Gissa Bokcitatet

Man räknar darrande stegen i korridoren. Tjugofem, tjugosex, tjugosju.
De tar med sig någon annan, och man står närmast i tur. Eltortyren går rakt genom
köttet på en och spränger sönder benen och sliter ut hjärtat. Ibland går man över ett
slags lidandets gräns och känner ingenting medan det pågår, för smärtorna hopas på
varandra och upphäver varandra, men efteråt anfaller de alla på en gång, när de
låter en ligga ensam på golvet, och då skriker smärtorna genom alla porer, kroppen
är ett enda jämmerrop, och inne i sig känner man en brand som växer och spränger
en i bitar.

Visserligen tjänade hon inte så värst, men hon levde ensam och hade inga lån att amortera och betala ränta på. Hon såg inte ut som en kvinna med dyra vanor, och missbrukare var hon inte heller. Ändå satt hon på den där stolen framför honom.
Har du någon ljudinspelning av din röst från den tiden då du hade den kvar? frågade han.

De vattenblå ögonen blev stora av förvåning. Ingen hade någonsin ställt just den frågan, inte en enda människa. Hon tänkte snabbt att så måste det kännas när en kvinna fick prata om sitt döda barn. Prata om det döda barnet för resten av livet, med någon som inte var rädd för att dra upp sorgen på nytt.

Varför frågar du det? viskade hon och blev glad. Röd om kinderna blev hon också.

Jag är bara nyfiken, svarade ...

Det finns ingen inspelning, svarade Ragna. Men alla sa att jag lät som en liten flicka. När främmande människor ringde, till exempel en försäljare, och jag svarade med mitt namn Ragna Riegel, bemöttes jag alltid med frågan: Är det någon vuxen hemma? Jag tyckte det var lika lustigt varje gång. Med tiden blev det en lek jag tyckte om att leka. Att göra folk generade genom att säga att jag närmade mig fyrtio, att det bara var jag hemma och att mina föräldrar inte var i livet.

En rolig lek, kommenterade ...

Nu kan du bara viska. Gör du folk generade när de ringer? Jag svarar inte om jag inte känner igen numret på displayen. Jag tänker att om det är viktigt så ringer de upp igen. Får jag ett sms svarar jag. Eller på mejl. Men jag får inte många mejl. Bara reklam. Om det ringer på dörren. Öppnar du då? Det gick som en blixt mellan dem. Vid tanken på allt som hade hänt.
I allmänhet, viskade hon och tittade ner.