Rökare, har ni blivit lämnade för att ni röker eller när ni började?

Som rubriken lyder, har ni blivit lämnade någon gång när det kommit fram att ni röker till vardags, eller när ni började?
Har ni någonsin känns en affär svalna där ni misstänker att er rökning kan ha tippat över vågskålen?

Ni icke-rökare, skulle ni gå vidare i en romans med en charmant person, även efter det visat sig vara en nikotinist av värre modell?

Själv röker jag inte mer än en eller två gånger per månad, då pipa med någon trevlig tobak och har inte varit med om det.

Ifall man röker en pipa eller cigarr någon gång ibland det är okej tycker jag. Snusare också, men rökare fyfan.

Cigarrer, pipa och cigariller luktar gott!

men en som röker två paket av dessa stinkande cancerpinnar skulle jag aldrig vilja leva med

Fått klagomål och div "Du dör i förtid bla bla om du röker" Har dock sumpat massa chanser pga att jag är rökare med en del tjejer

Nä, jag har haft tre seriösa förhållanden totalt i mitt liv, i två av dom rökte jag inte alls.
Mitt senaste förhållande rökte både jag och tjejen, så det var inget tjat om det alls faktiskt, några tankar om att sluta var det ju, men går ju åt skogen varje gång.
Snusat mycket på sistone nu dock, ska försöka gå över till det mer eller mindre i alla fall..

Innan jag ingick i mitt nuvarande förhållande rökte jag inte. Men hon gjorde, och detta resulterade i att jag började röka då och då med henne och blev till slut beroende själv. Alltså: min flickvän var anledningen till att jag började röka.
Nu skyller jag självklart inte på henne, det är ju mitt eget fel. Men hade jag inte träffat henne hade jag inte rökt just nu. Så kan det gå (:

Är själv rökare och om jag träffar någon som sen dissar mig för att jag röker skulle jag tycka det var lika bra. Personen var antagligen omogen och inte värd min tid iaf.

Men då är jag också en sådan rökare som kan låta bli att röka om jag är i ett sällskap där någon inte gillar det. Det förstår jag fullt ut och det respekterar jag även. Tänker inte tvinga någon att vara med mig när jag röker bara för att jag har en dålig vana, då låter jag istället bli när jag umgås med denne.

Nej, däremot fått peakar från mitt ex. Min nuvarande är så snäll och accepterar mej för den jag är

Hon lär ju märka att du röker innan ni inleder ett förhållande?

Nej, men jag höll det väldigt hemligt när jag inledde min förra relation och lät det stegvis smyga fram under tidens gång att jag faktiskt rökte mer än någon cigarett per helg.

Det blev däremot dramatiskt då hon inledde ett korståg med fysiska och emotionella bestraffningar ifall jag rökte. Det var ett evigt tjat, men så småningom fick jag nog och slutade.

När vi gjorde slut i somras däremot tog det inte lång tid tills den första ciggen nådde läpparna igen

Jag röker och gillar det, har inga som helst planer på att sluta med det för någon annans skull.
Sån är jag. Acceptera eller fuck off...

Men naturligtvis måste man visa hänsyn ibland. Men att bli tjatad på i ett förhålllande, aldrig...

Jag var nästan ute efter något sådant när jag drog igång den här tråden, då jag har bekanta som hållt det hemligt "men h*n får ta mig som jag är"-tänk trots det.
Törs jag fråga varför du höll det hemligt? Vad jag fiskar efter är lite av dom tankar som du hade då, om vad motparten skulle tycka och tänka om dig, om det inte är för mycket jobb