VARNING FÖR TCAP, ATCP, TATP m.m!

Då är fan frågan vem som sitter och doppar ett tuggummi i en burk pulver samtidigt som man jobbar med känsliga sprängämnen.

Frågan är om man kan dö av den lilla mängden TCAP som skulle fastna på ett tuggummi. Speciellt som det blir fuktat. Möjligen nästan torrt jodkväve? (kanske rätt orimligt). Annars någon azid. saken är väl fortfarande hur man kan få upp så pass mycket på ett tuggummi att du blåser sönder hela käken.....

Tur är väl att Darwin hindrar dessa saker att hända för många gånger....

// Fieldleaf

Det verkar ju helt sjukt. Det krävs väl åtminstone någon tesked TCAP för att åstadkomma det. Jodkväve hade inte gjort det, dessutom hade inte det haft styrka nog. Det känns onekligen som att han har hållit på med båda händerna och därför hållit någonting i munnen, en tändhatt eller liknande.

Kan det inte vara så att burken exploderade när han stoppade ner tuggummit? Det är faktiskt mer logiskt än att han skulle ha lyckats grejja runt med tuggummit i det hela och först när han stoppade tuggummit i munnen så exploderade det. Alltså: burken med pulvret exploderade, inte tuggummit.

DDNP? Är ett initialsprängmedel som sällan används kommersiellt men som är ett av de kraftigaste som finns.

Någon trodde HMTD, och att citronsyran skulle ha använts som katalysator och inte för att smaksätta tuggummit, men det är ju inte alls säkert.

Under ett par år var jag i det närmaste storproducent, konsument, eller vad man väljer att kalla det, av TATP. Jag förbrukade Väteperoxid i volym som utan vidare räknades i 5 liters dunkar om året. Vid mer än ett tillfälle har jag "långtidsförvarat" över litern torrt pulver, i en lackad träskål, med ett icke tätslutande keramiskt lock.
Produktionen var enkel, jag utgick från ett enkelt recept, och producerade i en stor glasbehållare, i en vanlig rostfri köksvask, med rinnande kallt vatten som kylning. Satserna "begränsade" sig till som störst ca 1 dl reagenter, totalt. ner reaktionen avstannat på egen hand, fyldes glaskärlet med vatten, och hälldes genom ett nylon kaffe filter. Sen spolades pulvret genom med kallt vatten, under en längre tid. Därefter fick det torka.
Eftersom jag är dömd för att en polisman lyckats spränga sig själv i luften med mitt pulver, så har produktionstekniken diskuterats i detalj, och sprängtekniska polismyndigheter var överens om att produkten i sig, och produktionen inte hade medfört allmän fara. Det slutgiltiga omdömet om produkten var att så länge skålen lämnats i fred, hade det aldrig hänt något negativt.
Polismannen som sprängde sig i luften var för övrigt en mycket trevlig bomb/sprängtekniker, som vittnade vid rättegången. Tack vara deras säkerhetsföreskrifter, och utrustningen, så var de enda effekterna av att ha blåst sig i luften en söndertrasad bombdräkt, blåmärken, chock, och pip i öronen under ett par dagar.

"Rätt" metod för destruktion är att lösa TATP i etanol, varefter det kan eldas upp riskfritt. Nå, relativt riskfritt. Vad som hände när sprängteknikern ställde till det för sig var att han tände på innan han verifierat att allt pulver löst sig. I stället för att släcka branden, och blanda ut resterna av TATP't med mer alkohol, hällde han på mer sprit, och började röra om, medan det brann. Klumpar som innehåller torrt TATP innanför ett alkoholfuktat lager är mer än nog kapabelt till att explodera, och därmed är det tillvägagångssättet inte att rekommendera. Utan att ha varit där, och kunna studera förloppet, misstänker jag att reaktionen varit tillräckligt kraftig för att dra med sig åtminstone resten av det TATP som inte varit löst i alkohol, huruvida det varit energirikt nog att dra med sig det som varit löst i alkoholen med i ett detonations förlopp, eller om den lösa delen endast bidrog till ett mycket spektakulärt eldklot vet jag inte. Och jag har inte för avsikt att reproducera händelsen för att försöka komma till klarhet. Men då det ursprungligen var klart över litern pulver i träskålen, så tackar jag min, och teknikerns lyckliga stjärna för att det åtminstone han brinna ned ordentligt innan han hällde på mer sprit och fick det att detonera, då utgången annars antagligen blivit olycklig(are).
För min medverkan i det hela fick jag en klapp på axeln, och ett "ajja bajja." Åklagaren ville dock ha mig inlåst på 8-12 år för allmänfara, och i princip var det bara teknikern, och högsta sprängtekniska i Stockholm som ordnade så att jag slapp undan med 1 års övervakning (och per automatik då även 2 års villkorligt)

Med det här vill jag alltså säga, att korrekt hanterat behöver inte TATP vara särdeles skrämmande. Inte ens enligt de som har för avsikt att sy in en för produktion / förvaring.
Men jag är inte färdig än.

När jag producerade den omgången pulver som ovanstående händelse utspelar sig runt, gick jag tillväga precis som alltid annars. Varför ändra på något som fungerat utmärkt i många år. Även den här gången gick det utmärkt. När jag var färdig, allt TATP'pulvret var tvättat, och lagt på torkning sköljde jag ned det TATP pulver som satt på sidorna av nylonfiltret, och hängde filtret i hållaren jag använde för tvättningsprocessen, så den kunde torka. Några timar senare var jag på väg ut ur utrymmet, när den lilla mängden TATP som befann sig i filtret detonerade.
Så här i efterhand har jag resonerat runt mängden det kan ha rört sig om. 1-1,5 tesked. Det har inte på villkorsvis varit ordentligt torrt. Smällen spred plastsplitter och nylonväv i hela rummet, än i dag har jag bitar som sitter bland annat i mina händer, min buk, insidan av vänster lår, och en ensam plastbit har på något sätt hittat in i vänster pung. Jag befann mig lite drygt 2 meter bort.
Kraften var nog för att vrida ihop diskbänken tvättställningen stod på, i ett område stort som ett A4 ark, göra sopor av skåpsinredningen under, och över diskbänken, samt flytta överkant på underskåp, och diskbänk flera cm från väggen. Tvärs över rummet satt plastbitar intryckta med sådan kraft, att de gått helt, eller delvis genom gipsskivorna innerväggen bestod av. Där plasten mött betongväggar istället för gipsväggar hade kraften varit nog för att trycka fast plasten i betongen, så att baksidan var jäms med tapeten.

Om jag inte framställt det tydligt nog vid det här laget. Även om du är 100% säker på vad du gör, och även om du faktiskt har rätt för dig, du och din produkt är säker, så innebär inte det att en olycka inte kan inträffa. Och en olycka med TATP, är inte kul. Ren tur gjorde att jag var på väg ut för att cykla, vilket gjorde att jag hade dubbla byxor, dubbla tröjor, och en vadderad jeansjacka på mig. Jag klarade mig mycket lindrigt. Ändå mer tur gjorde att i princip allt splitter höll sig mellan min navel, och mitten på låren. Ansikte, hals, fick endast mycket små skador av vilka jag inte har några men i dag. Glasögonen jag alltid bär, kan ha räddat min syn. Av de mer bestående men jag fick, är det i princip bara händerna som fortfarande besvärar mig regelbundet. Alla fingrar är kvar, rörligheten är i stort sett intakt, men på utsidan av vänster pekfinger har jag mot första leden en inbakad plastbit, som kommer i kläm när jag bär, med smärta och obehag som följd. I långfingrets första led på samma hand sitter en plastbit fast i benet, mot vilken senan på ovansidan av fingret skaver mot. Den gör ont, och begränsar styrkan i fingret. Följer man samma sena något in över handryggen är det ytterligare en plastbit som gungar runt när jag rör på fingret, och den orsakar mig viss smärta när det är kallt ute. Hela vänsterhanden är fläckig av ärrvävnad, och det i sig orsakar smärta när det är kallt ute. Högerhand har jag 2 bitar nylonväv i de köttigare delarna av handflatan, och ett ärr efter en plastbit som avlägsnats kirurgiskt på långfingrets yttersta led har berövat mig 75% av känseln i höger långfingerspets.

Detta till trots vill jag inte avråda från att göra smällare, och / eller fyrverkerier. Det kan jag helt enkelt inte göra, eftersom jag fortfarande gör det själv. Däremot kan jag säga att TATP, är inte helt lämpligt i sammanhanget, och ber entusiaster dela med sig av säkrare recept, likväl som jag ber nybörjare avhålla sig från att handskas med TATP.

Jag hade otur, och av okänd anledning small en vad jag räknade som liten, icke signifikant mängd. Jag hade tur, som överlevde, och räknar mig som relativt oskadd.
B!

Fy helvete vilken otäck historia. Hur kommer det sig att du inte fått alla plastbitar utopererade?

Bra. Med lite tur är det någon som läser just mitt inlägg, och bestämmer sig för att låta bli TATP. Jag har i princip klara papper på att min "produkt" var så säker som den kan bli, och trots det hände något, som jag bara precis klarade mig ifrån. en plastbit som träffat på fel ställe, så hade jag varit död, eller lemlästad. Märkligt nog är jag fortfarande inte religiös.

Det ansågs potentiellt göra större skada med det kirurgiska ingreppet för att få tag i alla småbitar av plast, än att låta de sitta där. De första 5 åren värkte vänsterhanden utav helvete när det var kallt, och såg ut som något ur en zombie film så fort det den blev lite nedkyld. (som exempelvis när man fick för sig att bada i havet på de skånska sommarmånaderna.)
De nästa 5 åren var inte fullt så illa, och nu förtiden tänker jag för det mesta inte på det. Vänster långfinger besvärar mig mest, exempelvis när jag skriver långa texter, som den ovan.
I dag ser handen inte så illa ut, folk reagerar inte på det när man träffar nytt folk. Men jag antar att jag kommer drabbas av mer men när jag börjar bli lite mer till åren igen. Jag var ju inte 20 fyllda när det small...
B!

Tänker med fasa tillbaka på tiden då man satt och bankade igen metallrör fyllda med TATP med hammare.....man var jäkligt korkad när man var 15

Köper inte alla delar i detta rakt av. TATP detonerar aldrig av sig självt. Punkt. Risken för initiering av statiskelektricitet i blött skick liksom friktion finns men är låg. I blött tillstånd detonerar TATP men ej i löst tillstånd. Sprit är inte rätt ämne att lösa TATP, det är mkt bättre nyttja varm aceton eller toluen.
Användes svavelsyra som katalysator?
Är ej helt säker på att TATP går under lagen om explosiv vara. Den är i allra grad högst högexplosiv och känslig men hur den klassas juridiskt?
Det åtgår 200 mg till en tändhatt. Varför göra flera kg av detta ämne?
Polisens experter och stora delar av personalen på FOA har läst för mkt böcker, de kan tyvärr inte särskilt mycket. De jag pratat med är tragiska.

Hur menade du att du skulle förslutit dessa? Det är omöjligt enligt mig eftersom de borde detonerat av detta, eller slog du fem meter från TATPt ?

Jag håller för troligast att det var glimtändaren / lysröret över arbetsbänken som av någon orsak gav upphov till en gnista. Jag är helt överens med dig om att det inte spontant detonerar.

Saltsyra


Jag ska erkänna som 20 åring var jag mest tacksam för att slippa bli inlåst. Rättegången hade en hel massa olika rubriceringar, och allt jag brydde mig om var att jag inte ansetts bedriva allmänfarlig verksamhet, och därmed slapp krypa in i buren.


Flera kilo blir det ju enbart över lång tid. som en ren uppskattning skulle jag gissa på att den 1-1.5L volym som befann sig i skålen när polisen knackade på där hemma vägde ett par hundra gram, men det är en ren gissning. Mitt intresse låg inte riktigt på nivån av att väga det, om jag säger så. Jag använde allt från myntrör till fotoburkar och snusdosor för att göra "smällare" Var stamgäst på fotolabbet runt hörnan, och på de flesta bankerna i stan tiggde jag myntrör regelbundet. Tiggde även till mig tomma dosor av hela vänskapskretsen, och hade fortfarande aldrig nog. En del korkade "experiment" med coca-cola flaskor osv blev det med. Jag skulle tro att jag var ganska typisk för nära nog vem som helst som fått tag på receptet för att göra smällare, och inte egentligen hade någon uppfattning om vad det var han hade fått tag på. Jag var 15-16 när jag först fick tag på mitt recept, så även om Internet för all del fanns, så var det i början/mitten på 90talet inte något jag hade fri tillgång till, och absolut inte dagligen.

Det vågar jag inte uttala mig om. jag är bara ytterst tacksam att de "var på min sida" så att utfallet blev vad det blev, eftersom jag inte hade uppskattat att behöva sitta av tiden för något som börjat, och så länge jag själv var den som handskades med pulvret varit ett "harmlöst nöje". Med tanke på hur pass utfrågad jag blev, och frågornas utformning så var det i alla fall ganska klart att han som ställde frågorna hade klart bättre kompetens i frågan än vad jag hade, och jag ansåg ju mig vara "expert" på att handskas med, och producera skiten, något jag antar vem som helst som gjort en eller ett par satser i veckan under ett par år skulle tycka om sig själv.

B!