2009-11-01, 17:02
#37
Olivier Basselin (1400-talet)
TILL MIN NSA
O skna nsa, du, som kostat mngen pipa
af hvitt och blodrdt vin,
Du, hvars naturafrg ej mer man kan begripa
bak purpur och karmin!
Den, som ini ett glas dig skdat, - jo, jag tackar,
hvad sknt han skda ftt;
Han sg nog, att du ej tillhr en fattig stackar',
som dricker vatten blott.
Knapt en kalkon frmr med sdan snabel prla.
Hur mngen stenrik man
Har vl s prktig nbb? Att dig s fager mla
det fordras tid, minsann.
Mitt glas den pensel r, som plr kulren hfta,
men frgen, full af kraft,
Hvarmed jag mlat dig s brandrd som en krfta,
r drufvans dla saft.
Det skadar gonen, s skrika dygdens mnster;
jag svarar: i mitt glas
Drnks sorgen, - hellre d frlust af tvenne fnster
n hela husets ras!
GAMLA GODA TIDER
Den, som r, likt mig sjelf, en tratt,
Rds mindre fr en tjuf, n att
Ha uselt vin uti fastaget.
Fr tjufvar man sig vrja kan,
Men den, som dricker dligt, - han
Frlorar mycket snart kuraget.
Nej, nr jag dricker dlig sort,
Jag nskar svalget helst s kort,
Att vg der ntt och jemt kan banas:
Men nr godt vin jag bjudes p,
D ville jag en strupe f,
Tre gnger lngre n en tranas.
Gud signe vatten! Men - som dryck?
Nej, aldrig, - om ej sist af nyck
Jag eremitkapotten toge;
Men fven d behfdes nog
En smula vin i mark och skog,
S att jag ej p kuppen doge.
Nog dricker jag ibland som tv,
Men det ha fdren gjort ocks,
Och vi m likna vra fder.
Om goda vanor lggas bort,
Gr det i putten inom kort
Med allt, hvad oss p jorden glder.
TILL MIN NSA
O skna nsa, du, som kostat mngen pipa
af hvitt och blodrdt vin,
Du, hvars naturafrg ej mer man kan begripa
bak purpur och karmin!
Den, som ini ett glas dig skdat, - jo, jag tackar,
hvad sknt han skda ftt;
Han sg nog, att du ej tillhr en fattig stackar',
som dricker vatten blott.
Knapt en kalkon frmr med sdan snabel prla.
Hur mngen stenrik man
Har vl s prktig nbb? Att dig s fager mla
det fordras tid, minsann.
Mitt glas den pensel r, som plr kulren hfta,
men frgen, full af kraft,
Hvarmed jag mlat dig s brandrd som en krfta,
r drufvans dla saft.
Det skadar gonen, s skrika dygdens mnster;
jag svarar: i mitt glas
Drnks sorgen, - hellre d frlust af tvenne fnster
n hela husets ras!
GAMLA GODA TIDER
Den, som r, likt mig sjelf, en tratt,
Rds mindre fr en tjuf, n att
Ha uselt vin uti fastaget.
Fr tjufvar man sig vrja kan,
Men den, som dricker dligt, - han
Frlorar mycket snart kuraget.
Nej, nr jag dricker dlig sort,
Jag nskar svalget helst s kort,
Att vg der ntt och jemt kan banas:
Men nr godt vin jag bjudes p,
D ville jag en strupe f,
Tre gnger lngre n en tranas.
Gud signe vatten! Men - som dryck?
Nej, aldrig, - om ej sist af nyck
Jag eremitkapotten toge;
Men fven d behfdes nog
En smula vin i mark och skog,
S att jag ej p kuppen doge.
Nog dricker jag ibland som tv,
Men det ha fdren gjort ocks,
Och vi m likna vra fder.
Om goda vanor lggas bort,
Gr det i putten inom kort
Med allt, hvad oss p jorden glder.
