Citat:
Ursprungligen postat av
williamsparon
Rätt.
Tack för det.
Då tar vi nästa som är något av ett personligt favoritstycke. Sista meningen är ett fantastiskt sätt att beskriva en tjockis
Citat:
Och han som gått och trott att han upplevat en hel del saker. Det var fel. Han var alltså ingenting. Maskinerna, de stora gräven på Varpinge mossar. Vad vore de? Ingenting. Kraftstationen? Idas torn? Ingenting. Hade storstäderna rättighet att göra så där, att sopa bort allting? Alla minnen, allt som levats. Men nästa ögonblick sjönk han tillbaka, förmådde inte uppresa sig mera. Ja, de hade rättighet. Men det var ohyggligt. Åttaåringen bredvid höll händerna i byxfickorna och visslade som ingenting hände, som om ingenting alls hände. Genom detta kom han i ålder högt över den trettonåriga Martin, som sjönk ned på något sätt i ålder under åttaåringen. Det var också fan. Ingenting hade hänt eller funnits. Allt hade börjat nu. Fröken Tyra hade levat på något sätt förgäves i världen. Var det ens så säkert att han någonsin hade funnits. Här brydde man sig inte om något, varken det som var "det hela" eller det som inte var "det hela". Och Karla Leonora Magnusdotter? Inte ett jota fast hon gått väldig på ljungen i Tavan och nu låg väldig i graven