Polyamorösa förhållanden - funkar de?

"Polyamori" är inne. Det är en livsstil där man har flera sexuella relationer samtidigt och där ens partner är överens och vet om att man har sex med andra.

Jag är inte ovanligt svartsjuk, men när någon stöter på min tjej eller hon flörtar med någon annan, då har jag lust att strypa vederbörande! Skulle min tjej bedra mig skulle jag dumpa henne direkt! Jag vill "äga" min tjej ensam.

Men å andra sidan känner jag ibland själv dragning till andra kvinnor och finner tanken på livslång monogami en smula kvävande och långtråkig. 100% hyckleri - jag vet!!

Vad tror ni - funkar "polyamorösa" förhållanden i praktiken? Sätter svartsjuka och äganderättskänslor stopp för det eller är det en bra medicin mot långtråkig trohet?

Svaret är nej. Jag skulle inte vilja dela med mig den jag älskar till någon annan.
Det är ungefär samma sak som att ha 3-kant med sin partner. Blir också garanterat
fel. Det funkar på KK-nivån, men seriösa förhållanden med flera går bort.

Det fungerar för en del personer.

Fast för de flesta så brukar det bara slua med en massa strul.
Det finns även exempel på flera personer av blandate kön som bor i hop och alla är tillsammans med alla. Det brukar resultera i mycket prat om allt möjligt men väldigt lite sex

Ja det fungerar. Ja ägandebehov kan stoppa. Det är ett sätt att leva som passar vissa (även om majoriteten då ser sig som trogna, bara med andra överenskommelser).

Men om du vill "strypa" folk trots att du "inte är ovanligt svartsjuk" är det nog inget för dig.
Kör du den gamla hederliga otroheten så ska du se att det går bra. Då slipper du dela din flickvän,
du får dina egna behov tillgodosedda och det brukar sluta lyckligt i skilsmässa.

Ja.

Inom normala relationer vill män och kvinnor kontrollera varandra. Man vill veta vart man har varandra och man vill känna sig trygg. Sedan kanske det låter jättebra i teorin att vara polyamorös, "Wow! Vi kan ha vårat bra förhållande men ligga med andra ändå!", men det är som gjort för att gå åt helvete. I varje normalt funtad människa triggas något mörkt i skallen när vår partner går till sängs med andra, hur gärna man än vill förtränga det.

Polyamori är en typisk mediahajpad skittrend. Det är väl klart som fan att man känner lust till flera människor, vi är djur trots allt, men det betyder inte att det är rätt. Man måste inte följa varenda lustkänsla som dyker upp inom en. Civilization och ordning bygger på att man kan följa högre ideal och sätta sig över de mest grundläggande djuriska känslorna. Tyvärr handlar allt i vår nutid om egoism och individualism. Allt handlar om stundens njutning i motsats till det långsiktiga och värdefulla, och det söndrar människor och samhället.

Så låt dig inte luras av media, feminism och HBT-rörelser. Om du följer din inre kompass så vet du oftast instinktivt vad som är rätt och fel.

Enligt mig är du i så fall jävligt svartsjuk och har ett sjukligt kontrollbehov.
Bara för att ge dig lite referensramar på vad som är "ovanlig svartsjuka".


Det beror ju på två saker:
1. Hur mycket svartsjuke- och ägande-känslor man har
2. Hur mycket makt man ger dom.

Om man har dom känslorna men tycker att dom känslorna är dåliga så kan man lära sig hantera dom.

Men ja, polyamorösa relationer fungerar alldeles utmärkt i praktiken.
Om dom gör det för just dig kan du bara avgöra själv.

Skitsnack
Det funkar för ett fåtal och i ännu fler fall funkar det för den ena parten men skit för den "andre".

Jag tror att jag står till randen av något som liknar detta. Har studerat detta fenomen länge och börjat ställa in min djuriska hjärna på detta. Har haft en flickvän nu i cirka åtta månader och vi bor numera tillsammans. Redan från början så visste jag att denna kvinna har experimenterat med detta förut, och jag har aldrig gjort det.

Sade direkt att jag inte kunde ha ett förhållande på detta basis, jag var tvungen att veta att hennes vagina och min penis var kompisar med varandra på ett monogamt sätt. Men ju mer tiden har gått och jag har fått tänka igenom detta och vi har så att säga testat gränser så har jag förstått att jag inte är av samma svartsjukekaliber som TS är. Dvs att man vill strypa någon om random stöter på ens flickvän. Blev stött till en mild grad när vi låg på någon klubb med ett par personer i en soffa och lite oskyldig kletade på varandra och jag ser henne vrålhångla med min bästa vän, men det kändes ändå inte som hela världen. Har nu testat mig själv och varit intim med en annan kvinna och berättat det för flickvännen. Hon tog det lungt förutom att jag inte hade "sagt till i förväg".

Men detta var enbart någon dag sedan, så jag tänker återvända till denna tråd för en uppdatering senare om intresset finns.

Vill påpeka att jag älskar denna kvinna och detta är väldigt nytt för mig som ett synsätt på livet.

Hur har du fått den uppfattningen?
Jag har mest bara personliga erfarenheter bland vänner och bekanta att gå på vilket är långt ifrån tillräckligt för att vara statistiskt säkerställt underlag men det är en extrem övervikt till relationer som fungerar utmärkt.

Det finns exempel på relationer som fungerar dåligt också, men så är det i alla typer av relationer.

Vill man ha lite mer information finns det några länkar...

http://www.sydsvenskan.se/Pages/Arti...epslanguage=sv

http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet...or-polyamorosa

http://polyheart.se/main/

Det här är naturligtvis inget annat än en variant av kejsarens nya kläder. Det ger möjligheter för män (i första hand) att "legitimt" kunna ha sexuella relationer med flera kvinnor samtidigt. Genom att ge det hela ett nytt namn försöker man dölja vad det egentligen handlar om.

Tror att det här kan fungera om alla parter verkligen söker ett polyamoröst förhållande. Dock verkar det inte ovanligt att det i praktiken snarare bygger på ojämn maktbalans i förhållandet, att en person kan vara kär i flera personer samtidigt och att övriga personer i förhållandet försöker att finna sig i detta, eftersom alternativt är att vara utan personen.

Så vill man verkligen leva utifrån den här relationstypen, då bör man nog söka sig till miljöer där andra har samma inställning.

Polyamorösa förhållanden funkar bara om man från början sagt vad man vill. Sen måste man inse vad det innebär. Det är inte monogamt förhållande så i princip vem som helst kan få knulla skiten ur din flickvän, så länge hon vill det. Sen kan möjligheten också finnas att hon hittar en kille som hon inleder ett monogamt förhållande med, och avslutar allting på en gång.

Har läst om en grabb som varit med minst 3 flickor samtidigt i polyamörsa förhållanden. Men då var han öppen från början och hade ett "mindset" att det inte handlade om flickvänner.

Så om du har ett starkt psyke och bra självförtroende så kan du klara av det. Men om du redan nu börjat fundera så skulle jag tagit mig en funderare vad du förlorar/vinner från detta (2 år senare haha)