Finlandssvenskar lojala till Sverige?

Stämmer detta verkligen? Har du källor på detta?

TS har inte skrivit något på FB på halvtannat år, men jag kan svara i stället.

Det är välkänt att de ryska styrkorna under inmarschen i Finland 1808 uppträdde synnerligen humant mot civilbefolkningen - tsar Alexander I hade ju beslutat att införliva området med sitt rike, och då fanns ingen orsak att plundra och våldta och slå ihjäl de nya undersåtarna bara för ro skull. Och på många håll uppstod spontant umgänge mellan borgare, präster och annat herrskap och de ryska officerarna. Se här ett avsnitt ur arbetet Striden om Finland 1808-1809 från 1909 av general Hugo Schulman (1850-1919).

I Finland försökte de ryska officerarne äfven att vinna invånarnes sympatier. Rätt egendomligt förefaller det emellertid att landets damer, midt under pågående krig, deltogo i nöjen med de fientliga officerarne. Dessa brukade nämligen allt som oftast ställa till baler, slädpartier m. m., till hvilka ortens ungdom af det täcka könet inbjöds. Den unge och lefnadsglade grefve Kamenski tyckes varit särskildt begifven på danssoaréer. I Gamlakarleby, Uleåborg och andra städer arrangerade han dylika tillställningar, å hvilka alla, som blifvit inbjudna, infunno sig.

Sara Wacklin skildrar en högst märkvärdig bal i Uleåborg, till hvilken grefve Kamenski och några andra af det högre ryska befälet inbjudit endast stadens damer. Under tiden samlade sig deras män, fäder och bröder utanför balsalen och åsågo härligheten genom fönsterrutorna.
/---/
Det framgår, att de unga damerna till en början infunno sig å nöjestillställningarna af fruktan för att de, om de afböjt inbjudningen, kunnat draga fiendens förbittring och hämnd öfver sig, sina närastående och måhända öfver hela landet. Men snart nog intogs ungdomen af officerarnes ridderliga uppträdande, deras eleganta umgängesvana och roade sig så af hjärtans lust, utan att vidare tänka på det märkvärdiga i saken.

Sara Wacklin (1790-1846) var borgardotter från Uleåborg och blev senare lärarinna. Hennes Hundrade minnen från Österbotten från 1844 är ett av det tidiga 1800-talets mest läsvärda memoarverk på svenska, och kan läsas här.

Schulman fortsätter att beskriva orsaken till det fredliga mottagande som ryssarna fick. Den allmänna uppfattningen bland ståndspersoner och bildat folk i Finland var att landet med tiden nog skulle hamna under ryskt styre. Två gånger under de senaste hundra åren hade ryssarna översvämmat Finland utan att de styrande i Stockholm kunnat göra så mycket åt det. Nu kom den tredje invasionen, och det var bara att anpassa sig. Schulman fortsätter:

Den antagliga anledningen härtill var, att de mera upplysta tidigare kommo till insikt om ändamålslösheten i att försvara sig. De insågo så småningom att Finland nu med oundviklig säkerhet gick en förening med Ryssland till mötes. Oklokt hade det varit, resonnerade man, att då göra ett hårdnackadt motstånd, utan borde man tvärtom, för landets framtida lycka, foga sig i den nya härskarens önskan, för att såmedelst söka bereda efterkommande släkten de bästa möjliga förhållanden. »Man ville rädda Finland från fullständig undergång», yttrar grefve Rehbinder.

Robert Henrik Rehbinder (1777-1841) var assessor vid Åbo hovrätt och hade en viktig roll i skapandet av Finlands autonomi.

TS har alltså rätt vad gäller balerna och soaréerna, men det är fullkomligt felaktigt att påstå att det var "finlandssvenskarna" som välkomnade ryssarna. Begreppet finlandssvensk existerade inte på den här tiden. Och bland allmogen, både finsk- och svensktalande, var stämningen en helt annan. Där såg man med fruktan på ryssarna, och både på Åland, i Österbotten och i Norra Karelen gjorde bondeuppbåd motstånd mot inkräktarna.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Johan_Henrik_Gummerus
https://www.uppslagsverket.fi/sv/sok...84-TiainenOlli

Intressant information! Tack för detta!