"Avmaterialisera sig"

Eftersom kvinnor är materialistiska varelser så är deras värld begränsad till det materiella men män däremot är andliga och blir filosofer och religiösa och ser därför verkligheten på ett annat sett.Män brottas ofta med existentiella frågor medan kvinnor är upptagna med att jaga statusprylar.

Varje gång jag flyttar, hjälper någon att flytta eller ens tänker på att flytta, så drabbas jag av en ångest. Ångesten säger mig att jag äger för mycket saker och att dessa är ett helvete att bära när jag ska flytta, och det tror jag gör att jag känner mig mindre fri. Jag äger inte ens speciellt mycket grejer, det är typ en säng, ett skrivbord tre (!) datorer och ett gäng böcker, men jag tänker alltid på hur jag ska lösa det med att ha så lite som möjligt som kan göra så mycket som möjligt för mig.

Jag tror inte att det är materiella saker i sig som är problemet, utan mest de praktiska problem som de medför. För mig är det att jag måste bära tunga flyttlådor när jag flyttar, medan för mer materiellt etablerade människor handlar om huslån, bilförsäkring, båtplatskostnader och dylikt. Alla kostnader man har i hemlandet om man skulle åka utomlands ett par månader.

Det är nog smidigt att ha en släkting eller liknande med ett stort förråd där man kan stuva in lite grejer, sånt som faktiskt är synd att slänga bort. Datorer hit och dit är i allra högsta grad ersättningsbara, men böcker skulle i alla fall jag ha svårt för att slänga.

Jag håller absolut med dig på alla punkter! Dock skänker jag nog bort de osäljbara tingen

Upptäckte att det fanns en snarlik tråd "minimalistisk livsstil" på FB - där folk verkar gå till det extrema med sina ordagrant minimalistiska livsstilar. Typ "allt jag äger får plats i en ICA-kasse". Självfallet skall man sova på en skön säng, inreda sitt hem på ett sätt som skapar mening och sinnesro - men just försöka klara sig utan "prylarna".


Jag är definitivt en person som har en relation till mina ägodelar. En tröja som sparats, kanske jag inhandlade i Tokyo, och ger mig en flashback av goda tider och upplevelser när jag tar på mig den. Däremot känner jag att dessa "memory tokens" kan gå till överdrift - man måste leva i nuet också. Hemmet kan inte bli ett museum av grejer, bara för att de har ett symboliskt värde. Grymma tidningar jag prenumererat på (á la Wallpaper stuket) samlar damm t.ex. Allt kan ju inte sparas, dock kan viss "kunskap" gå förlorad iom att man gör sig av med sakerna. Skall tidningarna därför slängas eller behållas? Löjlig detaljnivå detta, jag vet! Men jag har ändå svårt att svara på frågan!

Kan erinra mig det mesta ur Fight Club som film - har ej läst boken. Är den mer givande ur detta avseende?


Jag håller med - i köpsituationer jag hamnar inför tänker jag numera också "Vafan ska jag med den till?" - En god retorisk fråga för bibehållen avhållsamhet

Skall även applicera frågan på de där sista shotsen/drinkarna man omdömeslöst intar efter 03.


Just sådär känner jag. Min far har alltid sagt att man skall vara "fri som en fågel" - och jag applicerar verkligen det i bemärkelsen skuldfri, undviker abonnemang och kontrakt som binder upp mig i det ena eller andra.


Lustigt nog fick jag nyligen en gåva som påminner om ditt exempel - av min vän som är konstnär. Förstår precis vad du menar med det! På samma sätt kan ett antikt objekt eller just ett designföremål som har en bakgrund inge en särskild känsla/värde. Boplatsen är därför viktig!

Dock börjar jag hysa allt större skepticism inför ägande av fastighet/lägenhet. Folk binder upp sig på enorma lån (och reflekterar sällan över att bankerna de facto äger deras lägenhet, inte dem själva) - och är således bundna till den plats de bor på. Det hade varit fantastiskt om världen var som Berlin, med massa billiga rentals (inkl. stuckaturer) och ett samhällsklimat där folk rörde på sig aktivt - bytte bostad, stad, land... Det är av praktiska skäl rätt enkelt i USA, relativt i Europa - men kulturellt är folk ändå så jäkla fixerade.

I mitt fall är känslan av "avmaterialisering" troligen sprungen ur ett behov av rörlighet också. Jag vill inte bindas till en plats av praktiska skäl - som att det skall vara bökigt att flytta på sig "för att man äger för jäkla många saker".

Tusan också, att jag inte kan digitalisera alla mina böcker. Fast...då försvinner de vackra bokryggarna som ger färg åt mitt enkla hem. För att inte tala om vinylskivorna...


Håller absolut med! Och visst kan jag stuva undan saker hos familj osv - men samtidigt, what's the point? För att mina barnbarn skall ha kul och botanisera där om 50 år? Jag kommer med största sannolikhet inte ha öppnat lådorna och "Stuvat tillbaka" saker om jag skall vara ärlig. Man är helt enkelt för upptagen med att leva livet!

Intressant tråd, många vettiga inlägg so far, jag antar du sett Into The Wild av Sean Penn eller läst boken av Jon Krakauer. Efter att jag sett filmen (och läst boken direkt efteråt) insåg jag att en hel del av de prylar jag hade var något jag absolut inte behövde egentligen. Så när jag flyttade ihop med min flickvän hade jag endast ett skrivbord med mig (affektionsvärde, från 1800-talet) samt en kartong med kläder och några böcker.

Flickvännen var ju milt chockad över att jag bara hade så lite prylar, hon hade ju sett hur jag har det hemma men jag förklarade att jag gillar att "börja om från början" när jag flyttar. Det mesta skänktes till Myrorna, säkert många som blev glada för LCD-tv och fina märkeskläder

Ett tag tänkte jag över det stora i att vara väldigt spartansk. Jag ville äga så lite som det bara var möjligt.

Tingen äger till slut en själv. Ja men vore det bättre att inte ha någon känslomässig ankytning till sina ägodelar?

Låt mig ge ett exempel om kläder. Skulle man eftersträva att aldrig få en känsla för sina kläder skulle man ju vara tvugnen att köpa väldigt mycket kläder för att varje plagg tillslut skulle bli en i mängden.(?)

Men om i istället i varje köp, gör nogranna avvägningar på kvalitén av varan och kvalitén varan kan innebära för ens liv skulle ju man maximera sin "glädje".

Jag tycker att det är en väldigt angenäm känsla att köpa ett par skor eller en jacka som man använder år efter år. Man blir en del av skon. Bättre det än att slita ut sko efter sko med dålig kvalité. För gör man det får man ju ingen känsla till tingen

100% ! Jag skrev det i första posten, att jag värdesätter en bespoke skjorta eller riktigt sjysta skor. Min erfarenhet säger att sådant ofta håller längre - och i många fall är tidslösa plagg. "Man har inte råd att köpa billigt" av den anledningen att plaggen annars slits ut och måste bytas ut hela tiden.

ja precis men

"Håller ni med mig om att tingen många gånger äger oss, och att vi i vår materialistiska (många gånger omedvetna) mani slutar som olyckliga människor - trots att många av tingen må vara lärorika/givande?"

Är inte det en motsägelse? Jag menar, det är ju först när vi tar hand om och köper varor av god kvalité som tingen verkligen äger oss?

När man har mani och köper saker hela tiden får man ju ingen "relation" till tingen, som man har när man tex har ett par skor i 5 år.

Edit: motsägelse är det kanske inte, men du kanske förstår vad jag menar

Om jag är nöjd med en sak, så ger den mig lycka. Den ger mig inte tillfällig lycka, utan den ger en beständig känsla av "ett gott köp", "ett bra resultat" eller liknande. Den kan ge mig positiva känslor från förr. Och nej, precis som TS skriver, skall man inte fastna i nostalgi utan leva livet som det är just... NU.

Jag anser inte att tingen äger oss om vi tycker om dem och inte vill göra oss av med dem. Då finns det en logisk länk mellan själva behållandet av saken och min upplevelse. Det är när den logiska länken bryts, då jag behåller saker som inte ger mig lycka, som bara tar plats, tid, pengar... då äger de en. Anledningarna till detta kan vara många och det är en rot till ångest.

Sen kan man notera att om jag tycker väldigt väldigt mycket om en sak, så kommer det finnas ångest i form av rädsla att förlora saken. Om detta ägande sker till bekostnad på det egna välbefinnandet, är det inte heller sunt. Vad är den logiska länken då mellan ägande och välbefinnande? Jag antar att så länge lyckan att äga är större än ångesten över rädslan att förlora så motiverar det om man skall behålla den eller ändra inställning alternativt göra sig av med den.

Word.

Livet blir oftast enklare med mindre onödigt samlande.

Det är såna här trådar som ger FB innehåll. Försöker man snacka om sånt här med random folk skrynklar de bara näsan