Tiden tar aldrig slut.

Ursäkta om det finns en liknande tråd.

Jag själv har aldrig upplevt att vara nedsövd , koma eller dött i en liten stund.
Men någon som har gjort det och kan dela med sig av sina upplevelser, om det nu finns några , hur var det kände man några bekymmer eller var allt bara lugnt?

Jag själv tror på Gud och ja jag vet att kanske en stor del nu klankar ner på det , men jag tror ej på bibeln osv osv.
Jag vill gärna tro att alla återförenas med Gud i slutändan och sen skickas tillbaka och lever ytterligare ett liv och så fortsätter det, jag vet att det inte går att få några svar på hur döden är , är väll mest ute efter hur folk som genomgått detta upplevt det och andras åsikter och tankar.

Ursäkta för eventuella stavfel och möjligtvis fel del av forumet sitter på mobilen för tillfället , inte världens lättaste uppgift att skriva korrekt.

Min pappa var död i 5 minuter pga hjärtat stannade han berätta att allt var svart och han märkte inget,han dog några år efter det.
Jag vill tro att det finns något efter livet att man åtminstone har något kvar av sig själv, tanken av att aldrig finnas och att aldrig se denna värld mera gör mig ledsen och besviken. Fast samtidigt vet jag att allt som funnits och allt som kommer finnas..finns här och nu , ingen blir bortglömd .
Och att tro på att en gud finns är bara mänskligt , vi vill alla att någon finns där..även om jag inte tror på gud så skulle jag vilja att det fanns någon där att ta emot mig.

Beklagar det, berättade han inget mera, tankar , känslor eller var det bara som en djup sömn?
Tror själv att vi bor i kroppen och att vi inte är en person utan "alla" och sedan formas vi nere på jorden pga det vi har runt oss.
Det du säger är sant, men just " ast samtidigt vet jag att allt som funnits och allt som kommer finnas..finns här och nu , ingen blir bortglömd " måste jag kommentera lite närmare och kanske
En djupare diskussion, tiden har ju aldrig börjat eller slutat så enligt mig är begreppet på tid osv helt byggt på falska grunder och tror nog inte bara jag tänker så utan för att det faktiskt är så.
Så allt som finns , funnits och kommer finas är i samma ögonblick .
Kan inte neka att tiden är en smart uppfinning men den är falsk.

Nej han var en ganska känslokall person så han pratade inte om speciellt mycket.
Jag har inga speciella tankar om hur vi kom hit, kanske aldrig tänkt på det. Jag strävar otroligt mycket efter svar på allting men vet att jag aldrig kommer få det men jag gillar att filosofera och även om det jag tror är fel så är det inget jag kommer få svar på i detta liv.

Jag tror att man lever vidare och får träffa sina döda släktingar, familj osv. Min farfar är död och har besökt mig en natt. Eller så drömde jag bara och det är svart för evigt när man dör. Kan också känna att det hoppar upp en katt på sängen ibland.

Vet inte riktigt hur man ska förklara det här, men själv har jag haft 3 "nära döden"-upplevelser.
Tiden stod stilla. Helt stilla. Varje gång.
Jag kommer fortfarande ihåg varje bild, när tiden frös. När tiden stod stilla tänkte jag på allt, känns verkligen som att alla minnen som finns i mitt minne och undermedvetna sköljs över en.
Jag fick skuldkänslor för allt dåligt som jag ångrat, och kände mig stolt över de goda handlingarna. Ånger över alla chanser jag inte tagit.

När tiden stod stilla fortsatte den i en evighet. Varje del av händelsens sekund(er) var sig lik(a), en evighet av alla minnen.
Varje gång hände något som gjorde att jag klarade mig. Kalla det vad du vill... vad som helst från Gud till astronomisk tur.
På något sjukt sätt var det som att jag bedömde hela mitt liv på en hundradels sekund.
Lägg märke till att detta, som sagt, har hänt 3 gånger också.

Vidrigt nu när jag tänker på det, hur nära det har varit varje gång.


Angående döden så stannade min farmors hjärta under en operation. Inget som de vid operationsbordet inte kunde hantera utan problem, men när min farmors hjärta stannade så påstod hon att hon kände att allt stannade (fast hon var nedsövd), och hon nämnde även något i stil med det jag nyligen berättat från mina egna upplevelser.

Vet inte om det här hjälpte dig något, men jag hoppas att det gjorde det.
Det påminde mig om mig själv faktiskt.

Jo det hjälpte tack, sånna grejer borde kännas sjukt.
Vet inte riktigt om jag tror på spöken eller iallafall inte teorin om gamla själar / andar.
Ett svar kan vi nog få kanske inte inom den snaraste framtid ( OBS tiden är falsk ) men ett svar kommer vi få.

Jag tror din själ vet allt på en gång , men du är totalt rensad på allt.

Förmodligen så var det inte en av "utgångarna" din pappa valt. Tror man upplever ljuset om man dör vid en bestämd vald utgång. Innan man går ner och föds väljer man ett eller flera tillfällen då man ska dö, sen i det ögonblicket kan man välja om man vill lämna detta liv eller inte. En del är inte klara med sitt liv riktigt heller. De som valt en utgång vid den tiden hamnar i ljuset, men förmodligen hade din far inte valt någon utgång just där i livet och fick då ligga kvar i kroppen tills den blev uppväckt igen.

Jag har träffat flera personer som dött och nästan gått över, men blivit stoppad och någon har sagt, det är inte dax än. Min väninna var död i en hjärtinfarkt men blev stoppad av en som sa inte än. Lakarna hade just gett upp då hon andades själv. Hon är inte rädd för döden längre.

En annan person som jag var tolk för, hon hade tagit tabletter för att dö. Hon var också död under ett tag, hon upplevde samma sak och när hon vaknade så sa hon, jag har varit där, nu är jag inte rädd längre. Denna person kommer från en helt annan kultur också. Så oavsett religion, kultur eller tro antar jag att man kan uppleva detta.

Först får man börja med att definiera tid, tid är ett fundamentalt begrepp då, tid är för mig ett sätt att att kunna mäta händelser så att det blir förståeligt. Om inte tid fanns skulle inte då, nu och framtid finnas.

För mig tar tiden slut då:
Varje människa har sin tid, och den är placerad på en tidslinje. Därav tror jag att tiden kommer att ta slut när vi dör, då koma och sömn inte är ett tillfälle då tiden tar slut eftersom din kropp fortfarande lever under den tid du sover. Tiden tar enligt mig alltså slut för varje människa när vi dör men fortsätter för de som lever.

Jag tror dock att när vi dör så kommer det inte hända något alls. Tror inte på något av de som jag kallar det "människans försvar mot det oförståeliga". Då jag tror att många människor inte kan greppa att livet kommer ta tvärt slut och efter det så finns ingenting.

Själv har jag haft nära död upplevelser och det känns som att tiden stoppas upp, men eftersom kroppen pumpar ut så mycket adrenalin så kommer allt att kännas längre då kroppen stressar så oerhört mycket.

Enligt mig är begrepp som framtid , dåtid , nutid också falska just på grund av att det finns EN tidpunkt.
Men att man väljer den upplevelsen man vill innan man går in i kroppen tror jag på att man redan då formar sitt liv.

Det finns ingen tid där över, därför de orkar vänta på oss.

paranormala fenomen --> Filosofi

/Mod