Teorier för sanning och epistemologi

Med ekvivalensrelation menar jag bara detta http://en.wikipedia.org/wiki/Logical_equivalence . Vi har flera olika ekvivalenser beroende på hur vi är intresserade att svara på frågan vad det innebär att något är sant, materiell ekvivalens, extension, naturalistisk, essens. Samt har vi synonymi som innebär "att säga ... är att säga att ...". Och när man formulerar 'P' är sann (ett tecken här efter vilken ekvivalens man söker) om så och så föreligger, så, säger man på vilket sätt vänster led sammanfaller med höger. Essentiella projekt (där finner vi korrespondensteori) säger att sanning är i varje möjlig värld så och så. Naturlig att i varje naturlig värld så och så. Osv.

Avbildar hittar du i ett sådant fall i högra ledet, och, är inte detsamma som ekvivalensen. Om essens noteras med "=", såhär: 'P' är sann = 'P' avbildar P, och P föreligger.

Jag har svårt att acceptera att man väljer att omdefiniera vad som är sant för att ta sig runt skeptiska invändningar mot den klassiska kunskapsdefinitionen. Detta för att intuitiv logik säger att ett påståendes sanningsvärde rimligtvis måste vara konstant förutsatt att det påståendet uttrycker något om är oförändrat. En sats som "Igår var det sant att jorden var platt, men idag är det sant att den är rund", är fullt rimlig för en anhängare av exempelvis konsensusteorin för sanning, men i detta gör man även sanningen till ett antagande. Korrespondensteorin är den enda teorin som stämmer överens med vår, eller åtminstone min, intuitiva sanningssyn.

Jag hade tyckt att en bättre lösning på den skeptiska invändningen mot kunskap hade varit att säga att ett påstående inte måste vara sant för att vi ska kunna ha kunskap om det, utan att det istället måste finnas någon typ av rimlighetskrav. Alltså något i stilen med:

A har kunskap om B om och endast om
- A tror B
- A är berättigad att tro B
- Det inte finns ett alternativt påstående C som givet den kunskap som finns är ett rimligare antagande för det som B säger något om.

Visserligen innebär detta att vi måste acceptera satser som "Igår visste jag att jorden var platt, men idag vet jag att den är rund.". I detta fallet ser jag dock inget problem i en omdefinition av begreppet kunskap, just för att en ouppnåelig kunskap är ointressant. As kunskap om B säger ingenting om B, den säger bara något om ifall den uppfattning A har om B är riktig(med ovanstående definition rimlig) eller inte. De flesta accepterar att det med en korrespondensteoretisk kunskapssyn och den klassiska kunskapsdefinitionen bör gälla att ifall A vet B så vet A att A vet B, och att det med denna definition inte finns någon säker kunskap. Men att säga att kunskap är ouppnåelig är inte en särskilt tillfredsställande lösning med tanke på att detta skulle likställa satser som "Kungen bor i Stockholm" och "Det bor en stor och elakt jätte i Stockholm". De flesta skulle säga att vi vet det tidigare och att vi inte vet det senare, just eftersom det utifrån empiriska studier är rimligare att anta att kungen bor i Stockholm än att han inte gör det, medan det är rimligare att anta att det inte bor ett stor och elak troll i Stockholm än det är att anta att jätten faktiskt bor där.

Så, jag är en anhängare av korrespondensteorin för sanning eftersom denna är den enda teori som överensstämmer med min intuitiva logik och eftersom det inte finns någon pragmatisk vinning i att att ha ett kunskapsbegrepp som säger att det är omöjlig att ha kunskap om något så blir alltså en nödvändig följd att sanningskriteriet i den klassiska kunskapsdefinitionen avskaffas och istället ersätts med någon typ av rimlighetskriterium. Givetvis är inte heller detta oproblematiskt, eftersom man då istället måste definiera vad som är rimligt, men man slipper i alla fall att urholka sanningsbegreppet.