Godhet avlas ur människans genom.

Jag ser tydliga samband mellan "fattiga"(personer med mindre ekonomiska medel) och "snälla/goda" människor.

De snälla och givmilda roffar sällan åt sig, de är anspråkslösa och ödmjuka.

Det känns som att vara snäll i många människors ögon är det samma som att vara "dum/korkad".

och varför har vi den bilden?

Varför går det sämre för folk som är snälla?

Kan det vara så att det inte längre är lönsamt att vara genuint snäll? ,eller tar allt fler genvägar i form av manipulation och svek?

Är det mer lönsamt, och är det lättare att bara framstå som snäll/bra för att få det du vill i specifika situationer, eller blir reellt snälla personer som blir belönade "förvånade"?.

Jag vet att det finns personer som är goda utan några giriga sluga motiv, utan att behöva vinna på det alls.

Är denna sortens "godhet" lönsam och varför finns den?

Jag tror den är på väg att dö ut snart finns inga genuint goda människor.

jag hoppas och tror att man inte bara är snäll i de situationer som livet påbringar, för att det gynnar än själv och sitt ego.

men det känns som att den "genuina godheten" blir utkonkurrerad av girighetens "godhet".

Är det någon som känner lika dant eller bara har lust att diskutera situationer som ni ser som bevis för att helt egobefriade handlingar faktiskt existerar så skulle det uppskattas om ni delar med er i denna tråden.

KORTARE VERSION : BÖRJAR DET BLI SÅ ATT ALLA ENBART ÄR SNÄLLA I EGOISTISKT SYFTE?

Survival of the fittest
Moral är etiska motiv. Ser man verkligheten som den verkligen är så finns det inga regler.

Vi lever i ett sånt samhälle!
När jag gick i 2an så hade jag utvecklingssamtal min lärare och det enda "negativa han hade att säga var att jag var för snäll.

Han sade att vi lever i ett samhälle där det gäller att trampa på eller bli nedtrampad!

Jag tror han har rätt

Jag tror inte att den goda människan kommer försvinna, mer växa sig starkare.
Empati är ett sätt att lösa alla konflikter enligt mig. En människa utan empati, kan tappa det skydd som empati kan innebära som, medkänsla och omtanke från andra människor.

Sen det här med rika och fattiga. Så som jag ser det har de rika oftast en stark vilja till något som de vill genomföra gynnar oftast dem själva. De 'snälla-fattiga' har bara inte kommit på vad de verkligen vill och hjälper den som har en vilja undertiden tills de hittar sin egen.

Ditt seende på hur en människa värderas är väldigt mycket baserat på hur mycket pengar de har.
Det här är inte det enda sättet att värdera en människa. Pengar är inte alltid det som en människa vill ha. Det monetära systemet kommer inte existera för evigt.
Generaliseringen är dock tydlig och ska inte tas på stort allvar. Alla rika är inte egoistiska! De som jag har träffat har varit trevliga och givmilda. Lika väl så är inte alla fattiga snälla.. den som saknar empati brukar vara fattig och elak.

Jag kan inte utföra handlingar som bryter för mycket mot mina känslor, som är starkt relaterade till empati. Känslor är den starkaste påverkan jag känner. Goda handlingar ger bra känslor. Bra känsla är det vi alla strävar efter. Alla hittar dem på sitt sätt.

Folk är för RÄDDA helt enkelt!
Det verkar så läzkigt o rizky att va shyzzt !

Jag tror, och verkligen hoppas att det finns godartade människor, där ute ibland oss. Alla har ett val å bestämma huruvida, man skall agera när man begår en "god" gärning. en god gärning är, oavsett syfte, alltid en egoistisk handling. vare sig man är ond eller god, kan man bevisa ett egoistiskt självgodartat "självbefrielse". Människans genom bygger på att genomföra godartade "transformationer", i syftet att skapa människans inre och yttre förutsättningar. detta kan man anse vara en "oegoistiskt" handlande. Sen när människan försöker att leka Gud, genom att forska kring stamceller, ja då är det ett egoistiskt handlande, även om syftet är godartad. (syftet att finna botmedel mot cancer, hjärt och kärlsjukdomar, hjärnsjukdomar, samt att förändra förutsättningen för människan att åldras långsammare.

Spirituellt bristande människor kompenserar sin brist på fungerande känsloliv med materialism, är man inte spirituellt bristande till att börja med får man inte den hungern efter framgång.


Jag håller inte med, och du har en skev verklighetssyn som favoriserar framgångsrika människor eftersom du hellre vill identifiera dig med rika än fattiga av ego-skäl, och därmed blundar för hur pass "ond" en person kan vara om den är framgångsrik.

Jag håller inte alls med.

Många rika människor behöver egentligen inte mer pengar längre, men de fortsätter ändå jobba långt bortom pensionsåldern eftersom de älskar att skapa. De älskar att t.ex. se sitt företag växa, att förbättra produkter etc. Av samma anledning gillar jag att hjälpa andra människor, jag gillar att se världen utvecklas mot det bättre och jag gillar att försöka bidra till det.

Men ja, osjälvisk godhet verkar nästan ha blivit tabu i dagens samhälle. Jag skänker pengar nästan i smyg och jag vet inte varför jag skäms för att göra det, kanske för att folk alltid gör en så stor grej av det. Jag vet också att jag inte är den enda personen som känner så. Det ironiska är att det i dagens cyniska värld ofta blir lättare att känna igen sann godhet.

Jag är också glad för att ingen pressade på mig moral genom tvång och skuldkänslor, därför har jag aldrig behövt fly från moral, etik och ansvar. Nu söker jag det istället, eftersom det gör mig lyckligare och ger mitt liv mer mening.

Ja jag känner samma. Det känns väldigt tabu. Det verkar va DET DÄR som är de egentlige PK ..att man SKA så mycke som möjligt va egoistisk istället för bry sig om.