AA Och NA (Allmän diskussions-tråd)

Först påstår du dig inte tro på gudar sen citerar du en Kristen bön..
Var tror du teologiskt den här "styrkan" och "sinnesron" ska komma från?
Sinnesrobönen är en Kristen bön riktad till den Kristna guden du påstår dig inte tro på..

The Serenity Prayer
God, give me grace to accept with serenity the things that cannot be changed, Courage to change the things which should be changed, and the Wisdom to distinguish the one from the other.
Living one day at a time, Enjoying one moment at a time, Accepting hardship as a pathway to peace,Taking, as Jesus did, This sinful world as it is, Not as I would have it, Trusting that You will make all things right, If I surrender to Your will, So that I may be reasonably happy in this life, And supremely happy with You forever in the next. Amen.

Det må vara en kristen bön, men den hjälpte mig mycket under många långa sömnlösa nätter. När abstinensen härjade som värst, sedan även när det värsta var över.
Innebörden var viktig för min del, inte religionen den kom från.

Var det mer som ett mantra snarare än bön riktad till gud eller något annat, för din del?

Det var som ett mantra, ju mer man tänkte på innebörden ju mer förstod jag av hur jag skulle orka gå vidare.
Kan låta lite löjligt, men lite så var det.

Inte den avgörande delen i min långa rehab, men ett stöd. Särskilt på natten, nu när jag tänker efter. Så många tankar dök upp då. Den där jäveln i hjärnan brukar liksom dyka upp då..

Okej, men religionen som innebörden kommer ifrån är viktig för MIN del och just Kristendomen spelar en viktig del i AA rörelsens uppkomst.

En Kristen bön har per definition en religös innebörd.
Att tillbe en Gud (God, give me grace to accept with serenity the things that cannot be changed) och underkasta sig (I surrender to Your will) är en religös företeelse och bönen hjälpte dig pågrund av Gud. (enligt Kristendomen)

Okej. Är väl egentligen inte konstigare än att få ”kraft” av att lyssna på musik, göra andningsövningar eller vad det nu må vara.

Nej precis, lyssna gärna på Tony Joe White som jag har i min signatur. Musik var också väldigt viktigt under min rehab.

Finns ju inte bara en sak som hjälper utan många sammanlagda. Den absolut viktigaste är den egna viljan och styrkan.

Du har underkastat dig programmet och det räcker för dig, bra! Det finns en stor skara människor som inte nöjer sig med en enkel lösning och vill gräva djupare. AA och dess budskap har enligt mig alldeles för hög svansföring, det är verkligen inte för alla, det borde framgå i tex deras ingresser dom läser varje möte.

Riktigt bra text på första låten.
Musik är en livets stora nöjen och är en viktig del för min drogfrihet också.

Stand up comedy är också något jag rekommenderar. Finns en hel del stand up om just missbruk på youtube. Inte svårt att finna humor i misären direkt.
Här är en youtube-kanal med enbart stand up på det temat: https://youtube.com/user/RecoveryComedy

Exakt. Utan viljan finns det nog inget som bättrar på ens chanser till nykterhet, med med en stark vilja finns det en hel del grejer.

Men du, menar du verkligen att inre strategier för lugn inte kan komma utan gudomligt ingripande?

Att få sinnesro är helt fantastisk och speciellt som i den bönen. Att förstå sin situation: vad kan jag inte förändra, vad kan jag förändra; få styrka att förändra det som är möjligt att förändra och sedan förstå skillnaden.

Det är inget gudomligt i det.

Jag är själv kritisk mot 12-steg, men inte på grund utav såna värdelösa anledningar som du.

Min kritik ligger i den hjälplöshet 12-steg består i, jag hade aldrig accepterat den. Då hade jag suttit där, år efter år och stagnerat i den formen.

Jag vill lägga missbruket bakom mig, och har så gjort. Jag har det fantastiskt, jag har blivit en ny människa, det hade aldrig gått i 12steg på samma sätt.

Jävla sinnesrobön ... det jag inte kan förändra kanske jag kan påverka och andra kanske hänger på och påverkar och till slut kanske det leder till förändring av något jag inte kunnat förändra, åtminstone inte ensam ...

Nä varför skall man itutas att man är maktlös och varför permanenta en missbrukaridentitet genom ständiga sammankomster med inlärt maktlösa missbrukaridentiteter som dogmatiskt vill bryta ner sig själva och andra till ynkligt hjälplösa veklingar?

Bättre då att stärka självkänsla och identitet genom konstruktiv intressegemenskap annorstädes.

Väldigt bra summering.

Jag gillar iof sinnesrobönens innebörd.