35 år, barnlös och dumpad

Vill inte pissa i någons pool, men det finns män som också vill skaffa barn. De är oftast kanske lite äldre typ 38-55 år. Är du 35 år har du fortfarande chans. Tjejer är 30+, så träffar de en man och vill genast ha ett barn. Har varit med om det nu hela 4 gånger på raken, så det är nog inget ovanligt fenomen. Det är en av de mest avtändande grejorna en tjej kan säga till en man de just träffat. Även få barn tidigt i ett förhållande är idiotiskt.. Fattar inte tjejer att man ska leva lite (=några år) med tjejen först innan?

Tråkigt om du blivit utnyttjad som bollplank och språngbräda för deras egna karriärers skull... Finns det något samband där? Lämnade de så fort de började tjäna pengar och inte behövde stöttning längre eller?

Ta det lugnt. Tänk på dig själv. Gruva inte vad som hänt i dåtid eller spekulera kring vad som ska hända i framtiden, för det tjänar inget till just nu

Mina uppbrotts-tips: Snacka me folk DU vill snacka me. Ta promenader/ev. träna ngt. Ät ett par citroner om dan. Drick mycket vatten. Försök att sova. Surfa. Samt ta det lugnt

Om du har panik över att du vill ha barn så går det att få till utan man också.

Att komma över kärlekssorgen tar tid och kanske har du inte den tiden. Efter 35 sjunker fertiliteten dramatiskt och även om det finns äldre som får barn är det inget man ska ta för givet.

Du får ta dig dig en allvarlig funderare på hur gärna du vill ha barn och sen agera utifrån det.

Utan partner öht.

Nja, man behöver ju sperma.

http://www.femmis.se/

Ägd! På något perverst sätt fann jag denna trådstart lite underhållande.

Skämt åsido så vet vi alla att herrens vägar äro outgrundliga. Mitt förslag är att du ska fortsätta att vältra dig i misär, självömkan och patetik. Ditt öde är redan beseglat. Eller? Nej, givetvis inte. Det finns gott om ensamma och kärlekstörstande män. De är kanske inte alltid särskilt bra avelsmaterial men ibland får man helt enkelt nöja sig med det lilla. Annars kan du alltid köpa en liten kissemiss eller två.

"Nja nja" man behöver ett ägg.

Var inte ur mekanistiskt perspektiv jag ville tillrättavisa utan snarare genusperspektiv.

Ett seriöst men dumt råd enligt mig är väl att ställa upp i nästa års upplaga av "Bonde söker fru"?

Touchè

Men snälla människa, hur kan du skriva något sådant här? Det märks att du antagligen är man och ganska ung. Du har uppenbarligen ingen koll på kvinnors biologiska klocka. Något av det värsta som finns för en kvinna är att bli barnlös om hon starkt önskar barn. Och är man 35 börjar tiden att rinna ut...

Till TS: Jag känner med dig, din situation är en mardröm att tänka på. Fegt av din kille att sticka sådär. Kanske hade ni kunnat försöka tidigare? Dumma män som förhalar och vill vänta och sedan sticker. Blir arg när jag tänker på det. Och män över 40? Herregud, han borde tas i örat omgående.

Har inget generellt råd mer än att du får fundera över din situation. Jag vet inte om jag hade tagit första bästa man i din situation eller inte. Men barn är viktigt....

Varför kan inte män fatta att kvinnor inte kan få barn hur sent som helst? Vad är det för fel på dagens män? Ofta är de själva över 35 men vill förhala in i det längsta. Väx upp sucker-generation!

Jag förstår hur du känner och vet också att detta töcken du ni befinner dig i kan ta tid att ta sig ur. Det är en slags chock då man blir handlingsförlamad och inte förstår hur den människa som stått en så nära, som man upplevt, delat och gått igenom så stora saker med, helt plötsligt blir en främling och någon man inte längre når fram till. Ena sekunden är man lyckligt kär och planerar ett helt liv tillsammans, för att sedan i nästa sekund stå ensam kvar utan att ens få svar på sina frågor. Det är ett rent helvete du befinner dig i, men du kommer ta dig ur det och du kommer bli kär och älska minst lika start igen.

Du har en 'transportsträcka' framför dig som kommer kräva mycket av dig, men ju längre tiden går desto lättare kommer det kännas, ha bara tålamod. Du kommer upptäcka nya sidor hos dig själv och även hos andra personer i din omgivning. Du kommer bli förvånad över saker som tidigare inte intresserat dig, men som nu helt plötsligt gör dig nyfiken. När du kommit ur din bubbla kommer du känna dig stark och självständig och se på saker och ting ur ett nytt/annat perspektiv. Du kommer dit men det tar tid och det är ju just denna kaos- och känslofyllda transportsträcka som är så obeskrivligt jobbig och svår att ta sig igenom.

När man mår som sämst går den lilla energi och styrka du har åt att ens försöka ta dig upp ur sängen på morgonen. Försök ta en dag i taget och satsa på dig själv. Träna, träffa vänner och familj. Omge dig av människor som uppskattar och tycker om dig för den du är, och gör sådant som får dig att må bra och kanske kan få dig att tänka på annat, om så bara för en liten stund.

När jag har mått som sämst pga. kärleksproblem (har varit i samma sits som du) har jag, visserligen efter en tids förvirrat kaos, försökt vända ilska och frustration till energi som i slutändan påverkar mig positivt (lättare sagt än gjort men det går om man är envis och har tålamod). Jag tränar, jobbar mycket och träffar kompisar. Jag ser även till att lära känna nya människor (en arbetsplats kan t.ex. ofta ett ypperligt tillfälle att knyta kontakter!) och framför allt försöker jag ha roligt! Lägg tiden du förut spenderade tillsammans med din partner på dig själv istället, unna dig lite vardagslyx och investera i ditt välbefinnande!

Jag vet att mycket av ovanstående låter som klyschor men eftersom jag varit i samma situation som du (och mått så dåligt att jag inte förstod hur jag skulle stå ut en enda dag till utan att ens få prata med den person jag trodde jag skulle leva resten av mitt liv med) och tagit mig ur det, så vet jag att det faktiskt fungerar. Åtminstone för mig. Det går upp och ned, bra och dåliga dagar. Bitterhet kan sitta i jävligt länge och känslan att vara lurad och korkad dröjer sig ofta kvar längre än själva sorgen över att ha förlorat sin närmaste vän. Det är en obeskrivlig sorg men den går över och du kommer kunna bearbeta alla känslor och så småningom känner dig starkare och levande igen.