Lägga sig under skall man -aldrig- göra. Särskilt inte som en löneförhandling lätt kan hamna i en kohandel mellan lön - förmåner - arbetsuppgifter. Frågan är hur pass mycket -över- sin tänkta lön man skall utgå ifrån, och sedan utan att verka vek, förhandla sig fram till en lämplig kombination mellan lön och eventuella arbetsförmåner.
Det är därför viktigt att innan man sätter sig ner och diskuterar, redan är på det säkra var ens egna smärtgränser går. I det här fallet verkar det mer vara en undran om hur högt smärtgränsen för arbetsgivaren låg, vilket onekligen är väldigt intressant för den som söker ett jobb.
Man vill ju varken väcka högre förväntningar än man kan leverera, eller verka vara en person som nöjer sig med lite och däremed signalerar brist på självtillit.
// Edit: så att klämma i med lite extra, precis som Kattla säger, är en god strategi.
