Citat:
Ursprungligen postat av Danro80
Inte för att grusa Sightness förhoppningar om att få saker av dig, men jag tycker att du ska sälja prylarna istället. För upplevelser (Resor,nöjen,middagar) tycker inte jag är materialistiskt. Jag tycker att livet handlar om att njuta. Jag måste även säga att visa prylar i hemmet är en del av min njutning, jag sitter hellre framför min förhållandevis dyra hifianläggning med en kopp kaffe och en bra skiva, än att jag har en liten knastrande transistorradio. Men samtidigt har jag insett att jag måste börja lägga mer pengar på resor (upplevelser)
På ett sätt så har faktiskt allt blivit tråkigare sen internet/mobiler dök upp, förr så träffades man mer irl och umgicks.
Jag håller absolut med dig på alla punkter! Dock skänker jag nog bort de osäljbara tingen
Upptäckte att det fanns en snarlik tråd "minimalistisk livsstil" på FB - där folk verkar gå till det extrema med sina ordagrant minimalistiska livsstilar. Typ "allt jag äger får plats i en ICA-kasse". Självfallet skall man sova på en skön säng, inreda sitt hem på ett sätt som skapar mening och sinnesro - men just försöka klara sig utan "prylarna".
Citat:
Ursprungligen postat av bippsie
Känns lite relaterat till filmen/boken "Fight Club" det här, men jag kan delvis hålla med.
Vissa människor har för många prylar, vilket kan få en att känna sig låst och på så vis kanske lite "ägd" av sina prylar. Jag tycker inte att du ska göra dig av med massa saker så länge du inte mår dåligt av att ha dom. Känner du däremot en press över att du har för många prylar eller annat så är det en bra idé.
Sedan tycker jag inte att du bör utgå från ett visst antal % när du säger att du ska rensa bland dina prylar. Utgå från vad som betyder något för dig, och vad du verkligen uppskattar.
Sedan är det ju så att alla är olika, vissa uppskattar prylar mer än känslomässiga ting, medan vissa är tvärtom. Känn efter om du är den som mår bra av prylar eller saker du faktiskt har en relation till.
Jag är definitivt en person som har en relation till mina ägodelar. En tröja som sparats, kanske jag inhandlade i Tokyo, och ger mig en flashback av goda tider och upplevelser när jag tar på mig den. Däremot känner jag att dessa "memory tokens" kan gå till överdrift - man måste leva i nuet också. Hemmet kan inte bli ett museum av grejer, bara för att de har ett symboliskt värde. Grymma tidningar jag prenumererat på (á la Wallpaper stuket) samlar damm t.ex. Allt kan ju inte sparas, dock kan viss "kunskap" gå förlorad iom att man gör sig av med sakerna.
Skall tidningarna därför slängas eller behållas? Löjlig detaljnivå detta, jag vet! Men jag har ändå svårt att svara på frågan!
Kan erinra mig det mesta ur Fight Club som film - har ej läst boken. Är den mer givande ur detta avseende?
Citat:
Ursprungligen postat av en kopp kaffe
Jag håller med dig precis i dina tankar. Ibland tänker jag att det vore trevligt med [insert en sån liten sak], men sen sansar jag mig och tänker "Vafan ska jag med den till?". Jag har lyckats decimera mina ägodelar nästan till bara det jag behöver. Har en del böcker jag förmodligen aldrig kommer att läsa, några skivor jag aldrig spelar, någon film jag aldrig kommer att se.
Jag håller med - i köpsituationer jag hamnar inför tänker jag numera också "Vafan ska jag med den till?" - En god retorisk fråga för bibehållen avhållsamhet
Skall även applicera frågan på de där sista shotsen/drinkarna man omdömeslöst intar efter 03.
Citat:
Ursprungligen postat av en kopp kaffe
Tingen äger oss - ja, så är det. Åtminstone känner jag ingen tillfredställelse av saker jag inte behöver. De bara är där och påminner om att de inte används. De är helt klart en rot till ångest. Ett av de mest beskrivande exempel på ting som äger oss är just en iPhone, med en månatlig abonnemangskostnad på 500kr bunden till två års tid. Det skulle ge mig väldigt mycket ångest att ha en sådan.
Just sådär känner jag. Min far har alltid sagt att man skall vara "fri som en fågel" - och jag applicerar verkligen det i bemärkelsen skuldfri, undviker abonnemang och kontrakt som binder upp mig i det ena eller andra.
Citat:
Ursprungligen postat av en kopp kaffe
Jag försöker se värdet att investera i mig själv, istället för min tillvaro. Lägga tid på att lära mig saker, fundera över problem och lösa dem. Visst, jag kan precis som du uppskatta en designad lampa, en fin tavla eller något sådant. Jag kan faktiskt gå runt och se på en tavla som min kompis ritat, mysa över att jag får ha den i mitt hem. Men det är en viss skillnad på det och impulsmässig tvångskonsumtion.
Lustigt nog fick jag nyligen en gåva som påminner om ditt exempel - av min vän som är konstnär. Förstår precis vad du menar med det! På samma sätt kan ett antikt objekt eller just ett designföremål som har en bakgrund inge en särskild känsla/värde. Boplatsen är därför viktig!
Dock börjar jag hysa allt större skepticism inför ägande av fastighet/lägenhet. Folk binder upp sig på enorma lån (och reflekterar sällan över att bankerna de facto äger deras lägenhet, inte dem själva) - och är således bundna till den plats de bor på. Det hade varit fantastiskt om världen var som Berlin, med massa billiga rentals (inkl. stuckaturer) och ett samhällsklimat där folk rörde på sig aktivt - bytte bostad, stad, land... Det är av praktiska skäl rätt enkelt i USA, relativt i Europa - men kulturellt är folk ändå så jäkla fixerade.
I mitt fall är känslan av "avmaterialisering" troligen sprungen ur ett behov av rörlighet också. Jag vill inte bindas till en plats av praktiska skäl - som att det skall vara bökigt att flytta på sig "för att man äger för jäkla många saker".
Tusan också, att jag inte kan digitalisera alla mina böcker. Fast...då försvinner de vackra bokryggarna som ger färg åt mitt enkla hem. För att inte tala om vinylskivorna...
Citat:
Ursprungligen postat av Nabukov
Varje gång jag flyttar, hjälper någon att flytta eller ens tänker på att flytta, så drabbas jag av en ångest. Ångesten säger mig att jag äger för mycket saker och att dessa är ett helvete att bära när jag ska flytta, och det tror jag gör att jag känner mig mindre fri. ...Jag tror inte att det är materiella saker i sig som är problemet, utan mest de praktiska problem som de medför. För mig är det att jag måste bära tunga flyttlådor när jag flyttar, medan för mer materiellt etablerade människor handlar om huslån, bilförsäkring, båtplatskostnader och dylikt. Alla kostnader man har i hemlandet om man skulle åka utomlands ett par månader.
Det är nog smidigt att ha en släkting eller liknande med ett stort förråd där man kan stuva in lite grejer, sånt som faktiskt är synd att slänga bort. Datorer hit och dit är i allra högsta grad ersättningsbara, men böcker skulle i alla fall jag ha svårt för att slänga.
Håller absolut med! Och visst kan jag stuva undan saker hos familj osv - men samtidigt, what's the point? För att mina barnbarn skall ha kul och botanisera där om 50 år? Jag kommer med största sannolikhet inte ha öppnat lådorna och "Stuvat tillbaka" saker om jag skall vara ärlig. Man är helt enkelt för upptagen med att leva livet!