jag har arit med om liknande saker, dock har jag aldrig blivit utslängd. Men när jag var yngre och bodde hos min mor, var det jag som skötte allting. Det visade sig senare att hon hade ADHD och Asperger.
Jag tror inte det är någon idé, om jag ska vara helt ärlig, att du sitter och ältar och försöker förstå varför hon är som hon är. Troligen kommer du inte få svar på den frågan på många, många år. Vad du istället bör lägga energi och kraft på är att försöka ordna det för dig själv (och ev. syskon). Gör upp kortsiktiga "nödplaner" samt en liten längre plan, en 2-5 års plan om man nu vill.
Eftersom du verkar ung så är studier ett ypperligt alternativ, du kommer hemifrån, får en nystart, samt en utbildning att bygga ett liv på. Oroa dig inte för att välja rätt, ta något du är intresserad av. Det finns inga onödiga studier.
kortsiktiga lösningar, tills det att du flyttar till din studieort är ju att bo hos vänner, din pappa eller vända dig till soc. Det senare alternativet är svårt, du är tyvärr inte den enda som står utan bostad. Försök därför med andra lösningar. Många ställer faktiskt upp för folk i nöd, jag har tex haft många vänner boende hos mig både korta och långa perioder.
Jobba enligt Maslows behovshierarki så vet du vad du ska fokusera på först. jag gör ett citat från
Wikipedia:
Citat:
De fem behoven är enligt Maslow (1 är längst ner i trappan & 5 i toppen)
1. kroppsliga behov
2. behov av trygghet
3. behov av kärlek och gemenskap
4. behov av uppskattning
5. behov av självförverkligande
Det kanske låter knäppt men det hjälpte mig iaf att fokusera och ordna upp mitt liv.
Lycka till!