Navelfobi: Jag kan inte vara den enda?

Som sagt, ända sedan ungefär tredje-femte klass har jag haft sjukt mycket navelfobi.
Om någon kommer åt naveln med ett finger eller dylikt får jag panik och börjar veva. Kan ofta inte heller ligga i sängen på rygg, för att navel är så "exponerad" för attack.
Mardrömmen är en pinne in i naveln väldigt hårt.
Sparkade brorsans nya flickvän i magen en gång, när bror min skulle skoja med mig och sa åt henne att gå fram och stoppa ett finger i naveln på mig när jag sov middag på soffan.

Sitter och håller för naveln nu för att jag börjar tänka på det...
Har aldrig träffat någon med samma specifika problem, tills för ett par månader sedan, då jag mötte en kille som har en väldigt mycket lindrigare variant än vad jag har. Inte jämförelsebart.

Det är verkligen inte så att det styr mitt liv, men obehaget kan vara outhärdligt vid fel tillfälle.
Är det någon annan som har samma bekymmer? Eller bara känner att de har något att tillföra?

Ordet är fritt, go' vänner!

Har du någon funderat på att försöka bli av med det?

Det låter lite som orm-fobi, och det går att jobba med rätt mycket.

Du kan inte ha det lätt alltså Tänk att få suga sejj lite på du! Den här skulle man ju inte tveka en sekund på att pissa ner tills det svämma över!

Inte helt omöjligt, men det är en sån oerhörd fobi att jag inte kan vara där & rota.
Kan vispa väldigt försiktigt med eget finger (på senare tid), men så fort nån annan rör blir jag Karate Kid.

Förstår inte vad du menar.

Vad anser du själv att din navel symboliserar?

nej, nån fobi har jag inte men jag tycker det är mycket obehagligt att bli petad i naveln. jag har en extremt djup navel och enligt min högst privata och ovetenskapliga undersökning tycker de flesta som har en djup navel illa om att bli petad i den. visst har du en djup navel .

fobin får du lägga ner, givetvis. utsättning människa, utsättning...

Den var klurig... har inte funderat på det.
Men måste jag komma på ett svar så blir det nog att det är en död, jävligt känslig (i mitt huvud) och onödvändig sak.

Vad säger det om mig, Freud?

Hehe... Naveln kan betraktas som Moderns märke. D.v.s. Jagupplösning och regression till moderlivet.

Som manligt könad så kan den symbolisera en rest av din ursprungliga kvinnlighet. Som du i nuläget skräms av.

Hur är din syn på kvinnor i övrigt?

Satan, du. Applåd till dig, du imponerade på mig där
Men min syn på kvinnor är eller har det aldrig varit något fel på.
Väldigt vettig gissning, dock...

Det finns givetvis fler möjliga infallsvinklar. Hur vill du beskriva förhållandet med din mor då?

Att du själv väljer att kategorisera din navel med "död" och "känslig" kan ha betydelse.

Förhållandet är långt ifrån bra, har aldrig riktigt kommit överens. Men det är la inget ovanligt att man inte kommer överens med morsan?

Onödig var nog honnörsordet, vid närmare eftertanke!

Nu kan jag inte försöka mig på att göra någon seriös psykoanalys via fb, men som jag uppfattar saken så sörjer du din moder. Ett öppet sår som du projicerar på din kropps fysiska minne efter din mor; din navel.