Perception

Inom medvetandefilosofi talar man om perceptionens representation av världen så som en bild är en representation av verklighet. Om man smälter samman dessa två idéer kan man se en bild som en representation av en representation av världen. Jag har alltid sett på perception som primär. För om perception ska förklaras enligt representations teorin och det i sin tur baseras på hjärnans funktion eller neurologi allmänt så måste vi också medge att vår syn på hjärnan är en representation av den egentliga hjärnan. Och del leder till en oändlig regress. Det faller mer naturligt i så fall att tala om perception som primär. Vår perception avbildar världen som den är. Hur tänker ni?

Det vore ju ganska meningslöst att spekulera i hur världen egentligen är, finns det en objektiv värld/perception?

Är det ett uttalande för eller emot representationsteorin?

Inte alls insatt faktiskt, men vad menar du med synen på hjärnan?

Med synen på hjärnan menar jag teorin av hjärnan som bygger på vår perception av den. Neurovetenskap bygger väl på empiri.

"vår syn på hjärnan är en representation av den egentliga hjärnan."
ja
"Och del leder till en oändlig regress. "
nja. Ibland och ibland inte.
Det är väldigt sällan man tar med i modellen av en hjärna, att hjärnan modellerar sig själv.
Dock är det nog inte teoretiskt omöjligt att modellera en hjärna som modellerar sig själv modellera sig själv modellera sig själv ... etc.

Man skulle kunna tänka sig att man bildar en sekvens av modeller, där hjärnan i den första modelllen inte modellerar sig själv, och i den andra modellerar sig själv, och i den tredje modellerar sig själv modellera sig själv och så vidare.

Om dessa modellers slutsatser kommer närmare och närmare någon mängd slutsatser, skulle man, med lite god vilja, kunna hävda att dessa slutsatser förutsägs.

Inte säker på att jag förstått dig, eller att du förstått min frågeställning. Varför skulle man inte se hjärnan som en representation? Krävs inte det perception för att få en uppfattning om hur hjärnan fungerar oht? Eller i andra termer, hur kan man någonsin beskriva någonting från ett perspektiv som reducerar perception till icke-primär när all beskrivning är perception-beroende. Argumentet kan generaliseras för sinnesintryck allmänt. Jag ser inte klart på din beskrivning av hela icke-oändlig regress förklaring förresten. Jag vet inte om det handlar om att hjärnan modellerar sig själv då det är ett misstag att anta i första hand en hjärna om vi går efter en representationsteori. På vilken basis kan vi göra det? Vår perception? Eh, knappast.