Ingen har närmat sig hittills.
Citat:
Jag märkte hur utmattad hon blev efter promenaden upp från bilen. Hennes infallna, blygrå hud, de lätt särade läpparna, hur hon svettades konstant under flera veckor.
Öppna fönstren Estela, och dörrarna, allihop, släpp in lite luft snälla du. Precis så sa hon, som om det var en tjänst jag gjorde henne av välvilja och som hon någon gång i framtiden tänkte återgälda mig. Hon tog några steg, stannade till på tröskeln och gav ifrån sig en suck. Jag tror det var enda gången jag kände medlidande med frun. Det såg så tungt ut att jag sträckte mig efter hennes dotter för att avlasta henne. För det är så vi är, eller hur, vi människor? Det brukade min mamma alltid säga när hon gav strykhundarna en skål mjölk ute på torget i Ancud. Det är så vi är, vi människor, upprepade hon när hon tog ett par gatukatter i sin vård eller hjälpte någon gamling hem med matpåsarna från affären. Det är så vi är, det är så vi är, vi människor. Men det är inte sant. Det är inte så vi är, inte alls, det kan ni stryka under där borta bakom väggen.
