Gissa Bokcitatet

Kan det vara något av Samuel Beckett?

Nej det är en både adlig och kvinnlig författare som inte själv är fransyska.
Både uppsatt som teaterdrama och en mycket känd svart/vit filmatisering.
Finns en mindre romansvit med samma huvudperson, inte fransman han heller.

Röda nejlikan?

Korrekt ”Röda nejlikan” sägs att huvudpersonen var inspirerad av Axel von Fersen.
Baronessan Orczy var författaren.

Coolt val av författare och hjälte. Jag har inte läst de här romanerna, bara sett den klassiska filmen med Leslie Howard - men apropå det här skrattet, som Orczy beskriver som tomt och manierat, så kommer jag att tänka på ett ställe i Greven av Monte Cristo, där Edmnond Dantès, tio år efter sin rymning, besöker slottet If och träffar kommendanten där. Den f d fången är förstås nu den stormrike greven, och kommendanten anar inte vem det är han har framför sig. Greven för in samtalet på abbé Faria och den farlige fången som i hemlighet blev god vön med denne och sedan gjorde ett djärvt försök att rymma genom att byta plats med den döde prästen - dvs han själv. Kommendanten anar ingenting och berättar förnöjt att mannen drogs ner i havet av en tung kanonkula fastbunden vid liksvepningens fotända.

"Alltså blev den gynnaren dränkt?" frågar greven, och hans värd bekräftar detta. Greven skrattar till ,men "han skrattade som en engelsman, det vill säga utan att det hördes". Tydligen menar Dumas att mannen ler, blottar tänderna och nickar ivrigt med huvudet som en som skakar av skratt, men utan att det hörs något tydligt.

Även Röda Nejlikan är ju engelsman, så klart.

Vem skriver här?

Bondhustrun satt alltjämt kvar på sin plats vid brunnen. Hon sov inte, men hon kände sig som en förstenad. Hon förmådde inte röra sig, och det, som skedde omkring henne, såg hon lika litet, som om hon varit riktigt död. Då hörde hon mannens stämma ropa hennes namn långt borta ifrån, och hennes hjärta började åter klappa. Livet vände tillbaka till henne. Hon slog upp sina ögon och så sig omkring som en sömndrucken. Det var ljus dag, solen sken, lärkan drillade, och det tycktes omöjligt, att hon också denna vackra dag skulle behöva släpa på sin olycka. Men strax därpå såg hon de förkolnade bjälkarna, som låg runt omkring henne, och en mängd människor med svärtade händer och upphettade ansikten.

Selma Lagerlöf?

Snabb femetta
Imponerande!

Möjligen läst berättelsen?

Herr Arnes penningar ganska säkert.

Nej, ur en kort rysarberättelse
Bortbytingen. Trodde den skulle bli svår.

Över till dig.

Hemmet och stjärnan?

Hittade nyligen Pär Lagerkvists diktsamling på loppis, originalupplaga från 1942 i fint skick. Men det är väl egentligen inte boktitlar vi gissar på här?