Tourettes ?

Min son är ca 5 år och jag tror han kan ha tourettes.

Han är världens goaste skönaste kille. Smart, snappar upp saker snabbt och grymt tekniskt kunnig för att vara en så liten krabat. Dock har vi sedan 2-3 års ålder märkt att han har Tics. Motoriska Ticks men också Orala. Grymtningar, harklingar, grimaser, snurrar med armarna ut.

Det kommer oftast när han är trött eller är utråkad. När han fokuserar så är han 100% fokuserad. Vare sig det handlar om att rita, skriva, spela dator eller leka med pappas iphone.

Han kan också bli väldigt aggressiv emot oss föräldrar, slå sparka och bli helt hysterisk över småsaker (Har fler barn och vet att detta är normalt för barn) men på ett annat sätt. 100% fokuserad ilska liksom.

Alla vuxna som träffar vår son blir kära direkt. Söt, snäll och gullig men busig och full i fan (på ett snällt sätt) Alla har alltid velat passa honom och han har många vänner i grannskapet.

Det som gör mig mest orolig är så klart honom själv. Hur kommer det gå för honom i skolan, hur kommer hans vuxenliv se ut osv osv.

Jag har läst lite och kommit fram till att vi kommer vänta tills han blir lite äldre innan vi utreder det hela. Men klart man är lite nojjig.

Har ni erfarenheter av detta ? Går det i arv ?

Själv hade jag tics som liten, blinkade och grymtade. Det gick över till jag var yngre än min son är idag. Jag har även drabbats tidvis av panikångest och medicineras för detta, inget allvarligt, dock hört att det ligger både depression och panikångest i släkten.

En annan sak som förbryllar denna pappa är denna sons sjuka balanssinne.
Man kan snurra honom snabbt i 30 varv utan att han viker en tum när han försöker gå rakt fram. Vi var i somras iväg lite vänner och familjer på en nöjespark där han satt ensam i en tekopp man snurrar manuellt. Han kom ut i sån fart att vi alla trodde ungen skulle dö av G-trycket. Men ungen går ut och ler som om inget hade hänt.

Våra andra barn blir yra som resten av familjen, hör det till eller ??!!

Hur märker man om han har fler åkommor som är vanliga tillsammans med tourettes, jo det finns google och har lus-läst i flera år. Men om någon har personliga erfarenheter skulle jag bli as glad.

Vi har också trott damp eller ADHD men det har gått över..

Nu har jag inte träffat din son, eller ens fått en klar beskrivning om honom. Men på det du skriver så skulle jag nog ta och utreda för touretts syndrom.

Men tänk så här:

Alla människor har tics, antingen periodvis någon gång i livet, eller jämt, så som att bita på naglarna, göra någon typ av handgnuggnigar etc. Det är först när dessa tics (motoriska som vocala) blir så uppenbara och så svåra att det kan antas hindra personens funktion i det dagliga livet, eller hindra socialt samspel med andra.

Är ticsen så stora som ovan, så skall du utreda så snabbt som möjligt, för att bekräfta för din son att han har tics, att det inte är farligt, eller "udda". Risken finns att han döljer sina tics i skolan pga utsatthet och då kommer han att få stela muskler och ont i kroppen, samt att ticsen kommer att bryta ut hemma istället.

Anser ni tecken på andra neuropsykiatriska diagnoser så som ADHD så tycker jag att ni skall utreda det också. Touretts och ADHD här en väldigt starkt band till varandra. Det finns inte många med touretts som inte har ADHD.

Men som sagt. Alla människor har tics på något sätt, men det är först när detta börjar bli problem i livet och dess vardagliga sysslor och beteenden, som det blir en funktionsnedsättning.
5 år är inte alls tidigt att utreda, man brukar utreda runt den åldern, om än kanske 1-2 år senare.

Men övernojja er inte nu, då det behöver inte vara så som jag skriver, men ha det i bakhuvudet ifall att.
Hör med förskolan hur han agerar där först. (det kommer de ändå att göra på utredningen).

jag är dock ingen psykolog, men det finns andra här inne som är. Däremot är jag utbildat på dessa diagnoser, och jag jobbar med dem både i social omsorg och i skola.

tourettes yttrar sig när man är liten. vanligtvis kring 8-års ålder. sedan kan det sluta helt i några år, men om det då i tonåren kommer tillbaka och alla tecken börjar yttra sig och om det är så att det håller i sig över (tror jag) 16-17 års ålder, så är det tourettes. har man denna diagnos så är det otroligt viktigt att man kämpar för att inte gräva ner sig, utan man får hitta det positiva i det hela. och tro mig, det finns mycket positivt med tourettes.

jag håller med människan som svarat dig tidigare, att alla på något sätt har haft tvångstankar och tics under sitt liv. om det så handlar om att man ska lägga besticken i precis raka linjer. eller att man inte går på A-brunnar, för det betyder otur. har man tourettes så har man dessa tankar och måste utföra dessa ritualer hela tiden. fast det beror jo också självklart på individen.

det är så lurigt med tourettes för vissa dagar har man på lillfingret, och ibland har man i hela kroppen. beror helt på tillfälle och vilket humör man är på.

det är synd att det finns så lite information om tourettes. jag fick min diagnos när jag var 16 och hade möte med min läkare, min psykolog och min mamma på pbu. läkaren stirrade på mig tyst i 2 minuter medans vi andra pratade, och så fråga han några frågor och fastställde en två diagnoser utan tvekan. Tourettes syndrom och Tvångssyndrom. sedan fick jag ett recept utskrivet och ett "hej då, och lycka till nu." att man som 16 år ska gå ifrån det mötet med denna börda på ryggen helt själv är inte lätt, och det är inte enklare när det står så lite om det på internet.

måste få säga att din son verkar vara so majg var när jag var liten. söt och gullig men jäklar om någon försökte säga åt mig eller vara dum, då fick dom en tornado att hantera. ett råd från mig som haft tourettes och ocd hela mitt liv, det är att bara låta han skrika ut sin frustration. man behöver det för man har så mycket känslor och tankar inom sig att man (och ganska ofta ibland) måste få skrika av sig lite för att inte någon dag spricka av ilska. mina föräldrar har fått spackla igen många hål i väggen..

och det här med om det går i arv, det gör det. men det behöver inte vara så för er. det kan och det kan inte. men hör er för om någon i släkten har det, för att prata med någon annan som har samma diagnos kan vara en stor hjälp. både för er son och för resten av familjen. eran son kommer troligtvis känna sig väldigt ensam om sina "problem" senare i livet, när han förstår vad tourettes betyder.

jag skulle också vilja råda er att söka hjälp så tidigt som möjligt. har man vuxit upp med att alltid veta att man har TS, då är det så vanligt så man inte tänker på det. men om man får diagnosen, som jag fick när jag var 16 och inte visste vad det var för "fel" på mig och resten av världen. mitt liv resulterade i att jag sårade alla i min familj, mina släktingar, mina vänner och mest av allt mig själv. jag hoppade av nionde klass, utvecklade ätstörningar, alkoholism, självmordsförsök, psykos, schizofreni och gick runt med miljontals ton ångest på axlarna. nu efter några år av psykisk vård så har jag två yrkesutbildningar, pojkvän, ett vackert hem, en underbar familj och en vardag jag värdesätter högt.


ursäkta för mitt röriga inlägg, men som människa med tourettes så har jag svårt att skriva långa sammanhängande texter.
jag hoppas att allt går bra för er!


ett litet tips : http://www.attention-riks.se/

Nu kan jag bara säga från in efarenhet men skulle tipsa dej att du utreder de hela och fixar hjälp så ni kan lindra eran sons sjukdomar som han har

jag själv har Tics, tvångstankar och panikångest då då och har lite av ticksen som din son har. Fast min är periodvis så i Bland är den intensiv eller inte så värst märksam. Men när din son börjar skolan så kan det bli problem. För blev retad och mobbad av de som fan. Fast i arbetslivet brukar folk inte bry sig så mycke om cheferna är informerade av de så borde han klara sig.

Så sök hjälp på BUP så fort som möljigt så ni får stöd och råd av läkarna fast om dom vill ge han mediciner för de så låt inte ungen ta ritalin som jag fick göra. Slutade med att man var nerstämd och hade självnmordstankar 24/7 *i alla fall för mej*