade hat mot white trash (det gick bra att hata en ensamstående blond kvinna i rosa mysdress som kedjeröker, "trashigt!", men inte en somalisk man som rökte khat och stod på balkongen hela dagarna - är de inte produkter av samma uteslutande samhälle?)... hatade DN, folkpartister, nyliberala coacher som förpestade mitt liv genom äckliga resonemang i form av stora föreläsningar som alla på mitt jobb tvingades gå på, att man kunde tänka sig frisk och om man bara tänkte på drömbilen skulle den en dag bli ens egen... den pengalystna skitvärlden... alla präktiga dreads-veganer som verkade skita stort i socialism bara de fick rädda en jävla mus-unge och känna sig fina... ja det var ett becksvart hål av mänsklig träck jag befann mig i. så upptäckte jag värdekonservatism och tänkte att det var väl jävligt skönt att slippa all relativism, all förljugenhet... men sedan kom vändpunkten för jag insåg att vara kvinna och konservativ (och dessutom vilja avskaffa kungahuset) blandade sig som vatten och olja, dvs inte alls.
Tyvärr fanns det inget rum för intelligenta kvinnor i denna rörelse och jag är inte masochist så till den milda grad att jag bugar mig och släpper fram Männen för teorikonstruktionerna, och stannar bland fruntimmerna i salongen för broderi och skvaller.

Jag är fortfarande in till märgen urless på den materialism-perverterade medelklassen, som anser sig själva vara så fina och ekologiskt sinnade, fast jag retar mej nog mest på den övre medelklassen i Sthlm som röstar på miljöpartiet och har "Vi gillar olika"-loggor på sin facebook. Och överklassen och adeln är ju bara som ett riktigt unket skämt.
Jag vet inte var jag står. Något slags gammel-socialdemokrati kanske. Med kristen värdegrund.

Du låter rätt konservativ. Fast varför Du vill avskaffa kunghuset är en smula obegriplilgt - vill Du avskaffa monarkin också? Jag tycker att det visst finns plats för kvinnor inom konservatismen. Men som med så mycket annat så är förhållandet mellan män och kvinnor 10:1. Med det menar jag följande. När det gäller "typiskt manliga" verksamheter, så är det vanligen ungefär en av tio kvinnor som intresserar sig/har fallenhet för/lockas av/lider av fenomenet. Jag tycker mig ha observerat att:

- Max 1 av tio jägare är kvinnor.
- Ungefär en av tio kvinnor passar som militärer.
- Ungefär en av tio kvinnor har en manlig inställning till barnuppfostran och undervisning.
- Ungefär en av tio kvinnor beter sig illa till följd av alkohol.
- Osv.

Detta är givetvis bara mina provata observationer, och därmed av föga generaliserbarhetsvärde, men hittills tror jag att det är mer sant än falskt.

Kanske är den traditionella konservatismen så manligt infärgad att bara 1/10 av kvinnorna kan tänkas attraheras av den. Kanske är Du denna tioende.

Men, det finns säkert en "kvinnlig" konservatism någonstans. Kanske rör den familj och barn. kanske rör den arbetsfördelning i hemmet/på arbetsplatsen/i arbetslivet. Kanske handlar den om kvinnors traditionella rättigheter. Vad vet jag? Det förefaller som att det behövs en särskild tråd om detta angelägna ämne, och det vore nog fel om jag som man startade den, men jag skulle gärna delta i diskussionen.
Citera
2010-12-06, 14:42
  #18
Medlem
flygandeflaxs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Strix m/94
Du låter rätt konservativ. Fast varför Du vill avskaffa kunghuset är en smula obegriplilgt - vill Du avskaffa monarkin också? Jag tycker att det visst finns plats för kvinnor inom konservatismen. Men som med så mycket annat så är förhållandet mellan män och kvinnor 10:1. Med det menar jag följande. När det gäller "typiskt manliga" verksamheter, så är det vanligen ungefär en av tio kvinnor som intresserar sig/har fallenhet för/lockas av/lider av fenomenet. Jag tycker mig ha observerat att:

- Max 1 av tio jägare är kvinnor.
- Ungefär en av tio kvinnor passar som militärer.
- Ungefär en av tio kvinnor har en manlig inställning till barnuppfostran och undervisning.
- Ungefär en av tio kvinnor beter sig illa till följd av alkohol.
- Osv.

Detta är givetvis bara mina provata observationer, och därmed av föga generaliserbarhetsvärde, men hittills tror jag att det är mer sant än falskt.

Kanske är den traditionella konservatismen så manligt infärgad att bara 1/10 av kvinnorna kan tänkas attraheras av den. Kanske är Du denna tioende.

Men, det finns säkert en "kvinnlig" konservatism någonstans. Kanske rör den familj och barn. kanske rör den arbetsfördelning i hemmet/på arbetsplatsen/i arbetslivet. Kanske handlar den om kvinnors traditionella rättigheter. Vad vet jag? Det förefaller som att det behövs en särskild tråd om detta angelägna ämne, och det vore nog fel om jag som man startade den, men jag skulle gärna delta i diskussionen.


Ja det är väl här en genstörig individualism hos mig bryter fram... jag passar inte in i kvinnomönstret. och jag hatar de sterotyper som produceras av män och kvinnor. alltså alla sterotyper, alla avsändare av dessa stereotyper, allt från hon som har biologin som sin enda religion och hävdar att kvinnor är mer korkade eftersom de har ett visst hormon i hjärnan. Det är mörkerteorier som jag spyr på. Till hon som har sex enligt Sex and the citysättet (dvs humpar varenda karl på gatan och kallar det kvinnlig frigörelse).

ja jag vill avskaffa monarkin, jag tycker att den har mycket lite med andra konservativa idéer att göra egentligen, monarkin är ju materialism, en stor fet napp för de materialist-indoktrinerade människorna, en tröst, något att hålla fast i, men egentligen handlar det om ett antal individer som just har PENGAR, det är inte mer magiskt än så. Överhuvudtaget har jag svårt att se adeln som något slags 'berättigad' överhet, det handlar om krassa saker som att förvalta sitt pund och vara odräglig mot vanligt folk i många, många generationer. Grattis liksom.

Men som vanligt ingår royalismen i en större plan, den dumma pöbeln skall inte avundas deras pengar, de skall tycka att Silvia är snäll och att kungen är gullig. Och sossar och moderater svansar med lite från ovan i denna tranedans. Traditioner! Är det DE traditionerna vi skall försvara så är jag INTE konservativ.


Vad är en manlig inställning till barnuppfostran förresten?

Vad jag gillar med konservatismen är främst de ekonomiska delarna, kritiken mot globaliseringen t ex.
__________________
Senast redigerad av flygandeflax 2010-12-06 kl. 14:44. Anledning: slarvfel "bryter"
Citera
2010-12-06, 14:47
  #19
Medlem
flygandeflaxs avatar
många intektuella kvinnor gör den här voltan in på konservatismens område. sedan lämnar de den, behåller det bästa... och är på något vis värdekonservativa (man har genomskådat den post- och post postmodernistsiska bluffen...) socialister och feminister när de är 40.
Citera
2010-12-06, 15:46
  #20
Moderator
Strix m/94s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av flygandeflax
Ja det är väl här en genstörig individualism hos mig bryter fram... jag passar inte in i kvinnomönstret. och jag hatar de sterotyper som produceras av män och kvinnor. alltså alla sterotyper, alla avsändare av dessa stereotyper, allt från hon som har biologin som sin enda religion och hävdar att kvinnor är mer korkade eftersom de har ett visst hormon i hjärnan. Det är mörkerteorier som jag spyr på. Till hon som har sex enligt Sex and the citysättet (dvs humpar varenda karl på gatan och kallar det kvinnlig frigörelse).

ja jag vill avskaffa monarkin, jag tycker att den har mycket lite med andra konservativa idéer att göra egentligen, monarkin är ju materialism, en stor fet napp för de materialist-indoktrinerade människorna, en tröst, något att hålla fast i, men egentligen handlar det om ett antal individer som just har PENGAR, det är inte mer magiskt än så. Överhuvudtaget har jag svårt att se adeln som något slags 'berättigad' överhet, det handlar om krassa saker som att förvalta sitt pund och vara odräglig mot vanligt folk i många, många generationer. Grattis liksom.

Men som vanligt ingår royalismen i en större plan, den dumma pöbeln skall inte avundas deras pengar, de skall tycka att Silvia är snäll och att kungen är gullig. Och sossar och moderater svansar med lite från ovan i denna tranedans. Traditioner! Är det DE traditionerna vi skall försvara så är jag INTE konservativ.

Sverige har skapats kring monarkin, och är en inte oviktig beståndsdel i att landet håller samman. Monarkin, inte nödvändigtvis kungahuset, är en omistlig del i kulturarvet sedan forntiden.

Det svenska kungahuset har inte särskilt mycket pengar jämfört med rika svenskar, eller utländska kungahus. Det sammahänger bl a med att äldre kungar först ställde Uppsala öd till statens förfogande i en nödsituation, sedan Guadalopuefonden i en annan nödsituation. Den kungliga privatförmögenheten är egentligen tämligen blygsam. Att det sedan är en kostnadseffektiv lösning med monarki, jämfört republik är ett ofta förbisett faktum. Så Du får nog skilja på monarkin som institution, och kungahuset som består av människor. I nödfall kan man förstås byta det senare, men inte det förra.

Citat:
Vad är en manlig inställning till barnuppfostran förresten?

Jag tror att det handlar mer om uppfostran och lärande, och mindre om omhändertagande och tillmötesgående. Min hustru är inte jättemjäkig av sig, men jag ser tydligt att vi skiljer oss åt på flera punkter. Hustrun hjälper hellre till med en sak, medan jag hellre lär ut hur man gör. Om det har att göra med att jag investerar i framtida bekvämlighet, eller att hustrun som mor alltid kommer att ha kvar litet av spädbarnsinställningen vet jag inte riktigt.

Citat:
Vad jag gillar med konservatismen är främst de ekonomiska delarna, kritiken mot globaliseringen t ex.

Kul, enär konservatismen inte är så ekonomisk av sig. Men jag håller med Dig. Globaliseringen är ingen välsignelse, utan ett hot med vissa möjligheter.
Citera
2010-12-06, 15:47
  #21
Moderator
Strix m/94s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av flygandeflax
många intektuella kvinnor gör den här voltan in på konservatismens område. sedan lämnar de den, behåller det bästa... och är på något vis värdekonservativa (man har genomskådat den post- och post postmodernistsiska bluffen...) socialister och feminister när de är 40.

Aha!

Snälla! starta tråden om den kvinnliga konservatismen.
Citera
2010-12-06, 16:06
  #22
Medlem
flygandeflaxs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Strix m/94
Sverige har skapats kring monarkin, och är en inte oviktig beståndsdel i att landet håller samman. Monarkin, inte nödvändigtvis kungahuset, är en omistlig del i kulturarvet sedan forntiden.

Det svenska kungahuset har inte särskilt mycket pengar jämfört med rika svenskar, eller utländska kungahus. Det sammahänger bl a med att äldre kungar först ställde Uppsala öd till statens förfogande i en nödsituation, sedan Guadalopuefonden i en annan nödsituation. Den kungliga privatförmögenheten är egentligen tämligen blygsam. Att det sedan är en kostnadseffektiv lösning med monarki, jämfört republik är ett ofta förbisett faktum. Så Du får nog skilja på monarkin som institution, och kungahuset som består av människor. I nödfall kan man förstås byta det senare, men inte det förra.



Jag tror att det handlar mer om uppfostran och lärande, och mindre om omhändertagande och tillmötesgående. Min hustru är inte jättemjäkig av sig, men jag ser tydligt att vi skiljer oss åt på flera punkter. Hustrun hjälper hellre till med en sak, medan jag hellre lär ut hur man gör. Om det har att göra med att jag investerar i framtida bekvämlighet, eller att hustrun som mor alltid kommer att ha kvar litet av spädbarnsinställningen vet jag inte riktigt.



Kul, enär konservatismen inte är så ekonomisk av sig. Men jag håller med Dig. Globaliseringen är ingen välsignelse, utan ett hot med vissa möjligheter.

Okej, i tur och ordning:

Jag tycker att kungahuset mer förkroppsligar materialism än gamla fina traditioner. Gamla fina traditioner finns i folkvisor, textilkonst, dikter... och dessas upphiovsmän (och -kvinnor) hittar vi absolut inte blott inom adlen och bland kungligheterna. Sen att kungahusen under århundradens lopp agerat mecenater åt diverse begåvningar är en sak, de hade ju medel att göra det.

Uppfostran: Jag fick lära mig saker av både mamma och pappa. Och det var inte så att pappa stod för vissa "ämnen" utan både min mamma och pappa var konst-, musik- och litteraturintresserade och jag kan inte skönja något slags uppdelning manligt-kvinnligt. Mamma älskade opera och pappa älskade Rubens. Kan inte direkt se att det ena eller det andra skulle vara mer kvinnligt eller manligt. Jag fick mycket "omhändertagande" av både mamma och pappa. De var inte några politiska hippies utan... vanliga akademiker som stod lite utanför proggrörelsen. Jag var ute i naturen både med mamma och pappa och båda lärde mig namn på svampar och att klappa snälla kossor.


Ang "konservatismen inte så ekonomisk", jo men tvärtom, jag tycker att det är en av fördelarna att konservatismen uppehåller sig mindre vid materialism, till och med kritiserar starkt vårt samhälles fåfänga strävan att "ha mest prylar när man dör". Det tilltalar mig väldigt mycket, och jag gitter inte joina ngt flummigt vegansällskap som 'skiter totalt i saker' och bor i squattade lägenheter, de har sina statusprylar, fast de är för självgoda för att fatta det.

Sen för att återgå till uppfostran, det är väl ad hoc-lösningar ofta, såväl som hos män osm hos kvinnor? Om din unge vill ha hjälp med att ta ner en bunke från översta hyllan - då ger du den till ditt barn. Om hon/han vill att du skall knyta skorna, så är det lämpligare att visa hur man gör. Tror det här med det pedagogiska och framåtsyftande förhållningssättet inte är en könsfråga främst, det är en klassfråga. Anledningen till att jag fick en sådan lärorik barndom var ju att mina föräldrar, pga sin klasstillhörighet, värderade bildning. Och det är tragiskt att det är sån skillnad, jag vet barn idag som inte får vara ute i naturen, aldrig fått en ask kritor utan bara dataspel eller någon kackig plast-k pist från marknaden. Det där skapar mindervärde, säkert långt djupare rotat än att inte ha pengar...


Och, ursäkta att jag på ett sådant "kvinnligt" nyckfullt sätt saxar mellan ämnena : Globaliseringen är helt vanvettig. Det löjliga är att det utmålas som världens, och folkens, stora fredsprojekt. Det handlar bara om att göra svenskar arbetslösa och låta 14-åriga kinesiskor sy jeans för trettio kronor om dagen. vedervärdigt. Men kapitalismen är helt hänsynslös och det borde stå klart för de flesta, men så är nu än en gång inte världsordningen: kommunister är onda och kapitalister är fria och goda.
Citera
2010-12-06, 16:17
  #23
Medlem
flygandeflaxs avatar
och ja du har rätt i att man måste skilja på kungahus och statsskicket. men resultatet blir för mig detsamma. jag menar hellre en (i min drömvärld) stark stat utan kung än att ha en kung som är både charmerande, bildad och elegant. jag bryr mig inte. blått blod för mig är bara trams.

och jag vet inte... en republik i sverige hade inte blivit samma äckliga personkult och ekonomiska slöseri som i USA t ex, svenskar är inte lika dumma som amerikaner.
Citera
2010-12-06, 19:08
  #24
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av flygandeflax
och ja du har rätt i att man måste skilja på kungahus och statsskicket. men resultatet blir för mig detsamma. jag menar hellre en (i min drömvärld) stark stat utan kung än att ha en kung som är både charmerande, bildad och elegant. jag bryr mig inte. blått blod för mig är bara trams.

och jag vet inte... en republik i sverige hade inte blivit samma äckliga personkult och ekonomiska slöseri som i USA t ex, svenskar är inte lika dumma som amerikaner.


Instämmer. Dock så bör man även göra någonting åt media, press- och yttrandefrihet är för viktigt för att få missbrukas så grovt som det görs på vissa håll. Man bör även stifta lagar så att man inte får ha stora intressen i mer än en dagstidning, tv-kanal etc.

Man skulle väl iofs lika gärna kalla den valde presidenten för kung så kanske det känns bättre för rojalisterna och turisterna
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in