Svenskans "analytisering"

Nyligen när jag letade artiklar i en databas och markerade dem som var intressanta fick jag följande svar: ”X artiklar blev valda”. Jag reagerade av någon anledning på formuleringen ”blev vald”. På något sätt skulle valdes kännas naturligare. Det är visserligen inte märkligt att passiv kan uttryckas med antingen –s eller bli + verb, men är inte detta ett led i den pågående ”analytiseringen” av svenskan? Jag är övertygad om att man hade föredragit valdes för 50 år sedan.

Samma sak gäller komparation som allt oftare sker analytiskt, dvs. med mer/mest i stället för –are/–ast, vilket är känt sedan länge. Jag hade lika gärna kunnat skriva mer naturligt i förra stycket utan att någon skulle höja på ögonbrynen.

Något säger mig att engelskan kan ha med saken att göra. Blev vald känns som en direkt analogi till was selected (som ju inte kan uttryckas annorlunda på engelska). Likaså kan mer naturlig vara påverkat av more natural.

Ytterligare en sak som har minskat kraftigt är uttryck av typen varmed, varifrån, därom osv. Det är vanligare i dag att t.ex. varmed uttrycks som [...] med.

Vad säger ni? Finns det fler exempel på saker som allt oftare uttrycks med omskrivningar av olika slag i stället för med ändelser och böjningar?

Skulle ha varit eller skulle vara i stället för vore är ganska vanligt. Engelskan har sorgligt stor påverkan på svenskan, och därför föredrar folk blev + verb i stället för vår enkla passivform. Vi är ett lättpåverkat folk.

Genitivkonstruktioner håller kanske på att samordnas med engelskan och andra icke-skandinaviska språk. Det låter inte alltid så kärnsvenskt, men av-konstruktioner finns förutom i engelskan även i tyska och diverse romanska språk.

"slutet av dagen" (1,040 Mhit)
"dagens slut" (0,238 Mhit med draghjälp av SR-programmet Vid dagens slut)

"end of the day" (139,000 Mhit)
"day’s end" (0,275 Mhit)

"final del día" (7,630 Mhit)

Det här är en av de globaliseringens effekter som är lättast att förlika sig med. I vakvattnet efter vikande genitiv-s kommer vi att i svenskan få plural-s i stället. Tyskan har det redan.

Den här processen har pågått sedan urindoeuropeerna splittrades upp, det är inte ett nytt fenomen.

Tyskan har mycket riktigt genitiv-s, men vad har du för belägg för att detta skulle vara följden av "globalisering"?

Jag uppfattar liksom du att det är engelskan som påverkar. I det tidevarv varmed, därom, med flera frodades kom kanske influenserna istället från tyskan.

Utöver dina exempel har jag noterat (liksom Egon) en tilltagande preferens för genitivkonstruktioner med av, vilket omisskänneligen kommer direkt från engelskan. I matsammanhang hör man till exempel numer ideligen "med smak av hallon" istället för det smidigare "hallonsmak". Egons exempel "slutet av dagen/året" är även det bra. För bara tjugo år sedan var andelen "dagens/årets slut" betydligt högre.

Just det, den morfologiska konjunktiven är ett bra exempel.

Så sant. Gruppgenitiven kanske hör till denna förändring också. Vissa menar ju att den inte är en morfologisk ändelse längre.

Nej, det är absolut inte nytt. Förlusten av kasus (eller kanske hellre kasusförlusten om vi ska vara syntetiska) är ytterligare ett historiskt exempel.

En sak till som jag kom att tänka på är partikelverb. Vi föredrar att säga räcka fram och inte framräcka.

Min syftning var inte kristallklar, men jag tänkte på plural-s i tyskan som "zwei Handys". Det är lite roligt därför att det knappast är ett engelskt substantiv, men hade då på engelska varit "two handies". På tyska sajter ger "zwei Laptops" 60+ khit. Det får nog skrivas på globaliseringens konto.

Man säger även die Kameras och die Cousins. Men jag var heller inte kristallklar. Jag undrade om du vet när plural-s uppstod i tyskan, eftersom du lät antyda att det är någonting som uppkommit senare, och hur det gick till.

Min uppfattning om hur exotiskt plural-s är i tyskan bygger närmast på följande notis i Wikipedia, där årtal saknas. I notisen läser jag in en ton av bortförklaring och sista utvägen.
http://de.wikipedia.org/wiki/Plural#Der_s-Plural

Som om det vore entydigt enkelriktat. Det finns också mängder av exempel på motsatsen där tidigare självständiga ord grammatikaliserats, såsom vårt svaga preteritum och bestämda former av substantiv.

Särskilt det här och partikelverben, men kanske också komparativerna och passiverna, måste väl till största delen bero på att skriftspråket går mot en vardagligare stil inom många genrer? Jag har svårt att tro att gemene man 1942 sa "varmed flaskan framräcktes" över fikabordet oftare än idag.