Kan börja med att säga att jag motsätter mig starkt kvinnojourer. Det är en diskriminerande verksamhet som åtnjuter åtskilliga miljoner i statligt (ditt) stöd. Det är få andra ställen där det är lika accepterat att säga: "Du är inte välkommen för att du har fel kön".
Böglobbyn har till och med fått igenom att kyrkan nu, mer eller mindre, är tvingade att viga samkönade par. Vilket strider mot DERAS regelbok, Bibeln.
Det borde heta människojourer och vara till för alla alternativt borde man tillåta diskriminering. Jag tycker det senare. Självklart utan statligt stöd.
Nu till min fundering:
På frågan varför män inte är välkomna hör man ofta representanter för kvinnojourerna svara något i stil med:
"Många här är rädda för män, har blivit illa behandlade av män och kan därför inte umgås med män"
Men det säger vi inte om något annat vi har fördomar (för det är det) mot.
"Jag har blivit misshandlad av en arab så nu fick jag en lägenhet i en stad där invandrare inte är välkomna. Alla som bor här är rädda för invandrare."
Från skola och media hör man ofta tvärtom att "främlingsfientlighet motverkas genom integration.". Kvinnan borde alltså umgås med bra män istället för att isoleras med dåliga kvinnor.
Jag anser att man ska få diskriminera. Vill människor göra det så ska det också vara tillåtet. Min fundering handlar nog mer om: Hur tänker kvinnojourer? Om de, seriöst, är ute efter att rehabilitera och skydda kvinnor så är ju detta en jätte dålig strategi. Min misstanke är dock att detta är mycket mer politiskt än humanitärt.
Vad anser ni?
Kan det vara så eller verkar det som att foliehatten hamnat på mitt huvud?
Böglobbyn har till och med fått igenom att kyrkan nu, mer eller mindre, är tvingade att viga samkönade par. Vilket strider mot DERAS regelbok, Bibeln.
Det borde heta människojourer och vara till för alla alternativt borde man tillåta diskriminering. Jag tycker det senare. Självklart utan statligt stöd.
Nu till min fundering:
På frågan varför män inte är välkomna hör man ofta representanter för kvinnojourerna svara något i stil med:
"Många här är rädda för män, har blivit illa behandlade av män och kan därför inte umgås med män"
Men det säger vi inte om något annat vi har fördomar (för det är det) mot.
"Jag har blivit misshandlad av en arab så nu fick jag en lägenhet i en stad där invandrare inte är välkomna. Alla som bor här är rädda för invandrare."
Från skola och media hör man ofta tvärtom att "främlingsfientlighet motverkas genom integration.". Kvinnan borde alltså umgås med bra män istället för att isoleras med dåliga kvinnor.
Jag anser att man ska få diskriminera. Vill människor göra det så ska det också vara tillåtet. Min fundering handlar nog mer om: Hur tänker kvinnojourer? Om de, seriöst, är ute efter att rehabilitera och skydda kvinnor så är ju detta en jätte dålig strategi. Min misstanke är dock att detta är mycket mer politiskt än humanitärt.
Vad anser ni?
Kan det vara så eller verkar det som att foliehatten hamnat på mitt huvud?