Tiden tar aldrig slut.

Jag svimmade en gång av att ha stått länge i ett mycket varmt kök. De andra trodde att jag var död, och påstår att jag var helt borta i minst tre minuter. När jag vaknade till, var ljuden från innan jag svimmade fortfarande helt färska ('ekande' i minnet som om de bara var bråkdelen av en sekund gamla). Hela den tid jag var medvetslös fanns helt enkelt inte för mig.

Medvetslöshet, sådan den är när man svimmar, är väldigt intressant. Även om medvetandet är avstängt, så är det inte ett kaotiskt tillstånd. Det är ju tvärtom uppenbart någon som kroppen/hjärnan inleder, ett defensivt tillstånd där rätt många delar av hjärnan fortfarande är aktiv med att reglera vissa saker som hjärta och andning. Övriga delar är avstängda men på ett sätt som ska minimera skadan på dem.

Tid finns det, tid inna överallt dom kanske inte bara delat upp den som vi med , månader , veckor , dagar , år osv osv.
Btw , bara jag som tror på att själar har familjer?

en djup sömn är ju känsla av oexistens. man somnar in och så vaknar man, allt under loppet av vad känns som ett par sekunder, men som egentligen är flera timmar. dvs om man inte drömmer, men vi har nog alla haft åtminstone "en" drömlös natt...
vad hade man för känsla under de här timmarna?
det är troligen så döden är, bara att man inte vaknar upp och kan reflektera över hur den omedvetna tiden kändes.

Fast nutid, dåtid och framtid finns ju inte egentligen. Tänker man på den EXAKTA nutiden dvs. sekunden precis just nu så har den redan passerat och blir "dåtid". Och en sekund går ju trots allt att dela upp oändligt med gånger till bråkdelar av sekunden.

"Dåtid" finns ju inte heller egentligen då det motsäger sig själv. Vi kanske kan ha minne av något som för oss ägde rum "då", men det var DÅ det. Just det tidsögonblicket existerar inte nu, för då hade det varit "nutid" och inte "dåtid".

Och så kommer vi till "framtid", vilket också är abstrakt och icke-existerande. Det har inte inträffat än, således kan det inte finnas nu precis som att dåtid inte kan finnas nu.

Nutid, dåtid och framtid är med största sannolikhet bara ett sätt för vår hjärna att kunna kategorisera verkligheten omkring sig på sätt den kan förstå. Tiden i sig och dess existens är svårare att spekulera om. I synnerhet med tanke på att vår "tidsuppfattning" kan manipuleras ganska grovt beroende på hur vår hjärna påverkas (vissa droger kan te.x få det att verka som att tiden går snabbare eller långsammare än normalt trots att den "objektivt" sett inte gör det egentligen).

Mao. så upplever vi bara att tiden är en dimension som konstant löper i en riktning och aldrig stannar av, men vi kan egentligen inte veta om det faktiskt är så. För allt vi vet så kanske exakt allting sker exakt samtidigt eller oberoende av varandra (du kanske hade ditt första samlag långt innan du föddes).