Gissa Bokcitatet

Antonio Lobo Antunes?

Ger dig möjligheten att modifiera ditt svar. Möjligen kan även titeln gissas:

"På morgonen för sin död hade Santiago Nasar faktiskt inte tvekat ett ögonblick, trots att han mycket väl visste priset för det illdåd som tillvitades honom. (...) när han äntligen i sista stund fick reda på att bröderna Vicario väntade på honom för att döda honom, så reagerade han inte med panik, som det påståtts, utan snarare med oskuldens förvirring."

Såhär låter ju Paolo Coelho? Djävulen & fröken Prym har jag läst och den är det inte, men den enda andra jag på rak arm vet har en framträdande Santiago är ju Alkemisten (ur vilken bok det enda minda är skyddsomslagets inre flik med förtryckt inbetalningskort).

Inte Coelho. Grovport är snuddande nära korrekt namn. Boken berättar om en förutsedd illgärning.

Måste vara Krönika om ett förebådat dödsfall av Marquez.

Där blev det både korrekt författarnamn och titel. Ur den på något sätt samtidigt lakoniska och myllrande kortromanen Krönika om ett förebådat dödsfall, utgiven något år innan Gabriel Garcia Marquez fick nobelpriset.

Över till dig för ett nytt citat.

Har inte läst boken. Kände bara igen stilen. Blandade ihop bokstäverna något i svaret (får skylla på mitt tangentbord).

"Egentligen var det hans föräldrars torp. De bodde där själva större delen av sommaren. Men nu inför bröllopet hade mamma sagt att de unga tu var så välkomna att bo där under den mycket korta smekmånaden. De kunde då få ha kammaren, den var mera ostörd, sa mamman och rodnade kraftigt. ”Pappa och jag kan sova i köket de där dagarna. Det skulle vara trevligt om ni ville komma. Det är ju så vackert ute den här tiden på året och skönt att komma ut på landet, ni som bor mitt i stenstan..”
Hon flickknixade och sa o ja, och han höll med. ”Jättebussigt av er. Ni kan räkna med oss.”

På torsdagslunchen gifte de sig. De var på rådhuset för han tyckte inte om kyrkbröllop, han var ateist och socialist. Hon var en bukett hårt bundna skära rosor och hennes kinder hade samma färg när hon sa sitt ja och kände ringens kyla mot sitt fuktvarma finger. Det var som i en dröm, tänkte hon. Så ofattbart att de äntligen var där. Hon var nu hans hustru. De skulle höra ihop intill döden skilde dem åt. I nöd och lust.

Torpet var också som i en dröm eller i en film. Lågt och litet och skevt och övervuxet med kaprifol."



Vem är författaren?

Något dyker upp i minnet. Kan det vara Ola Larsmo med "Swedish Hollow" ?

Nej! Jag har inte läst Larsmo så jag kan inte avgöra om det finns något som påminner om honom.



Citaten tycker jag är representativa för författarrösten som inte längre finns med oss.

Ulla Isaksson?

Inte hon, men en i ungefär samma generation.