Citat:
Ursprungligen postat av Akht
Det är bortom motsatserna. ett ingenting kan endast förstås i förhållande till något. om man säger att Gud är Allt och ingenting och också inte ett ingenting, också bortom det. Bortom bortom bortom, ändå här här och nu.
Håller med till stor del om det här. Bra förklarat!
Men i grund och botten känns liknande filosoferande lite lönlöst. Om vi säger att Gud är evig, betyder detta att Gud fanns innan koncept. Därför borde Gud vara "icke-konceptuell" och därmed överskrider Han alla motsatser. Fast vad hjälper det att diskutera "gudsontologi" egentligen?
Konceptet om Guds "intighet" kommer förmodligen från mystiken. Det skiljer sig från filosofin i o m att den eftersträvar en konkret upplevelse av "den yttersta verkligheten", eller vad man nu vill kalla det. Konceptet om Guds "intighet" härstammar därför antagligen från upplevelser; upplevelser som inte riktigt går att beskriva då de överskrider normalt objekt-subjekt-tänkande. Så därför tycker jag att man borde eftersträva en konkret upplevelse av det gudomliga, istället för att försöka beskriva det med "otillräckliga" ord.

Men nu blev det kanske lite OT...
EDIT: För att vara lite mer on topic: Ingenting är något som definieras utifrån någonting annat. Ingenting är avsaknaden utav objekt, men skulle ett ensamt subjekt kunna vara "ingenting"? Utan objekt saknas jämförelse, och kontraster utplånas. Vad som kvarstår är därför homogen "intighet", som existerar även utan objekt; icke-existerande i förhållande till annat men samtidigt självexisterande och självuppehållande. Någonstans där tror jag att "sanningen" ligger, personligen.