Vilhelm Moberg

Jag har läst Moberts utvandrarsvit tidigare och tyckte de var fängslande, men vilken är hans bästa bok?

Jag har hört att "Din stund på jorden" ska vara bra, kanske hans viktigaste verk.

Synpunkter?

Bortsett från Utvandrarsviten tycker jag att hans bästa böcker är:
Raskens. En soldatfamiljs historia (hans riktiga genombrott).

Rid i natt! (den svenska beredskapslitteraturens viktigaste bok, ett angrepp på Hitlers Tyskland och sveriges neutralitetspolitik, skriven som en historisk roman med handlingen förlagd till 1650-talet).

Mans kvinna (en av de mer betydande svenska kärleksromanerna, utspelas på 1790-talet).

Nja, läs själv så får du se ... Jag vet inte om "Din stund på jorden" kan kallas Mobergs viktigaste verk, även om den absolut är läsvärd. Det är en historia om en gammal svensk emigrant i Kalifornien, om hans tankar kring livets korthet och mening, om hans rotlöshet. Som jag förstått saken skrev Moberg boken som terapi. I början av 60-talet hade han blivit färdig med Utvandrarsviten efter att ha jobbat med den i typ femton år, och upplevde en enorm tomhet ... som det slutligen inte fanns nån annan bot för än skrivande.

"Din stund på jorden" utspelas (fast med talrika flashbacks till sekelskiftets Sverige) under några höstveckor 1962, under Kubakrisen då hotet om ett kärnvapenkrig föreföll akut. Det roliga är ju att vad som skrevs för över 40 år sedan som en samtidsskildring idag är en historisk roman i nästan samma grad som Utvandrarna eller Raskens. Där får man läsa om Bertrand Russells profetior hur mänskligheten kommer att vara utdöd före år 2000, och om hur Sverige med cocacola-automater och twistband i folkparken framstår som så rysligt amerikaniserat i den hemvändande svensk-amerikanens ögon ...

Men vilken bok som är Mobergs "bästa" har jag har svårt att svara på. Både utvandrarsviten, "Raskens", "Rid i natt!" och "Mans kvinna" är bra. Nästan lika bra är också "Soldat med brutet gevär" - en mer eller mindre självbiografisk historia om Mobergs egen uppväxt under det tidiga 1900-talet med dråpliga skildringar av ungsocialistmöten, godtemplarfester och arbetet på tidningsredaktioner.

Läs gärna också Mobergs personliga hågkomster i "Berättelser ur min levnad" och hans sista verk, "Min svenska historia", som är en mycket personlig tolkning av Sveriges historia under forntid och medeltid. Mobergs artiklar och debattinlägg är också lysande skrivna - jag gillar alldeles speciellt "Min första dagbok" som han skrev för tidningen Vis julnummer 1971, och senare publicerade i samlingen "Otrons artiklar".

Tack för svaren.

Problemet är att jag har så jäkla lite tid att läsa böcker så jag försöker sålla för att hitta godbitarna.

Tidlöshet är väl något som kännetecknar all stor litteratur så det verkar kanske inte som om "Din stund på jorden" hör hemma på den listan.

bump. din stund på jorden är i allra högsta grad tidlös. handlar om människans korta tid på jorden, om hur man är betydelselös och ändå en vital del i maskineriet på samma gång. som 23-åring fann jag den dock vara väldigt vemodig, detta är dock logiskt då moberg skrev den som terapi efter att han färdigställt utvandrar-sviten, och just vemod och känslan av att vara betydelselös torde fyllt hans tankar. den är absolut läsvärd.

Jag har fan aldrig riktigt gillar Moberg. Det kan väl bero på eventuellt tvång i grundskolan, minns att vi var tvugna att läsa Utvandrarna i 9:an. Nej, jag har aldrig tyckt att hans ganska miserabla böcker är så jävla mycket att hänga i julgranen. Filmatiseringen av Raskens är det dock annorlunda med.

RASKENS! RASKENS! BYN LIGGER ÅT ANDRA HÅLLET!

Din stund på jorden kanske man uppskattar mest i ynglingaåren, det är på något vis en gammelmans tonårsroman med sina yviga känslor, melodramatiska/teatraliska scener och symboler (fisken med den gyllene ringen, den kärva enbuskekramen) och lite patetiska "jag är en gäst och främling"-predikoton. Konstnärligt är det väl inte en av Mobergs bättre böcker, fast det kanske som Ördög nämner har att göra med att det blir en underlig effekt när motiv ur det svenska bondesamhället skall blandas med scener från USA och Sverige på 1960-talet. Samtidssatiriska nyckelromaner av Moberg som A.P. Rosell, bankdirektör och Det gamla riket har väl heller inte klarat tidens tand så bra.

Apropå Raskens så är ju de långa och "dråpliga" kapitelrubrikerna förresten lite märkliga, en lustig reminiscens av de bondkomiska texter som Moberg producerade under signaturen Ville i Momåla och som ibland sticker av rätt rejält mot det renhjärtade allvaret i själva berättelsen.

En av mina favoriter är förutom Raskens & utvandrarsviten, Rid i natt.

Ursäkta att jag går något off topic, men jag har en liten händelse i mitt liv som jag vill dela med mig av.

Efter att ha bott i Emmaboda (varifrån Moberg kommer) i ett par år och varit jättetrött på alla industrier och all skog, så tvingade jag min sambo att ta mig till Duvemåla, så att jag får uppleva lite kultur och kanske något vackert. Vi körde av på grusvägen till Duvemåla kom till ett ganska vanligt hus, en fårhage och en minnessten. Stooooor besvikelse!

Jag har bara läst In- och Utvandrarna och tyckte de var hemskt långsamma båda två.

ursäkta ännu mer off topic.
Jag var med som exakt samma sak... Spenderar en del tid där eftersom min sambo är därifrån. Trodde verkligen att det skulle vara liiite mer endå.. en gäng pensionärer som satt och lyssnade på högläsning ur böckerna på en grämatta brevid ett rött hus.
Gubben moberg verkar ju vara helgonförklarad där nere... jag är så fruktansvärt trött på allt tjat om moberg, kristina, karl oskar.

Tragiska öde att hamna där...

Jag gick på KomVux med Mobergs namn, men under mina två år där, så hörde jag faktiskt inte ett jota om Moberg. Väldigt skönt.

Snor tråden litegrann. Är det nån som har koll på vilken Mobergbok där han berättar om sitt fuskande med ett lånebibliotek? Han fejkar namn på låntagare osv. Gärna en sidhänvisning om det går.