Vem skapade Gud?

Vilken flax! Jag började virra in mig i motsägelser och sa ringde skolklockan.

Det handlar ju om vart man definierar en hönas insteg i evolutionen. 99% en höna och 1% föregående ras, eller lite mer påtagligt som kanske 51% höna och 49% föregående ras, är det då en höna? Den är ju trots alls mer höna än inte höna. Om antingen denna 51% höna då lägger ett ägg så kommer då ur ägget en minst 51% höna och så fortsätter det och procenten ökar. Men om en 49% eller 50% höna lägger ett ägg och det blir en en procent med hönig höna som kommer ut ägget, kom då inte först "ickehönan" först?
Bör tillägga att jag är otroligt dålig på att hantera siffror, men jag tror du/ni fattar poängen
Den enda logiska förklaringen till hönan som jag kan komma på måste vara att någonting likt en höna måste ha lagt ett ägg som sedan blev en höna.

Tänkte applicera samma logik på gud, har gud alltid varit "Gud"? Och med logiken 'andra' applicerar på gud och guds existens så menar de att allting som finns måste ha haft en intelligent design, "någonting mer" än bara slumpen. Och då måste ju rent faktiskt någonting ännu mer avancerad och komplex än gud ha skapat gud, som i sig måste vara ett oerhört avancerad och komplex ting som skapat unisverum.
Är då inte gud gravt underlägsen den ursprungliga intelligensen, som i sin tur måste ha skapats av någonting ännu mer komplex? Och så fortsätter det i en okonceptualiserad evighet. Kanske är vi de nya "gudarna" eftersom vi också skapar egna universum i spel och på internet. För jag menar, vi är ju trots allt den absolut mest överlägsna intelligensen som vi känner till och om vi skapades så kanske det betyder att det är våran tur att skapa?

För övrigt så tror jag absolut inte på någonting så (som jag sagt förut, men ordvalen är fortfarande de jag upplever beskriver det bäst) infantilt, arrogant, perverst och egocentriskt som en gud, flera gudar eller "Gud".

Ja, existens i sig kan vara "gud", men varför är existens i sig självklar och vad bestämmer hur den ska yttra sig?


Får jag då ställa en motfråga, varför är det fel att kalla det som är det slutgiltiga svaret för Gud? Sedan sa jag inte att man måste utan att man kan om man vill. Jag tycker det känns som du lägger fokus på lite fel sak.

Du övervägde ju tidigare att man kunde kalla universum för Gud om man kan se universums existens som självklar. Men universum är ju fortfarande universum, jag tycker inte att vi behöver döpa om saker. Jag tycker det är du som lägger fokus på fel saker. Varför inte kalla saker vid det vi alltid brukat kalla dem? Om det nu finns något slutgiltigt svar så kan man naturligtvis kalla det för Gud om det nu inte redan finns något namn för detta slutgiltiga svar. Gud kan ju ändå betyda precis vad som helst, olika för olika personer, olika i olika religioner.
Därför tycker jag att det vore bättre med något ord som har en snävare betydelse, som åtminstone de flesta är överens om definitionen av.

Gud har alltid funnits, vi kan inte förstå hur eftersom vi är så vana vid att allt har en början och ett slut, och tiden är en illusion. Det finns varken någon början eller något slut för Gud, för han är just början och slutet.

*tar ett bloss från gandalfpipan*

Du påstod att gud är det-som-med-nödvändighet-existerar. Om något ska kunna existera så måste existens existera a priori, så att säga.

Beträffande andra delen av frågan vet jag inte. Sannolikhet kanske.

Gud är ju för religiösa det slutgiltiga svaret, så jag svarade på varför man inte behöver fråga sig vem som har skapat gud, utan frågan är mer i stil med, vad är gud och varför är detta som är gud det slutgiltiga svaret?

Så man kan alltså se Gud som vad som än är det slutgiltiga svaret, jag personligen bryr mej inte om vad man kallar det för, det är ganska så ointressant egentligen, j ag sa bara att man kan kalla det för gud om man så vill.. Men visst om tillräckligt mycket ny information tillkommer så kanske man ska fundera på att byta namn på det. Om din stora sten i din trådgård visar sig vara det slutgiltiga svaret, vars existens är självklar, så är det ju inte direkt fel att komma på ett nytt namn på den för skilja den åt andra stenar. Det är samma sten som det var igår, men nu vet vi mycket mer om den.

Ungefär som, nu känner jag dej bara vid namnet citronpeppar. Så nu kallar jag dej för citronpeppar, men om jag träffar dej och lär känna dej, så kanske jag får reda på dit "riktiga" namn, är det då fel av mej att kalla dej vid dit riktiga namn eller ska fortsätta kalla dej för citronpeppar?

Om man ser allt som händer i världen och universum som en kedjereaktion, där allt händer pga av ngt annat hänt, måste det ju ha funnits en första reaktion som startade alltihop, kan detta då varit Guds uppkomst?

Förjävla flummigt när man väl tänker på det

det är människan som skapat gud, han finns i våran fantasi, precis som drakar och tomten.
det är helt enkelt en paradox som människan skapat.

Jag tror vi här kan substituera "Gud" med "den matematiska skapande principen" eller liknande.

Att säga att människan har skapat Gud (den kristna, muslimska, judiska, paganistiska osv gudarna) i den form som vi känner till dem är ju säkerligen korrekt. Själv kan jag ha lite andra åsikter på detta men det är beside the point. Men vi måste gå ett steg både fram och tillbaka för att komma till kärnfullheten i denna fråga.

I detta sammanhang när man pratar om Gud så är det ju inte per definition en skäggfarbror på ett moln som man menar, utan den ursprungliga skapande kraften. Detta är absolut inte liktydigt med den kristna/whatever guden.

Vi vet ju att universum skapades via Big Bang för ca 13 miljarder år sedan. Med detta skapades både tid och rum. Tiden fanns ju inte innan dess, så det fanns ju inget "innan" detta. Men ändå är det ett faktum att universum är 13 miljarder år gammalt och kom att existera av en händelse. Dessutom verkar naturlagar vara mer "sanna" än universum självt - dess utveckling är mest en produkt av naturlagarna.

Det finns väl alla skäl till att fråga sig - inte vad som "fanns innan" - utan vilken kausalitet som gav upphov till universum. Är detta Gud? Och i så fall vad gav upphov till Gud? Oavsett hur man tänker på detta så kan man bara komma fram till ett svar så vitt jag kan se det. Inget skapade Gud - Gud är det "som bara är". Gud är helt enkelt det oändliga möjliga, och det är "ingentingheten" som är en illusion. "Ingenting" kan inte existera utan att "något" existerar, det är ett relativt mått.

Vi är en del av universum och således en del av Guds skapelse. Ingenting existerar utanför "det som är". Vi är en del av Gud. Därmed inte sagt att det finns ett liv efter döden/mening med livet/gott och ont/osv.