Citat:
Ursprungligen postat av
roxs
Tju bror, vad händer? Inget ok fortsätt läs då
Nä, asså enligt mig så finns det
nåt som har skapat alltet, jag vet inte vad det är,
nåt är väldigt avancerad,
nåt finns i allt,
nåt har har sett till att allting finns ( som finns i vår universum osv )
Nåt är meningen,
nåt har skapat allt.
Min fråga är:
Vet
''nåt'' vad den har gjort/håller på att göra/kommer att göra?
'' Våldigt svårt att skriva, kan inte hitta ett passande ord för ''nåt'' ''
Jag tror all energi har en form av medvetande. Inte exakt som ett mänskligt medvetande med våra perceptioner och liknanade mänskliga attributer, men en form av medvetande som har fraktala likheter med vårat medvetande. Jag tror att universum har två aspekter: fysisk och psykisk, som är en och samma substans i grunden - alltså monism. Man kan göra analogin att dessa två aspekter är två sidor av samma mynt.
Det fysiska är materian det konkreta, manifestationen av medvetande, eller som det kallas i fysiken "energi i vila". Det psykiska (energi) skapar förändingar av materian. Det psykiska/medvetandet/energin skapar materian och materian skapar medvetande - ett evigt kretslopp. Vårat mänskliga medvetande är energi som skapas av materian i våran kropp.
Medvetandet har fri vilja inom dess gränser. Gränserna utgörs av materian. Materian fungerar som medium åt medvetandet och medvetandet fungerar som medium åt materian. Då kan man fråga sig vad kom först medvetandet eller materian? Denna fråga tror jag är felaktig då båda som i grunden är samma alltid borde har funnits. Hur man än tänker så måste det logiskt alltid har funnits något. För om något skapas så måste det skapas av något. Något måste alltid har funnit och detta något är något som inom fysiken kallas energi.
Tycker inte man ska söka en teleologisk förklaring. Början och slut är mänskliga konstruktioner. Eftersom universum inte har skapats så kommer det inte sluta existera heller. Energi kan inte skapas eller förintas och universum utgörs av energi. Alltså är det en logisk nödvändighet att det inte finns en början eller slut på existensen av universum.
Vi människor har början och slut. När vi dör så omvandlas energin till något annat i det eviga kretsloppet och i det stora hela är alla våra beslut meningslösa då allt är meningslöst. Vi är en del i en evig fraktal. Därför är det lönlöst att leta efter externa objektiva meningar då det inte finns några. Vi kan i våra medvetanden skapa subjektiva meningar eller syften eller vad man nu ska kalla det inom våra gränser för vår existens. Dock är dessa meningar pseudosyften då det ur ett större perspektiv är meningslösa syften som inte spelar någon roll i det stora hela.